Once upon a time

***

onsdag 31 december 2008

2009 will be a big fish


Jag letade efter bilder som skulle kunna representera år 2008 på ngt vis. Och jag fann denna! :D
Happy new year!!
Love
Carina

tisdag 30 december 2008

spöklikt




Som premiärlejon har man privilegiet att få spöka ut sig mest av alla på hela festen.
Men under det glamourösa yttre finns en själ som kämpar för kung och fosterland med att ha fötterna på jorden - eller ja, i detta fall fötterna i luften. ;D

Sol i sinne - brun inne

Ahh vad härligt det är att bläddra i gamla semestermappar. Det är ungefär som att umgås med sina nära och kära på msn. Man nöjer sig med det man har möjlighet till just nu - tills man får the real shit!








Häpp Häpp!

måndag 29 december 2008

What would Jesus do?

In, ut, sprut och snipp snapp snut - så var julen slut. Igen. Jag skulle nog inte kalla det anti-climax, men snudd på ändå. Julen är verkligen ett bevis på att vi människor inte besitter ngt elefantminne direkt. Varenda år står man där (ofta den 23 december också) i kön på Lagerhouse eller Indiska med en ljuslykta och tänker: "Hmm. Ja, men det är ju mysigt med ljus." Samtidigt som man grämer sig över att man inte hittade den där "perfekta julklappen". (Hur man nu ska kunna göra det i en överstinn Tunatutte dagen före dopparedagen?)

Hur hittar man den "perfekta julklappen"? För det är väl det som julen handlar om va?

What would Jesus do? And what would you do?












lördag 27 december 2008

Santas little helper

KNACK KNACK KNACK





T: Ho ho ho och go jul i stugan. Finns de nå snälla barn här?

E: JAA!

.........

Ungefär dit fram går allt som planerat. Därefter är det ren och skär improvisationsteater som gäller och råder.




Ja, man kan ju säga att mina skådespelartalanger sattes rejält på prov denna jul. Det gällde att hålla masken. I dubbel bemärkelse. Det gällde inte bara mig. Resten av familjen hade fullt sjå att bita ihop medan en exalterad 2,5-åring snällt tog emot sina julklappar från den deformerade Tomten. Något sånär kontrollerade fnitter ljuder runt omkring i rummet. Men i samma stund som jag säger: "Ja siir så dålit. Kan nån hjälpa mig?" - är det färdigt. Mormor L tackar av tomten genom att säga (med skrattfylld mun, bör tilläggas): "Nu är det nog dags att gå Tomten, innan vi alla tappar masken." En reaktion på kommentaren dokumenterades och jag delar mer än gärna med mig här nedan: :)





God fortsättning gott folk. :) Vi ses snart igen.
Häpp Häpp!
























måndag 8 december 2008

Men bara om min älskade väntar

Bob Dylan skrev en gång i tiden en fantastiskt vacker låt som heter "Tomorrow is a long time". Den har översatts till svenska en annan gång i tiden av Ulf Dageby som sjöng och spelade i bandet Nationalteatern. Efter det har den gjorts i många olika versioner. Just nu spelar Michael Wihe och Ebba Forsberg den på sin turné. MEN Jag råkade snubbla över en kortis med Ludvikasonen Anders Wendin, mer känd som "Moneybrother", och den var ngt av det mest tårdrypande jag har hört. Otroligt vackert. Synd att inte hela låten blev med. Jag säger bara njut och gråt en skvätt.
Kiss and Love
Carina
Om idag inte var en ändlös landsväg
Och inatt en vild och krokig stig
Om imorgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns
Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hans hjärta sakta slå...
Bara om han låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår
Jag kan inte se min spegelbild i vattnet
Jag kan inte säga sorglösa ord
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan
Kan inte minnas vem jag var igår
Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hans hjärta sakta slå...
Bara om han låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår
Det finns skönhet i flodens silversånger
Det finns skönhet i gryningssolens sken
Men då ser jag i min älskades öga
En skönhet större än allting som jag vet
Och bara om jag vet att han väntar
Om jag hör hanss hjärta sakta slå
Bara om han låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår


måndag 17 november 2008

Vilken lirare....

Det är så kul med människor.

Jag var på en innebandymatch häromdagen. Falun mot "det andra laget". Falun förlorade. Anyway. Min uppgift var att se söt ut och utse matchens lirare. (inte ensam, tack och lov). Vi fick stränga åtsägelser att enbart bedömma lirarens spel, inte hur han ser ut. Herregud, tänkte jag. Vad 17 tar dom mig för, eg? 25 testosteronstinna killar med rakade ben, farandes fram och tillbaka i en gympasal med ett gemensamt vokabulär: "ÖH! FAN - ÄRRU BLIND DOMMARJÄVEL!?"

Laganda. Kul!

Jag lyckades även se årets kanske sämsta skådespelarinsats. Kille 1 buttar till kille 2. Kille 2 kollar sig omkring och kastar sig sen ner, efter flera sekunder, på golvet och kvider av "smärta". PATETISKT!
Men underhållande. :)

Ungefär så såg 3x20 minter ut den kvällen.

Det MEST underhållande dock, var det som skedde på läktaren. Killar, män, pappor, mor- och farföräldrar hoppar upp och ner, kastar saker, ropar glåpord och uppför sig allmänt barbariskt medan kvinnorna vid deras sida, ser måttligt roade ut. Faktum är att de ser "avstängda" ut. Tom blick, huvudet på sned och kaffet i knät istället för i koppen. Och så vidare...

Familjen Svensson och Jansson turns Familjen Hedenhös och Flinta? Eller vad? Det var min första tanke iaf. Och den var tillräckligt stark för att jag skulle fantisera fram en träklubba i varje mans näve och lite fina benknotor till juveler. Jag tyckte till och med mig höra ngn utbrista: "Ugha Bugha"! Han kanske hade munnen full av burgare och bad om mer? Vad vet jag?

Vid den här tiden tyckte jag att det fanns en mängd potentiella lirare. Men jag förstod att det var kanske svårt att övertyga de andra om mina kandidater. Istället ägnade jag mig åt att försöka urskilja åtminstånde 2 minuters gott uppförande och schysst spel på plan. Jag uppmärksammade genast nummer 10. Han fixade nästan 2 minuter. 1 minut och 58 sekunder. Dommaren tittade bort. Sekunden efter manglade han sig över en motspelare och föll själv handlöst mot golvet. Snyggt och välplanerat. Allt detta under de sista minuterna av matchen. Det avgjorde saken, för min del.

Min motivering: " Med en stark och intensiv känsla lyckas han samla in alla mina intryck av kvällen i ett enda fall. Och genom det höga hudgnisslet mot gympasalsgolvet, offrar han sig själv och sina rakade ben till att bekräfta alla mina fördomar om sportkillar och deras fans. Det är en sann lirare det. Grattis nr 10. "

MÅL

Meningar med livet

meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet.

måndag 3 november 2008

You got to cry without weeping

And so she woke up
from where she was lying still
Said we got to do something about where were going
Step on a steam train
Step out of the driving train
Maybe run from the darkness in the night
Singing ha la la la de day
Singing ha la la la de day
Sweet the sin
But the bitter taste in my mouth
I see seven towers
But I only see one way out
You got to cry without weeping
Talk without speaking
Scream without raising your voice
You know I took the poison, from the poison stream,
Then I floated out of here
Singing ha la la la de day
Singing ha la la la de day
She runs through the streets, with her eyes painted red
Under black belly of cloud in the rain
In through a doorway she brings me white gold and pearls stolen from the sea
She is raging, She is raging
and the storm blows up in her eyes
She will suffer the needle chill
She is running to stand still


lördag 1 november 2008

I was kissed by a girl - and I liked it

På Harrys.

Hon slog armarna om mig och sa: "Jag är varken homo eller bi. Men du är den enda här inne som jag skulle kunna tänka mig ha sex med. Du är HET!!!!"

Mitt svar var: "OK".
Min tanke var: "WOW!"

Jag är inte heller homo eller bi. Men det var lite fräsigt må jag säga. Tjejer har oftast bättre smak än killar - så jag antar att det var därför som jag blev smickrad.

Häpp häpp

lördag 25 oktober 2008

ett "atomic swing"

Just i detta nu är jag i upplösningstillstånd. Atomerna gör väl uppror, I guess. Jag klandrar dem inte för det. Det kan inte vara lätt att vara en atom i dagens läge. Ingen tror väl på naturvetenskapen längre(?). Jag menar. Dess teorier och konstateranden är ju bara sanna ända tills motsatsen bevisas. Jorden var ju faktiskt platt för några tusen (?) år sen. Jag undrar vad vi kommer "veta" imorgon?

Äsch! ORKA!

Det här vet jag:

* imorrn ska jag kolla på The Hellacopters näst sista spelning i Sthlm. (fick inte tag på biljetter till den sista. Den naturliga förklaringen är: de tog slut.)

* På tisdag ska synopsiset för dokumentären vara inlämnat och klart. Jag oroar mig. Den naturliga förklaringen är: att deadlinen är på tisdag.

* Idag måste jag städa och dona. Den naturliga förklaringen är: Det är lördag.


Nåväl. Nu är det dags att börja bevisa min "vetenskap". Börjar bakifrån. Tar sedan nr 1 före nummer 2. Allt för att strida mot logikens lagar. ;)

Att Hellacopters ska sluta spela är också "olagligt". Här ber dem om ursäkt:

torsdag 16 oktober 2008

Bling Bling, Barbapappa och Jag

Nej - det här är inget försök till en glamourblogg. Det är Barbapappa in close-up. ;D

Nog för att jag kan medge att livet är lite roligare när det glittrar till lite då och då. Men jag är alldeles för orutinerad i bling-blingandet för att kunna tillföra ngt extra åt extravagant-ismen. Eller?

Jag gillar ju till trots att slänga med ord som "fabuless", "sammet", "dyrgrip", "ferrari" och "bubbel". Dessa ord är så pass glamourösa att de lämnar en eftersmak av jordgubbar glaserade med finfin choklad.

Kanske har jag med denna mening lyckats ge dessa (faktiskt) ganska ytliga attribut en minst lika smakfull insida? Kanske kan en "ragdoll" som jag faktiskt ge det lilla extra till Bling-kulturen?

Men vad kan blinget erbjuda mig? Tja.... När jag känner mig fabuless - så glittrar jag. När jag får smeka på sammet - glittrar jag. När jag ser en dyrgrip som en ferrari - glittrar jag. Och när jag får dricka lite sparkling, bubbling drycks - glittrar jag.

Och var kommer barbapappa in i bilden? Ja bortsett från i mina drömmar - så är han ju faktiskt lite "blingig" han med. Jag menar. Innefolket betalar ju dyrt för att ha honom hemma hos sig. I alla dess former. Dessutom är han rosa och matchar alla glamourdamers outfits. Det är bling om något.

Häpp Häpp

söndag 14 september 2008

je ne sais pas


Long time no see, my dear friends.

Jag önskar att jag kunde säga att min frånvaro har berott på busy-womanisch-things. Men sanningen är, tyvärr, att jag helt enkelt inte har vetat vad jag ska säga.

Det är sällan jag är mållös. Jag har ofta svar på tal. Men det finns ändå saker som gör att jag drar mig tillbaka, hellre flyr än illa fäktar, slänger in handduken...ja, ni förstår.

Fast det är väl lite det som livet handlar om, i guess. Det måste finnas saker som ruskar om oss, får oss att "hoppa ur spår". Jag har stått och tittat på spåret och funderat mkt. "vart hade jag hamnat, och vad hade hänt, om jag hade vågat tagit den där krångliga vägen?" "vart leder den här vägen?", "fan vad vilsen jag är". "Kommer jag någonsin fram?".

Jag har frysit, svettats, gråtit och skrattat. Resan har bestått av mestadels uppförsbackar som verkligen har satt press på mig och min stackars kondition. De få nedförsbackar jag har åkt på - var så branta att de gick alldeles för fort ner. Vissa så fort att det gjorde ont.
Men just nu befinner jag mig på ett rakare spår. Jag kan stanna upp, ta en kopp varm choklad och titta lite bakåt och känna att "fan, jag klarade av det". Jag inser också att det spelar inte så stor roll vilka vägar man tar. Det handlar om att bestämma sig. Nu kör jag det här racet - och det får bli som det blir. Jag kommer iaf att lära mig något av det. Ibland kan det vara värt att ta de krångliga, snåriga vägarna. De enkla vägarna kan däremot få dig att köra på - utan att stanna upp och känna efter. Risken är stor att du aldrig går ur spår och får skåda en vacker solnedgång/uppgång. Kanske den vackraste metaforen för att livet går vidare.

THAT I know. :)

fredag 8 augusti 2008

Fiskmåsen, Barbapappa och Jag

Medan Livet pågår - någonstans i Universum - kan man vara (för) upptagen med Allting annat.

Tänk på det. Jag försöker göra det. Oftast i kombination med att måste, måste, måste. hahaha.

Äsch - vad menar jag egentligen? Ibland måste man ju "måsta" sig. Vi måste besöka toaletten ibland. Vi måste äta, dricka och sova för att kunna leva. (daaaah)

Julmusten is a "MUST" on chritsmas. Ha Ha. Jag var tvungen. sorry. Ja - ni ser. Allt handlar om att man måste någonting.
Varenda liten aktion du tar dig för, är ett slags måste, som din hjärna tvingar dig till. haha.

På tal om det.

Nu MÅSTE jag berätta för er om en dröm som jag hade när jag var ute på en liten Alfonsturné.

Jag lägger mig ner i en jobbigt obekväm säng på First Hotel i Malmö. Men efter en lång och sommarhet bilfärd, somnade jag ganska snabbt - och hamnade utanför hotellet igen....Det såg bara liiiiite annorlunda ut då.

Jag och mina vänner (sorry, jag minns inte vilka ni var...kanske lika bra ;) )skulle i alla fall ta in på ett hotell. Men inte vilket hotell som helst. Nej nej. Vi vill ha utmaningar och häftiga upplevelser. Så vi valde detta superhäftiga hotell som är fyllt med vatten. (haha). Naturligtvis hade jag med mig lite mer packning än vad jag orkade bära - framförallt simma - med.
Att ta sig fram genom lobbyn, hiss-schakten och korridorerna var allt annat än en barnlek. Mina vänner hade vart kloka nog att inte ta med sig lika mkt packning som jag. MEN de var inte snälla nog iaf att vänta in eller hjälpa deras vän....Så de drog ifrån mig.

Jag fick klara mig själv med c:a 100 kg packning. Det gick rätt bra - men jag var rätt förbannad. (haha)
Efter mkt åjande och en hel del svordomar dyker det upp en fiskmås och en Barbapappa (!?) framför mig. De blir mina vänner under vistelsen på vattenhotellet. Jag minns inte om Barbapappa förvandlade sig till en ubåt eller någonting - men hjälpte mig - det gjorde han. Vilken funktion fiskmåsen fyllde vet jag inte heller - men han kunde väl fågelvägen till rummet kanske ;).

Vi levde iaf loppan inne på mitt rum. Fiskmåsen barbapappa och jag. Vi länsade hela minibaren och satte upp mina gamla vänner på notan. haha.

Sååå med andra ord. Passa er för att göra er ovän med mig. I know Barbapappa - and he's bad. ;)

Detta var nog den sista drömmen som jag kommer dela med mig av här på bloggen iaf. Tyvärr. De andra är precis lika galna (om inte värre :P) - men är lite för privata för att offentliggöras. :)

Men en sak ska du veta. Om du står mig nära så finns det en stor risk/chans att du blir en del av mina nattliga aktiviteter. haha. (tvångstanke nr 3).

Skämt å sido.

Jag älskar er, mina vänner. Hoppas att ni älskar mig med.

Häpp Häpp

onsdag 6 augusti 2008

Män jag drömmer om - jag drömmer om män

Sommaren har vart för kort. Det mesta har regnat bort...

Nej, jag borde inte citera Tomas Ledin - MEN jag kunde inte låta bli. Det blir nästan som en tvångstanke. Säga vad man vill om Leejeans-rockarn - men pränta in dåliga texter i våra svenska huven, det kan han. Han och Per Gessle. De är förmodligen Sveriges farligaste och mest manipulativa män.

På tal om farliga och manipulativa män. Dom besöker mig om nätterna. Ja - inte Ledin och Gessle (tack och lov).
Nejnej. De som tränger sig in (*i-) och hos mig (haha, *tvångstanke nr 2), gömmer sig inte bakom fendergitarrer och "gulligt" trall-la-la-la-la. Nope. De är genomruttna. Inte bara enligt typiskt svineri, utan ruttna - som i döda....

Let me tell you this story. But I'll have to warn you. This could give you nightmares....it did to me...haha

Jag står mitt i ett vimmel av människor. En man i 30-årsåldern stegar bestämt mot mig. Jag inser direkt att det är Döden som har kommit för att hämta mig. Han lägger sin hand på min axel och säger med en mörk stämma - "Nu ska du följa med mig".
Vips är vi på ett helt annat ställe. Det är rått och kallt. Jag står mitt i ett nytt vimmel av människor. Efter en stund inser jag att jag känner igen alla. Och alla är kvinnor.

Döden harklar sig: "- Mina damer. Nu ska ni klä av er nakna."

Vi vägrar. Han höjer rösten "- Ni är ändå döda. Det spelar ingen roll! Av med kläderna! Omedelbart!"

Vi gör som han säger.
Därefter tar han med oss till ett disco/en pub. Där kryllar det av män. Påklädda män. Jättedöda män. Zombies.

Döden: " - Ni måste välja en av dem. Annars väljer dom ut er. Så sätt fart".
Han vänder på klacken, drämmer igen en stor och tung järndörr.

Det luktar ruttet kött. Ett väsande och flåsande läte närmar sig mig. En unken tung andedräkt bolmar upp mitt framför mitt ansikte. Iskalla sliskiga händer sliter och kladdar över min kropp. Jag springer och försöker skydda mig med mina bara händer. Flera händer rycker tag i mig. De river mig i håret, slickar och biter på mig. Jag är maktlös och redo att ge upp. Plötsligt slutar de bara.
En till zombie har dykt upp. Han kastar undan de andra och hjälper mig upp från golvet. Han slår ner en zombie som närmar sig mig. Han skyler min kropp med sin och tar mig därifrån.

Snäll Zombie " - Du MÅSTE välja en av oss för att kunna gå vidare. För att bli fri."
Jag " - Då tar jag dig!! För du är så.....sn... snäll."

Han ler ett brett tandlöst grin och kysser mig. Jag anstränger mig för att inte spy.

Snäll Zombie " - MEN! Vi måste skriva ett kontrakt tillsammans.

SVISCH

Bankliknande miljö med mkt guldtoner.

En lång kö av nakna kvinnor och "uppklädda" zombie-män står på rad. (vi slipper alltså inte kösystemen ens i dödsriket)
Det är högljutt och glatt.

Jag hör mitt- och "min" zombies namn ropas upp i en högtalare. Han leder mig fram till en lucka. Kontraktet är skrivet med guldfärg. Då ser jag - till min förskräckelse - att de har stavat mitt namn fel. Carina med K.

BACKSTORY:

Jag stöter då och då på tillfällen då folk envisas med att stava mitt namn med K istället för C. Detta har jag retat mig på så förbaskat mkt - men valt att inte ta den striden. Så jag har låtit det ligga och pyrt inombords...

Röd av ilska skriker jag rakt ut
Jag " - Ni har ju för i helvete stavat mitt namn fel!!!! C ska det vara. C!!!!! Det här är mitt sista kontrakt någonsin. Jag MÅSTE i alla fall få kräva att mitt jävla namn ska stavas rätt!! Ska det vara så förbannat jäkla svårt!!!! Se till att ordna det här. NU!

Det blir helt tyst. "Min" zombie-man skruvar på sig och försöker lugna ner mig. Jag klipper till honom. Kvinnan i disken ser ut som en fågelholk - men drar försiktigt tillbaka kontraktet och ändrar K:et till ett C.

T H E E N D

När jag vaknade ur denna totalt skruvade och knäppa dröm hade jag mängder av frågor. haha. Efter att ha presenterat detta för typ alla jag känner - så har jag fått många svar. Men de har inte gjort mig klokare. haha. Finns det ngn som kan ge mig en förklaring till detta?? :D

Men....jag måste erkänna... det har inte slutat här. Jag har fortsatt att drömma skumma drömmar. Den ena är knasigare och knäppare än den andra.

I nästa inlägg ska jag berätta om när jag blev kompis med en fiskmås och Barbapappa.

Nu är det snart läggdags. Dröm sött mina vänner.

Häpp Häpp

lördag 12 juli 2008

Carina is Carina igen


Ok. Ibland måste man rannsaka sig själv. Det är faktiskt en sak som jag är ganska bra på.

De flesta går runt och hatar världen och tycker att det är alla andra det är fel på. Men jag brukar alltid försöka tänka på hur JAG själv kan göra situationen bättre.

Jag tycker om den egenskapen hos mig själv.


Såå min gårdag var inte min bästa dag i livet. Jag var trött och allmänt blue. Jag ville bara hem, från jobbet, och dränka mina sorger i ett par glas vin. Vilket jag gjorde - och det resulterade i ett "tycka-synd-om-mig-själv-inlägg". Patetiskt - jag vet. Men jag behövde det.


Idag är jag mig själv igen. :D <<<<< SE!!
Lite lagom förvirrad och fundersam kring...dig och vad, vill, när, hur, om, var och varför?? En rätt trevlig förvirring, dock. :)


Appropå min bloggs namn: Livet, universom & Allting.

Jag tror att det är dags för mig att börja läsa igen. Skulle vara trevligt att prova på talking books. Det betyder att jag måste lära mig ladda ner saker och ting. haha. Jaa, det är nog inte så svårt - t o m min EXTREEEEEEEEMT otekniska mamma kan ladda hem saker.


Jag känner ingen press alls.


Nåväl. Nu vet ni att jag är mig själv igen. Fuck you - kommer aldrig att avsluta ett inlägg här igen. Såvida det inte betyder vad det betyder - i vanlig dålig svensk översättning a la SVT. ;-)



Kom ihåg mig som den glada lilla rödluvan som ser ljuset och livet från samma sida.


Häpp Häpp





fredag 11 juli 2008

Hakuna Matata (Inga bekymmer)

Varför kan man aldrig vara nöjd med det som man har? Eller varför MÅSTE man vara nöjd med det man har?

Det är också alltid grönare på den andra sidan - tills man kommer dit själv och inser att den gröna färgen var en hägring. ELLER så var grönt helt enkelt inte din färg. Grönt är iofs min färg. Kanske därför jag aldrig når dit...? Hur som helst verkar det vara omöjligt att vara helt och hållet tillfredsställd.


Det här är tydliga symtom på en person med allvarliga svårigheter att leva i nuet. Det krävs ingen hjärnkirurg för att ställa den diagnosen - det räcker med en person som har lite självinsikt. Få förunnat (kan jag tro). Jag får vara glad för det i alla fall.

När jag är här. Så vill jag vara där. Och när jag är där. Så vill jag vara här.
"Jävla I-landsproblem", tänker ni. Men jaa. Jag bor i ett "jävla I-land". Vore ju själva f-n om jag hade U-landsproblem i Sverige. DÅ vore det synd om mig. På riktigt.

Det var inte bättre förr. Det är inte bättre nu. Det blir bara bättre.

Jag är en s k distans-drömmare. Jag kommer med andra ord alltid att se framåt, vara positivt inställd till min framtid. En post-optimist (?).

Nu ska jag glida in på systemet och införskaffa en flaska vin. Min morgondag överlever jag genom att veta att det kommer en dag till. Och en till.

Känn ingen sorg för mig. Tänk på dig själv. Skit i andra. Ego-generationen (80-talisterna) gör sig redo för världen. This is me! And I'm fuckin great! Fuck you!

Lyssna inte på mig. Jag är en tokig 25-åring med huvudet fullt av små apor .
Lyssna på Duffy istället.

tisdag 8 juli 2008

T H E B O S S - 5th of July Gothenburg

Jag finner, precis som min vän o kollega Bergman, inga ord....Bruce måste ses, upplevas, kännas och jaa...ALLT, för att förstå hans storhet. Jag vet vad jag pratar om. Är en rutinerad "konsert-gårare."

Jag är dock lite orolig. Jag som älskar att gå på konsert. HUR i hela faderullerska-satan- i-gatan-oj-oj-oj, ska jag kunna känna samma sak vid nästa konserttillfälle???

Jag behövde verkligen den här upplevelsen. Den gav mig mycket. Kärlek. Tack.

MEN som den goda och kärleksfulla människa jag är, tänker jag dela med mig lite utav min himlafärd:

måndag 7 juli 2008

Twisted Sisters väntar in BOSSEN himself


Här Bossanovar Ullevis sötaste systrar den 5 juli 2008.
SATAN I GATAN vad bra det var!!
Både jag och "Snurran" har sett många stora konserter i våra långa liv som har vart nära döden-upplevelser.
Men detta tog priset. OH MY FUCKIN GOD!!!
Ni får ursäkta mitt ovårdade språk men jag svär aldrig i vanliga fall - så nu när jag har mött Gud är det inte mer än befogat.
Men gud. Jag ser ju naken ut. (Och var är syrrans händer??? :O) Jaja. Shit the same. Nude and rude. Thats us ;-).
Natten var vild. Nya Ullevi höll på att sluta som sin företrädare - Gamla Ullevi. ALL WRECKED!! I vanlig Springsteen-regi. :D
TWIST AND SHOUT
I love you baby
Over and out

torsdag 26 juni 2008

No peace nor love for me.

Visserligen är jag både fredlig och kärleksfull av mig. Men hippifestivalen får lov att klara sig utan mig den här gången. Pity them. And pity me.

Jag hade faktiskt tänkt hålla mig till traditionen (som påbörjade förra året :P) att arbeta åt Dalarnas Tidningar på festivalområdet. Om jag hade jobbat så hade jag fått dela tält med The Hellacopters (!)....Det hade inneburit peace...men framförallt love...;).....(haha)
Men ett annat "peace and love-event" förhindrade mina planer...

W E D D I N G

När jag tänker efter så innebär det ungefär samma sak att vara festivalbesökare som bröllopsgäst.

Du måste anpassa din klädsel, du kan (eller får) inte glänsa över stjärnorna, efter en formell ceremoni vid entrén/kyrkan börjar den RIKTIGA festen...vad som helst kan hända. Höga förväntningar, jobbiga eller trevliga grannar/bordskamrater. Flipp eller flopp.

Men jag är faktiskt inte speciellt orolig för att bröllopet ska floppa. Däremot kommer det att präglas av en hel del humor. Tänk er en stor fest med massor av Carinor. (fast i olika skepnader, såklart. Och en präst som heter Björn Örn. Två brudnäbbar på 1,5 år som pratar mer än goja...

Ja, ni förstår. :P

Men på fredag ska jag besöka den årliga Ludvikafesten. Kolla på Jimmy Lingon och Pain. Inta en o annan öl. ;)

Så det blir nog, trots allt, lite fred och kärlek för min del med. :D

HäppHäpp

Peace!

måndag 23 juni 2008

I leave my shadow to fall behind...

Duffy är min darling. Så mycket känsla, innerlighet och äkthet....ja, en sådan sångerska JAG skulle vilja vara. Kunde jag sjunga - så skulle det vara så där. My God. Have mercy on me woman.




tisdag 17 juni 2008

Livets små och stora djävligheter

Man dör bara en gång. Och då för en väldigt lång tid.

Jag tror att det var Da Vinci som sa att när han trodde att han hade lärt sig att leva - lärde han sig egentligen att dö...

Konstvärlden kryllar av "muntergökar". Tack och lov.

Jag vet. Det här tycks inte vara likt mig. Men jag kan också vara lite mörk och bitter ibland. Men kanske inte på det där narcissistiska, manipulativa och självmordsbenägna viset.
Mer som en mörk ljuv chokladkaka. :)

Som oftast känner jag mig rätt odödlig. Jag inbillar mig t ex att om jag (Gud förbjude) råkade ut för en katastrof i stil med Titanic, eller ja, Estonia, så skulle jag överleva. Jag vet inte varför eller hur. Men jag är bara så jävla säker.

Jag skulle dö om jag dog. Ja...alltså inte bara rent kroppsligt. Utan hela min självuppfattning skulle dö som den dödaste död. Útdöd. Dino-död. Ja, ni förstår.
Vad var det då för mening att tro att jag skulle överleva? Att inte veta är alltid att föredra? Nää jag vet inte...Att leva och acceptera sin kommande död är inte samma sak som att man skulle finna sig i den när den väl annalkas. Jag menar. Jag vet ju, nu när jag sitter här vid min dator, att jag en gång kommer att dö. Och visst. Jag kan väl köpa den grejen. Men jag vill inte vara med när det händer....hm.....ja.....äsch....

Ok det föregående stycket får vi överlåta någon professor i filosofi bita i. På tal om det.
Min gamla filosfi/religionslärare Jari Antell saknar jag ibland. Han tyckte om mig. Tyckte att jag hade fina tankar. Han tyckte om min syster med. Han tyckte att de var typ "soulmates".

Och på tal om soulmates. Vänner har vi väl alla. Men hur många av oss har vänner som vi kan räkna med när det "verkligen gäller"? Finns jag där för mina vänner om allas våra liv står på spel? Jag vill gärna tro det. Men ingen kan ju veta. Såvida man inte har utsatts för det. Vilket jag helst slipper erfara. Kanske bäst ändå att inte veta.

Nåväl...jag tänker iaf avsluta detta något märskliga och flummiga inlägg med några visa ord.

Skjut upp allt till imorgon som du kan tänka dig ha ogjort nör du dör.

Man saknar inte kon förren hon är på den andra sidan och äter det grönare gräset...

Och vips uppfann jag ett nytt ordspråk. (?)

Jag har inte dansat (el "aerobicsat") på flera månader. Varken som instruktör eller som...ja vad kallar man det? "Utövare"? Strunt samma.

Motvilligt blev jag tvungen att ta en paus från dansen. Jag har alltid kunnat kombinera mina övriga intressen tidigare. Men denna termin gick det helt enkelt inte.

Filmskapandet vs dansskapandet.

Filmen vann med 100-0. Eller nått.

Men igår kväll fick dansen ett eller två poäng iaf. Mitt hem förvandlades till ett litet minidansgolv/gym. Dansshowen som Må Bättre-gänget, "Catgirls", (haha) uppträdde med förra året, satt som ett smäck i ryggmärgen (benmärgen).

Därefter var det pumping som gällde. Armhävningar, situps, puschups osv....Triceps biceps, rumpa, lår, vader, mage, rygg, axlar och nacke. Statiska övningar. Fönstren immade igen.
Antar att det spekulerades utifrån vad som försiggicks där inne. ;)

Jag blev sentimental efteråt. Insåg hur mycket jag har saknat det. Och er. Sofie, Hanna, Jullan och Linda. Jag bröt inte ihop, ni kan vara lugna. Men det var nog inte långt ifrån.

En annan sak som gör mig knäsvag just nu är...Brasilien. *suck*

Nu ska jag traska hem och fortsätta vara mitt fantastiska jag. :D

Kramelikram

söndag 15 juni 2008

Carina säger farväl till en gammal vän, och Hej till en ny.

Som jag har våndats!

Efter ett X antal glas av rött guld och långa stirrblickar a la Clintan på min nya lilla sak, bestämde jag mig (äntligen) för att ta tjuren vid hornen. Eller snarare pyrajan vid tänderna.
Jag har inte betalat dyra kulor för att leka arga leken. Nej.

Vänta lite. Jag kanske ska förklara vad det är jag har pysslat med...
Jo jag har "epilerat" benen. Alltså INTE rakat. En epilator påminner lite om en rakapparat. Skillnaden är att den inte klipper av håren. Den RYCKER upp dem. Den är nämligen konstruerad med ett antal pincetter som tar hårstrå för hårstrå....

Ja, nu förstår ni kanske varför jag har undvikit att ta tag i detta? Men som jag nämnde tidigare...Jag har inte betalat 1 miljard för att leka sur glo-cowboy. Dessutom är jag fruktansvärt trött på att raka benen. Det är ett så otacksamt jobb. Visst första dagen är det ju skönt. Men redan dag två kan man ana en stubb. Fy fasiken.

Alla orakade feminister får ursäkta mig. Ni har min respekt. Men va fan. Jag är humanist. Och det är fan inte humant med hår. Det är ofräscht och jag har ingen större lust att bli förväxlad med en apa. Ok nu överdrev jag något. Men hår är inte min grej. Så länge det inte sitter på huvet. Där får det gärna finnas massor. Vilket det iofs också gör. Jag är lika rödhårig som en orangutang. HAHA.

Nåväl...tillbaka till epilerings-tjossanfräsan.
Den omtalade och fruktade smärtan som denna lilla pyraja sägs medföra, är enligt mig en överdrift. Visst kändes det. Men inget att gråta blod över. Däremot är det lite tidskrävande. Det gäller att planera. När ska jag visa benen? Tja...det är sommar. Typ varje dag. Så det är bara att epilera på.

Jag kommer inte ha några större problem med att säga farväl till rakhyveln. Och min nya vän, "Pyrajan", kommer tids nog bli min vän. Den är redan på god väg. Det visar sig med tiden om den kan hålla vad den lovar.

Dags för lite kvällsmat.

Tack för att du har tagit del av ett utav ett inlägg utan sexanspelningar. Min forskning har nämligen visat att "osex-iga" inlägg är utrotningshotade i den här bloggen. Nu har vi gjort en god insats tillsammans.

Häpp Häpp

tisdag 10 juni 2008

Intimisfären

Ok. Jag tror att det är min skyldighet att varna känsliga läsare. Så därför gör jag det nu. Punkt.



....Idag slog jag till. Jag har smygläst forum, diskuterat med väninnor som har provat, trakasserat personer som jag har sett har en "sån" hemma osv osv.
Jag vet inte vad det var som gjorde att denna dag fick bli den dagen då jag bestämde mig för att ta del av fenomenet. För det beskrivs verkligen som ett fenomen...

"åh, du MÅSTE prova!!! Det gör lite ont de första gångerna, men om du ger den lite tid så kommer du ALDRIG att ångra dig!!"

Min inställning har väl varit lite sisådär till makapären. Det finns ju så många olika sorter och de lockar med färger, former, glitter och guuu vet allt. Jag är skeptisk till saker som försöker imponera på mig med sitt yttre. Jag anar ugglor...

MEEEN....What the hack! Den kanske kommer att göra mig till en ÄNNU lyckligare kvinna än vad jag redan är. What to loose? (Actually 1000:-.......) Nåja....Penger pengar.....Det kommer ändå in nya. :D

Dessutom fick jag hela två butiksförsäljare att gå upp i eld och lågor över mitt inköp. Den ena kvinnan var den som jag handlade "the actual thing" av. Den andra kvinnan köpte jag lite efterbehandling av...(det behövs tydligen...:S)

Nåväl....båda kvinnorna öppnade upp sig helhjärtligt och berättade om sina egna erfarenheter med makapären. Vi hade riktigt trevligt, btw. :D
Kvinnan som jag köpte den av sa t o m att hon skulle tänka på mig nästa gång hon använde sin (!) HaHa! Jag tyckte att det var så roligt, att jag lovade att tänka på henne med. Men OM jag inte blir nöjd så kanske det inte blir några snälla tankar....Hon tyckte att jag var kul. Hoppas jag träffar henne någongång ute. HAHA!


Nå...vad är det nu som fröken Andersson har införskaffat? Jag ska ge dig ytterligare några ledtrådar

1. Den går på batteri
2. Den var dyr. 1000:- (men det ska tydligen vara värt det)
3. Den vibrerar
4. Den utlovar tillfredställelse ända upp till 4 veckor (!!!...hell yeah....)
5. Den är rosa.

Jag har köpt en epilator.

Nu ska jag nog hem och kanske våga mig på den. Först måste jag ta ett glas vin. :P

HäppHäpp

lördag 7 juni 2008

Somliga går med trasiga skor. Säg vad beror det på?

Jag är en grubblare. Ibland iaf. Eller nja...grubbla låter så negativt. Jag funderar ofta på saker och ting. Vad allt beror på?

När jag är i det här stadiet så brukar jag vända mig till mina fyra äldre väninnor i New York.


SATC


Säga vad man vill om dem. Men de har fasiken svar på det mesta.

Tex varför de flesta kostymer i maskeradsammanhang för kvinnor består av våp eller häxa. Möjligtvis nunna också. Så ska man definera sig själv någonstans däremellan. Då blir man Askungen. Hon är sexig, präktig och får alla män på fall. "Jäkla häxa", tänker alla andra kvinnor. Voila!


Nåja..det där var väl kanske mer min egen analys av utbudet. haha. Men ja, ni förstår.


Fast när jag tänker efter så har jag aldrig fallit i det där "träsket". Jag har klätt ut mig till en Hon-Djävul nästan varje år. HaHa. Någon som vill göra en analys på det? :D

Sen har jag vart Space-Ace i KISS någon gång.

Om jag hade vart på Moas (inställda) maskerad igår så hade det nog blivit en Piratkapten. Kanske Pippi Långstrump. Maskerad vintertid får det bli mitt Alterego Catwoman. Orka glida runt i en tight lackdräkt i 40 graders hetta. Nej...det blir too HOT to handle. I dubbel bemärkelse....HAHA. :P


På tal om hetta...Nu ska jag gå ut och grilla mig lite i solen.
ByeBye
Å förrästen. Kom ihåg att komma ihåg mig.
Kram









lördag 31 maj 2008

KISS me, God damn it!!

Att se KISS live är verkligen som att överrumplas av en riktigt het kyss. Jag kunde inget annat än att ta emot och njuta. Mitt sätt att ge tillbaka var att sjunga mig hes och stå ut med diverse löst folk runtomkring mig.
Jag var lite rädd ett tag innan konserten att jag skulle tvingas sitta "själv". Resten av mitt gäng hade nämligen ståplats och den som jag skulle gå med kunde inte följa med. Men så följde Peter "Proppen" Larsson med istället och räddade mig från total utmobbning. :D

Istället fick HAN stå ut med en KISS-nörd som kan varenda liten fras i varje låt. HAHA.

Jaja...jag vet inte riktigt vad mer jag kan säga, i ord, för att beskriva känslan av att få se och uppleva ett utav världens bästa band på stadion en het sommarkväll.....ojojoj. Jag har fortfarande inte hämtat mig.

Ett smakprov till alla era stackars varelser som inte fick ta del av min heta KISS-natt.

torsdag 29 maj 2008

Uggah Buggah

Den 29 maj 2008 var dagen då fröken Andersson på Hagagatan 7b/Kaserngården 8 kunde ha gjort sig skyldig till mord. Nåja. Dråp i alla fall. (Observera KUNDE)

Mitt offer SKULLE kunna ha vart vem som helst som kom i min väg. (Ta det inte som ett hot!)Min mordlystenhet berodde alltså inte på någon enskild individ. Nej...det handlade om mat. Eller snarare brist på mat. I takt med att blodsockret skönk och hungern sög tag i min lilla mage, växte reptilhjärnan sig så stark, att jag var tvungen att anstränga mig extra hårt för att inte sliska ut med tungan och greppa tag i något som skulle kunna vara ätbart. (Ta inte det heller som ett hot...)



Vad lärde sig fröken Andersson av det här då?


Jo...att se till att ställa in mat-o-sovklockan. Samt att jag fick en plötslig förståelse för stenåldersmänniskans (förmodade) barbariska uppträdande.



Äta bör man, annars dör man. Eller någon annan.


tisdag 27 maj 2008

Running to stand still

You got to cry without weeping
Talk without speaking
Scream without raising your voice...

I'm running to stand still.


måndag 19 maj 2008

Ytterligare bekännelser...

Jag tänkte att det var lika bra att lägga korten på bordet. Göra det offentligt. En gång för alla.
Det har besvärat mig under en ganska lång tid nu. Första gången jag gjorde "det" var många, många år sedan. "Det" har vart en del av mitt liv i princip dagligen sedan högstadietiden. Och så för ungefär en månad sedan har jag inte ägnat mig åt "det" knappt alls.

Som ni märker, har jag lite svårt att prata om "det". Jag skäms nämligen över att inte tillfredställa mig själv så som jag vill. Men nu har jag lovat mig själv att ta tag i saken och ge mig själv en riktig omgång. Pust och stön. Och nu är det offentligt. Så ingen återvändo.

Den gamla träningsnarkomanen ska börja träna igen. Amen.

Carina ser framåt

Inget är för bra för att vara sant. Det "braiga" brukar bara inte vara särskilt länge.

Missförstå mig rätt. Jag är en optimist i ett pessimistiskt läge.

Jag har tiden emot mig. Orken har även sipprat ut lite på vägen. Tur att jag är utrustad med en reservtank. :)

Ibland får jag frågan om hur jag orkar vara så happy och driven - trots mitt trötta kroppsspråk(?) Jag brukar svara att det inte handlar om att orka. För orka gör ingen. Orka är ett jobbigt och tungt ord. Det används oftast när man inte orkar.

Istället brukar jag säga att jag kämpar. Jag har tre veckor kvar att kämpa mig igenom. Både blod, svett och tårar har offrats, och kommer fortsätta offras ända in i det sista. Om jag så ska dö på kuppen. Though I'm smiling. :D

lördag 5 april 2008

Agent Jag - Med all rätt

Jag vaknade upp denna soliga morgon med motivationen att "fit(t)a" till mig lite. Min första aktion var att inta en frukost av hög gastronomisk njutning. Därefter var det skrattmusklerns tur att arbeta. Två Simpsons-avsnitt blev det innan jag drog på mig "dräkten". The last suit I'll ever wear. HaHa. (Var tvungen).

Jag struntade i att koppla in min inbyggda GPS. Tycker ibland att det är skönt att bara gå. Utan destination. Det slutade med en c:a 2 timmar lång Power-walk. Nåväl. Enough with this boring stuff.

På vägen stötte jag på både det ena och det andra. Mestadels det andra om jag ska vara ärlig. Alltså vad är det - som gör att alla knäppisar (Kocknocks enligt Moa) - tycks söka sig till mig? Jag såg den på håll. Ingen kan säga att jag gjorde mitt bästa för att undvika ett eventuellt möte. Den närmade sig. Jag vek av. Den vek av. Jag fick panik. Den fick övertaget. Jag gav mig och fick dåligt samvete när jag såg den lilla tanten närma sig mig. Så jag hälsade så vänligt jag kunde när hon skröpplade fram ett: hheeeej.
DÅ slog den till! Hemskingen som hade klätt ut sig till en snäll tant. Jäkla idiot! SKÄMS! Jag skulle ha litat på min första intuition! Det såg jag ju på långt håll att det var en Kocknock. Nåja. Jag var fast. Och dessvärre insåg jag vad Kocknocken hade in mind. Men det var för sent. Den drog upp en tidning ur handväskan (som såg ut att vara gjord av människoskinn). Jag kände mig förtrollad. Jag hade ingen kontroll över mina handlingar. Jag ville be den att dra åt Fanderns. Jag ville visa mina vampyrtänder, vad tusan som helst. Men den hade slängt någon besvärjelse över mig så jag kunde inget annat än ta emot blaskan. Till slut släppte den sina klor från mig. Förtrollningen gick upp i rök. Varelsen försvann...Jag kunde fortsätta min Power-Walk. Och slänga "gåvan" i en svart tunna med en vit hund på. Lukten var sträv och obehaglig. Tyckte att det var en passande förvaring. Jag borde utbilda mig till hemlig agent. Jag vet inte hur en sådan skulle kunna klara sig undan Kockinocks bättre än jag - men det låter bra iaf när man presenterar sig.

Det enda jag lyckades få fram under mötet var: Jag har ingen Bibel.

Det jag tänkte var: SATANSATANSATANSATAN. Holy water, Holy Water!

Nu ska jag duscha mig i väldigt oreligiöst vatten och ta en promenix till Kaserngården. FilmKväll. Tema: Obehagliga rysare/Thrillers. Dagen till ära.

Häpp Häpp

tisdag 1 april 2008

Magical moments

Although you think I cope,my head is filled with hope...of some place other than here.
Although you think I smile,inside all the while...I'm wondering about my destiny.
I'm thinking about, all the things, I'd like to do in my life.
I'm a dreamer, a distant dreamer,dreaming for hope, from today.
Even when you see me frown, my heart won't let me down, because I know there's better things to come.
And when life gets tough, I feel I've had enough, I hold on to a distant star, I'm thinking about, all the things, I'd like to do in my life...
I'm a dreamer, A distant dreamer, dreaming for hope from today.
I'm a dreamer, A distant dreamer, dreaming for hope from today.
Yeah, I'm a dreamer Oooooooh...Oooooooh...Oooooooh...
I'm a dreamer, a distant dreamer,dreaming for hope from today,
Yeah i'm a dreamer...Oooooooh...Oooooooh...Oooooooh...I'm a dreamer

söndag 30 mars 2008

En clownfisks bekännelser


Vem kunde ana att jag är en man?

Jag tog emot tentaresultatet som en man. Jag höll masken i den offentliga sektorn, men grät stora krokodiltårar inombords. Manligt värre.

Tenta/kursavslutningsfesten resulterade i ännu mera manlighet. Testosteronet bara flödade. Jag och mina kvinnliga mormoner anslöt sig till flocken. Vips dök det upp några flera Östro-gena varelser. Och flocken splittrades upp till ett oroligt fittstim istället. Som i Hitta Nemo.

Efter midnatt. När mörkret blivit mindre diskret och mer konstant - letade sig alla vilsna fiskar mot samlingsplatsen i det stora Kasernrevet. Jag mötte en mkt ful djuphavsfisk på vägen. Mar-Ullker hette han, om jag inte minns fel. Jag lyckades förvilla honom med falska uppgifter angående mina mobila koordinater. Och istället fick han upp ett spår efter fittstimmet. Om han fick sig en mumsbit eller ej förtäljer inte historien. Kanske ligger han på revets bottenvåning och lurar....
Nåväl. Flocken återförenades med hjälp av lågfrekventa ljud. Sådana ljud som bara flocken kan höra. Nemo blev hittad. Något skärrad - men återhämtade sig snabbt. Redo för nya äventyr.



Dagens låt: "Where were you while we were getting high?" - Oasis

Häpp Häpp

fredag 28 mars 2008

Ok Brain. It depends ALL on you now.

Mandomsprovet går av stapeln imorrn. Är jag man eller mus?
Ja, det får jag veta ungefär klockan 11.15 imorgon.

För tillfället känner jag mig mer som en sengångare. Men ser förmodligen ut som en uggla. Få förunnat. Jag luktar i alla fall rätt gott. Ralph Loren för att vara exakt. En 24-årspresent som fortafarande består. Trots daglig påsättning.
Det enda jag har på mig när jag sover är just Ralph Loren....För att citera Miss Monroe. Hon hade dock Chanel N05 i dekolltaget. Inte riktigt min smak. Men fräsigt värre.

Nåväl. Vad vore en bal på slottet? Tråkig. Förmodligen dötrist. Det enda som eventuellt skulle kunna räknas som en eventuell underhållnining skulle kanske vara om kungen hade skrivit bordsplaceringarna och om drottningen var riktigt dräggfull. DÅ skulle den vara alldeles....alldeles underbar.

Men men...Denna Askunge har bara en sak i huvet just nu. Att klara mandomsprovet. OCH att få fira det på kvällen med lite pompa och ståt. Så det blev ju två saker. Men just nu tänker jag i upphöjt till två. Så det blev rätt ia alla fall.

Nu börjar aporna där uppe att trumma i otakt. Dags att stämpla ut.

Dagens låt: I'm a slave for you

Häpp häpp

onsdag 26 mars 2008

Some people stands in the darkness - afraid to step into the light

Oh, summer, where art though?

Nära...men ändå så lång borta.... Tillräckligt långt borta för att jag ska surfa runt bland resesidorna. Min surfbräda är av grå metallic - och heter Acer.....
Jaja, det är inget fel på min fantasiförmåga iaf. En fenomenal egenskap i ett fattigt litet studenthjärta som drömmer om kokosnötter och heta sandstränder. Och brunbränd hud. Och paraplydrinkar. Och grönblått hav....

*DJUP SUCK*

Jag diskuterade djupa saker med lilla fröken Andersson igår kväll via msn. Vi planerar att resa ihop i höst/sensommaren. Till något varmt och paradisaktigt ställe. Andersson, Den Yngre, hittade en rolig artikel om en otroligt vacker paradisö. Man kan väl säga att resebolagets sätt att marknadsföra resmålet var aningen vinklat...."En väl utbredd gaykultur"...
Vi konstaterade att antingen så är det ett perfekt resmål för två svenska 25-åriga kvinnor....eller så är det inte det. Beror på hur man ser på det hela.

Och det var väl ungefär där som vårt seriösa samtal spårade ur till ett oseriöst samtal...
Ön där 2 1/2 men bor.... som av någon märklig anledning ledde till en gammal hard core straight-serie. BAYWATCH. Vi såg nämligen framför oss hur Mitch i de röda shortsen och brädan under armen kom springandes förbi oss (baklänges i slowmo).

Ser ni den också?? Inte??

Men då ska jag hjälpa er lite på "traven"...Some people need...And I'm always there...




See you on the beach!!!

lördag 22 mars 2008

A devil in disguise. And I have sympathy for the devil.

Jag kliver ur duschen och värmer mina fossingar på det varma golvet. Då hör jag tre långsamma, men bestämda knack på ytterdörren. Sakta, men säkert smyger jag mig upp för trappan och ber E att öppna dörren.
Som två paranoida pensionärer hasar vi oss fram mot de stora vackra fönstren, som vetter ut mot sjön Väsman...

KNACK....KNACK.....KNACK

- FY FAN! Utbrister E.
Det är säkert såna där otäcka påsk-kärringar!!! Vägra öppna!!!

HAHA! Vänlighet är en dygd.

Men det roliga/läskiga (beror på hur man ser på det) med situationen är att det var ju inte så himla länge sedan vi själva knatade runt på gatorna med Picasso-liknande kycklingar. Och blev jätteledsna och arga på alla sura tanter och gubbar som blängde på oss.

Tanken slog mig så jäkla hårt att jag var nära att springa efter de jäkla ungarna och be om en jäkligt ful teckning...ja mena...en vacker målning som jag kan ha på väggen hemma. Och varenda gång jag går förbi teckningen ska jag påminna mig själv om vilket hårt arbete som ligger bakom den gula färgen. För att inte tala om förnedringen att tigga godis och pengar hos folk....

Så barn!

Ni må vara otäcka små varelser (ibland). Ni må vara djävulens påfund, vissa djävulen himself.
Vi vuxna har mycket att lära oss av er orädsla för att nå era mål. Barn skulle fungera mycket bättre i arbetslivet än vuxna. Egotänkandet och envisheten som en tre-åring besitter är en förutsättning för att göra karriär.

Missförstå mig rätt. Jag hatar inte barn. Jag älskar barn.

fredag 21 mars 2008

I'm learning to fly, but I ain't got wings

kan man se på något sätt hur många som läser ens blogg? Ja, såvida inte alla som läser den lämnar en kommentar till varje inlägg... *hint hint*

Jaja, shit the same.

Kollade på "I Stig-Helmers fotspår" imorse. Riktigt kul. :P Kuf-humor är skoj. Vi hade så trevligt i soffan att vi glömde bort att vi hade ett tåg att passa. Det blev snabba ryck, men kom ändå iväg lite för sent. Likt två gaseller, jagandes av två dödshungriga lejon, skuttade vi fram längs Promenaden. Med lite hjälp av ett annat fyrbent djur, som plockade upp oss efter vägen, hann vi fram till tåget, och tog oss ända fram till L-A i rättan tid.

Tåget vimmlade av andra resenärer. Rätt spännande att studera människor på sådana ställen, tycker jag. Alla sitter som packade åsnor, men lyckas ändå fly rent mentalt. Själv tog jag fram iPoden och stirrade på alla kroppar som befann sig runt omkring mig. (Ja, för teoretiskt sätt var det bara kroppar). Jag kände mig lite provocerad. Eller jag kände att jag ville provocera, snarare. Gillar att göra sådant som anses som "mot alla konventioners regler". Jag ville t ex rycka boken ur handen på tjejen mitt emot mig och fråga ut henne om innehållet. Hade jag själv läst boken tidigare så hade jag nog gjort det. Och diskuterat boken med henne...vare sig hon ville det eller inte...hahaha. Mannen på andra sidan kollade på mig rätt mkt. Undra vad han ville? Jag borde ha frågat honom. Men jag är så jäkla svensk. Tråkig. *suck*

Jaja...jag satt även själv som en kropp insudlad i en bubbla med min iPod. (men inte för att fly andra människor, utan för att drömma om saker ja vill göra).
Jag är nämligen en äventyrslysten liten själ. Drömmer som oftast om att ta dykarcertifikat och bli ett med mitt favoritelement. Havet. Men idag på tåget drömde jag om att hoppa fallskärm. Det har jag alltid också haft som dröm, men inte lika starkt som att få dyka. Men idag blev längtan så stark. Kan ha att göra med låten jag lyssnade på just då - "Learning to fly" med Tom Petty......

I'm learning to fly, but I ain't got wings....

Well, in L-A...at last.

Första gången jag är här utan att jobba....på hur länge som helst. Lite trevligt. Folket ska tydligen till "Folkan" ikväll. Få se om jag tar mig dit. Egentligen borde jag. Dyker nog upp en och annan gammal vän....jaja.

Det första jag drack när jag kom fram var två glas rödvin och en liten jävel. SEN tog jag ett glas vatten och konstaterade att vattnet här är såååååå gott. I Falun smakar det....inte så gott.
(Intresseklubben antecknar)

Nää nu ska jag nog ta och make my self look pretty. Kan ju inte komma "hem" och se ut som ett lass skit. Wish me luck!

Häpp Häpp

onsdag 19 mars 2008

You're just jealous, because I'm a genuine freak and you have to wear a mask!

Jag har sagt det förut. Men det tål att upprepas.

Tänk vad fräsigt det skulle vara att ha en alldeles egen Theme-song. Ja, ni vet. En sån där trudilutt som sätter igång varje gång man är i farten. Som i film. Att man hör de där romantiska stråkarna om Love is in the air, men man är lite osäker? Eller om en fara lurar bakom ett hörn??

Jag brukar fundera på det ibland, på allvar. Till viss del skulle det underlätta så mkt. Om man vaknar upp i moll så är man förberedd. Eller om man sitter i väntrummet till tandläkaren och hackar tänder, mår illa, läser tidningen upp och ner...ja ni vet. Så spelas "Livet är en fest" i någon extra diegetisk nivå - som är hörbar för den drabbade. Ja, såvida den inte spelas på radion, för det skulle bara ge mer dödsångest i ett sådant läge.

Fast det är så mkt som skulle förstöras också. Spoilervarningar är inte alltid bra. Även om de skulle underlätta i flera sammanhang. Vi skulle sällan få uppleva dråpliga situationer, inget skulle bli spännande längre....Men en Theme-song skulle iaf vara lite kul. Nog för att jag sitter inne med lite ljudeffekter så alla vet när jag är i närheten iaf. Men ändå. Themesong a la Simpsons skulle va skoj. Eller varför inte Beetlejuice. Den är fräsig. Lite läskig och skojig på samma gång. Som jag. :D


Imorrn får jag apa mig lite framför kameran igen. Då kanske jag får tillfälle att införa en Theme-song. Får försöka övertyga produktionsgänget om det.

Häpp Häpp

måndag 17 mars 2008

SOS - Mayday, Mayday!!

Författaren är tillbaka. Hon är nu här för att fortsätta med att blotta sin själ för alla tappra läsare.
Hehe. Nädå. Så illa vill jag nog ingen. HAHA!! (Nog depp-spökat i den här bloggen)
Det finns nog i och för sig vissa som tror att lilla glada Carina lever ett bekymmerslöst liv som tvingas sparka igång aporna "där uppe" för att få något att grubbla över.

Till er har jag bara en liten fin mening att bokstavera: HA-HA-HA-HA-HA-HA!!!!

Fan vad jag älskar att provocera!

Idag har vi äntligen blivit klara med filmuppgiften: "Vinter". Redovisning imorgon bitti. Fildelen gick mer eller mindre smärtfritt. Vi fick många fina bilder, och lyckades få en liten skogsglänta att likna en Sju-mila-skog. Vackert. Vackert. Vackert.
Däremot har tekniken sabbat för oss sedan första steget in i Mac. Riktigt irriterande.
Gårdagens och dagens bravader i skolan skulle ha kunnat knäcka vilket depp-spöke med dåliga nerver som helst. Vilken tur att jag är bekymmerslös och stabil.

Igår bröt inbrottslarmet ut. Jag blev så fucking scared att jag slet tag i alla mina saker och kastade mig ut ur redigeringsrummet - varpå min vattenflaska välte ner över min mobil - vilket ledde till att "MOBILEN BA DOG! Jag var livrädd för att någon stor och muskulös securitas vakt skulle komma och haffa mig.....(hmmmmm...:P) Bekymmerslös och stabil som jag är, såg jag naturligtvis bara det komiska i den situationen.

Idag fortsatte Aldomovar och Tarkovzki att fucka med mig. Dom fick det inte att gå för mig. Usla, usla män!!
Tur att Simon stod vid min sida och tog tag i saken. Till slut gick det.

OBS!! Varning för extremt internt skämt:

Jag slapp ligga som en DV-pöl. Final Cut - The old Pal, har snart gjort sitt final cut.

Nu är jag så Djävulens trött. Måste sova om jag ska kunna hålla mitt kända sken uppe imorrn.

Natti natti

onsdag 27 februari 2008

Ska vi knulla?

Jag är ju så bra på det.

Ja...på att filma alltså. Vad trodde du??

Filmade en riktig Cool Rider idag. Ragge från Ho(e)fors. Ho börna runt på parkeringen som e na rikti böna. Jag vill också ha körkort. Så jag kan börna lite....med skolbilen. :D

Simon och Moa var fenomenala som surkärring och mespropp. ;-) Lite Tant Selma och lilla Fridolf över dem. (Som skådisar alltså)

Min skådespelarinsatts bestod i att vara en liten röd böna...men kanske roligast var att spela en störd och patetisk fjortis. Ngt som de flesta tjejer kan relatera till...haha. Killar med. Simon tyckte iaf att det var kul att ha mig och Moa kutandes efter honom. :P Blev lite roliga improvisationer där.

I söndags hade jag mitt funkpass på eftermiddagen. Det var skojsigt. Kommer så trevliga männsikor. Samt att det var kul att en annan instruktör dök upp också, som blev helt eld och lågor över min koreografi. :D

Camilla skjutsade hem mig efteråt. Det var fnitter och tok hela vägen. SOM vanligt. På Hemköp fortsatte fnittret. Kunde inte andas tillslut. HAHA. I mitt fall kommer kanske skrattet att först förlänga mitt liv....för att sedan ta tillbaka det på ngt lustigt sätt.
På tal om det!! Tänk hur många komiska sätt eller piniga sätt man kan dö på??!! Jag kommer garanterat dö en pinig men rolig död. JAja. En sorti att minnas och berätta om för mina efterförmågor. (som kanske kommer ärva den carina-genen). HAHA.

Sedan kom Simon, Jimmie och Victoria hem till mig för att titta på film. Det blev Råttatoille eller va fan den heter. Riktigt rolig. Söta musar. Men jag blev så konfunderad. Det fanns inte en enda mus-brud. Hur i Hell gick det till??? Fast det är klart. Kalle Anka och Musse Pigg har ju heller aldrig knullat. Trots att de har brorsbarn och hela faderullan. Menmen....sex saknas ju inte direkt i avsnitten. Ändå. Kalle brukar ju få kåtslag varenda gång Kajsa strosar förbi. Antingen så "klipper" ngn pryd jäkel bort sexet....(Fy fan för pryda redigerare) eller så kan Kalle helt enkelt lösa det på ngt mysko vis.

Nåja...därefter blev det lite nakenschocker på den röda mattan. Oscarsgalan. All night long. Trevligt Trevligt. Vid halv 9 lämnade vi örnnästet. Till skolan....för att redigera....utan sömn. Resultatet visar sig på fredag i en liten mysig biosalong. Fram med popcornen!! (eller virren, tack)

Jag är trött. Märks det? Jo, men jag skäms över det. Borde ju bete mig som ett nattdjur - när jag påstår att mitt alterego heter Catwoman. Nåja. Jag har haft katt under typ hela mitt liv. Och alla mina missar har tyckt om att sova på natten.

Sitter just nu och snackar Svullo med Simon. Fasiken vilken man. Vi kommer nog garanterat göra ngn liten fin hyllning till sveriges kanske mest taskiga männsika. hehehe. Vi åtar oss hans uppdrag med glädje. Men vi fegar lite. Törs inte håna gamla kärringar än på ett tag. Inte in their face direkt iaf. :P...så vi klär ut oss till små skröppel själva...och kastar ur oss taskigheter. HAHA. Undra om det finns någon kurator på högskolan???


Nä nu lär jag höppa i sänga. Innan ögera trilla uuuur.

Häpp Häpp - häng inte läpp. (FÖR FAAAEN!!))

lördag 23 februari 2008

KISS and tell

HAHAHA

Bra inledning på en blogg :D. Men det är iaf ett ärligt utlämnande från min sida.
Tyckte dessutom att det passade bra in på ett lördagsinlägg. Framförallt denna sköna lördag. Fick ju tag på KISS-biljetter igår. Vägen dit var snårig och svettig. Tur att jag har mycket hår på hövve - annars kanske jag skulle vart flint vid det här laget. Menmen....ingen annan kom till skada iaf. Huvudsaken....bara. HAHA.

Yesterday....dam-dam-dam-dam-dam-dam-dam-da-dam

Jobbade i Örebro som Alfons Åberg. Vi körde de två vanliga showerna; Hemlige Mållgan och Det spökar, Alfons Åberg.
Ungar kan vara rätt roliga ibland. De är så...spontana. Annars är jag inget stort fan av barn. De både luktar och låter illa. Föredrar djur. Även de som luktar och låter illa. Men självklart finns det barn i min omgivning som är sjuuukt bedårande. Älskar dem mkt. Oftast iaf.

På kvällen bar det av mot Kaserngår´n. Trodde att jag skulle hem till Simon, men hamnade hemma hos en trevlig tjej vid namn Frida.
Jimmie, Simon och jag smet över till mediehuset för att titta på filmen som jimmie fotat, jag och simon skådespelat i. Det var....roligt. HAHA. Jani irrade runt på Kasernen under tiden.
Strax efter det dök även David upp på festen. Nästan hela järngänget samlat. Fattades några bara. Men men...Jag såg till att utbringa ett hot...eller ett LÖFTE, menar jag. Vilket löd: "Gud nåde den som inte kommer på min inflyttningsfest. Den kommer jag att personligen ta itu med!!". BASTA!

På Kåren träffade vi på ännu en ängel från manus. Jari. Lyckades - tillsammans med Davids hjälp - att övertyga Jari att läsa manus 2 med oss i höst.

Den trevliga aftonen på kåren avslutades med en lika trevlig - men aningen tröttare - efterfest på kasern. Denna gång var det Jani som biktade sig. Jag spelade ett spel som heter You Tube. (haha)

Denna myslördag har hittills bestått i lite slapp och lite motion. Jag power-walkade tillsammans med erik runt omkring i Falun. Letade efter fina saker att fotografera. Solen sken och våren känns inte allt för långt borta. Men orka när orka-nen härjar. Gick hem, drack kaffe och glodde på Allram Est istället. HAHA! En underbar personlighet. ABABA.

NU ska jag laga till lite marinadindränkt fläskfile, ugnsteka lite potatis och göra en avokadosallad. MUUUMS. Till efterrätt blir det kaffe, konjak och glass med lite krossad choklad i. Lyx och flärd står på menyn.

Gårdagens jippie: "Allllright Stockholm!!! You wanted the best. You got the best. The Hottest band in the world...KISS!!!!"

HojHoj

torsdag 21 februari 2008

Vem (fan) bor här???

Befinner mig just nu i ett kreativt stadium. Idéerna poppar upp eller dyker ner vid alla möjliga och omöjliga tillfällen som du kan tänka dig...
Det är faktiskt så pass att jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Var ska jag börja? Allt slutar med att kreativiteten stannar som en fantasi i mitt söta, lilla, röda hövve. Jaja...DÄRFÖR är det bra med anteckningsblock. Jag fick bland annat en idé om en musikvideo idag. Måste fixa en användare på You Tube sen.

Hur-som-helst.

Idag har vi filmat lite i Ho(e)fors. Riktigt roligt. Jag och Johanna är en fantastisk kombination. :D. (Hoppas att de andra också tycker det....hehe) Uppgiften heter: "Vem (fan) bor/jobbar här?". Denna gång blandade vi in lite surrealism, saga, verklighet och andra smurfigheter. Mer kan jag inte avslöja.

Just ja! Jag och Johanna satte ServiceCenter-killarna på plats idag!!! RTFM!!!! NI ÄÄÄÄR JU FÖR FASIKEN MANUALEN!!!

Imorrn bitti drar Alfonsgänget till Örebro för att uppträda på Träffpunkten. På kvällen blir det festligheter igen. Kan bli tufft att kliva ur rollen på så få timmar. Method-actress som man är. :P
Synd att jag missar premiären av "Kaj och Monika" bara. MEN...det kommer ju en till sen...har jag hört.

Jippie Kay-Jay MotherFucker

Over and out.

Dagens citat: Hännä borta!!!

onsdag 20 februari 2008

Hej hej hallå, Dagboken

Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva. Inte för att vara lite kul iaf. Därför skriver jag lite tråkigt och uppradat om de dagar som jag glömt att delge er.

Fredagen: Fest hos Simon. Eller det var mer öldrickande i goda vänners lag. Jani kollade in sina Leksandsvänner på hal is - samt sjöng något med Cher (?). Simon sjöng och spelade lite gitarr samt avslöjade ett dolt "handikapp" som hindrade honom från att göra lumpen. André biktade sig om sitt dubbelliv. Därefter hamnade alla (-Jani) på Kåren. Vi stötte på fler glada själar och roade oss all night long. Jani roade sig själv (och oss via mobil) i Mediehuset. Hade låst in sig på ngt mysko vis. Nåväl. Allt ordnade sig och ingen kom till skada.

Lördagen: Fest hos Hanna. Tacobuffén väckte liv i mig från gårdagen. Hott sååås. Jag blev kallad för fjädern. :D Mycket bröllop -och Möhippesnack blev det. Nya uppträdanden på G med "Catgirls". (På tal om däää. När läggs Grand-showen upp på You Tube????)

Söndagen: Steg upp 6 at morning. Spela teater i Mora hela dagen. Trötter som få. Men det var kul och gick väldigt bra. Bossen på järnbutiken flirtade med mig. Jag blev nervös och hjälpte Erik med att riva scenen. När vi kom hem var jag tröttare än tröttast. Sov som en gnu.

Måndag o Tisdag: Kamera. With Canon you can.

Onsdag: Skola. redovisning av Trappanredovisning. Gick rätt smärfritt. Vi hade gjort ett bra jobb. Alla var jätteduktiga. Men det märktes ju vilka som har läst manus....:P
Fick äntligen se fyllefilmen No1. "Vilket är spel är det?" Haha. Jag är för härlig....:P

Imorrn ska vi filma igen...Nya utmaningar. KUUUUUL!!

HojHoj - Dalmål är skoj

torsdag 14 februari 2008

Calleballeberg - Probably the best .... in the world

Calleballeberg kom på besök. Ett utomordentligt sällskap - som gör mig mindre ordentlig. Härligt. :P
Han är god, smakar som en isglass en het sommardag, låter mig ta kommandot, för att sedan ta över och regera över min kropp. I like.

Jag är inte full. Bara lite berussschad. Schhkååål!

Imorgon bitti ska jag Final-Katta med min grupp. Jag har bara en kommentar.

"Jag kanske inte alltid har rätt - men jag har aldrig heller fel."

På kvällen blir det fäääst. På Kaserngårn. Be there or be Squere.

Dagens kommentar från inspelningen: "För man in den bakifrån?"

Dagens låt: "Pretty Woman".

Hej svejs - Grus och Grejs

onsdag 13 februari 2008

Det börjar verka kärlek banne mig....

Jag är förälskad.
Föll som en fura vid första ögonkastet. Den sanna kärleken....eller romantiken. Kunde inte slita min blick från den vackra skapelsen. Pirrade i hela kroppen. Jag blev så het på gröten att kläderna flöt av mig. Yeah...you know it all...

True Romance....Ahhh...vilket mästerverk. Jag hatar blod. Blod får mig att svimma. True Romance innehåller massor av blod. Vilket betyder att det jag känner är äkta kärlek. I nöd och lust...eller hur brukar uttrycket låta?

- Ja, älskling. Jag är beredd att svimma varenda gång jag "sätter på" dig. För du är så JÄVLA bra. Ahh...Änt dä sann kärlek dä?

Dagens kommentar:

Carina talar om för Johanna hur hon ska uppträda i bild. "Det blir bättre om du kommer in bakifrån. För mig känns det bättre iaf. Ser snyggare ut"

tisdag 12 februari 2008

Carina - en svensk komedi

Imorgon gäller det. Vi ska filma den extremt välkända uppgiften : Trappan.

Jag och Johanna har fixat lite rekvisita på stan idag. Jag lyckas ju som vanligt alltid att roa min omgivning - mer eller mindre medvetet. Idag var det VÄLDIGT omedvetet. HAHA. Svårt att beskriva händelsen, men jag gör ett försök:

Vi står i en butik och rotar bland lite reavaror. En röst (som jag tror är Johannas) ropar: "Kom här! Kom här! Kom här!" (med barnsligt tonfall). Jag skuttar efter och ropar med lika barnslig stämma: "Jag kommer! Jag kommer! Jag kommer!" När jag inser att människan som ropade - ropade inte på mig, utan på sina små barn som skuttar bakom mig, gör jag en tvärvändning och hoppas att Johanna inte märkte ngt. Men det var för sent. Johanna praktiskt taget låg ner i reakorgen och tjöt av skratt. Jag försökte mörka händelsen - men drabbades också av gapskrattets förbannelse.
Efter detta kunde Johanna inte köra bil. Men hon skjutsade iaf hem mig. Nära att krocka typ fyra gånger. Hon försäkrade mig om att hon faktiskt HAR körkort. Jag försäkrade henne om att jag faktiskt visste vad jag gjorde. Hon trodde mig inte.
Kul hade vi iaf. Imorgon ska vi springa i trappor så att rumporna blir fasta å fina.

Dagens låt: Lou Reed - Perfect day

måndag 11 februari 2008

Inre och yttre bilder

När jag var liten så ritade jag en fin liten grön ö med en fin palm. Ibland var det två palmer som hängde mot varandra som en fin båge. En solnedgång/uppgång brukade spegla sig i havet. En stor stjärtfena från en val brukade ibland klyva vattenytan. Jag tyckte att jag var så jäkla duktig. Konstnären Carina imponerade på bildläraren. Men när alla andra började rita sina fula palmer blev jag sur. - "Måste alla härma mig?! Ni vill ju ändå inte leka med mig på rasterna iaf!!! Så låt mig ha mina fina palmer ifred!!!"

Men idag - ca 15-16-17 år senare (?) - fick jag veta att jag inte alls var så himla unik och duktig som kunde rita en palm. Palmträdet är en del av barnets/tonåringens utveckling. ALLA ungar ritar pamer. Om de inte gör de så är något riktigt fel. (haha). Detta blev jag underrättad om på en föreläsning. Jag kunde inte hålla mig för skratt. Ninni trodde att jag tyckte att hennes tes var bullshit. Det gjorde jag inte. Jag fick bara en slags inre upplevelse av mig själv som liten igen. HAHA. Märkligt. Jag visse väl att jag var mkt smartare än de andra i min klass!! Jag var sen med den fysiska utvecklingen - men den inre utvecklingen var jag först med. Tyckte att alla i min ålder var långsamma och trögfattade. Jag var en sådan där liten nörd/professor som kunde allt. Men det har gått över. HAHA. Nä då. Jag är fortfarande duktig. Men inte överlägsen som jag var då. Det är skönt. Jag är lagom smart idag.

Har nyss tittat på Full Metal Jacket. Den var bra!! Väldigt jobbig i början. Jag grät. Buhuu.
Men nu ska jag sooooova. Imorgon är det föreläsning och filmning (?) hela dagen. Tjohoo!!

Dagens låt: Hives - The Idiot Walk.

fredag 8 februari 2008

Jätteintressant text nedan.

Jag kom nyss hem från en mycket stillsam charmerande spelning. Brudarna var fortfarande kvar i mitt hem. Lika högljudda - men aningen mer förfriskade. De såg ut som ett gäng coola brudar ska se ut när de ska ut och göra stan. Lilla syster yster, som "redan" vid (snart) 24 års ålder, kommit på att hon är en mycket vacker varelse såg strålande ut i sin outfit. De män som inte lyfter på ögonbrynen vid åsynen av den brunetten ikväll bör se över sin sexualitet. (Ja, det vill säga om de påstår sig vara hetero).

Själv sitter jag hemma i mitt näste. Men jag trivs rätt bra här. Var iofs ett tag sedan jag var på partaj. Men idag orkar jag verkligen inte. Min förmåga att sia om framtiden kan vara väldigt nyttig ibland. Kristallkulan ljuger aldrig. Men det ska vi inte gå in på. Jag har redan avslöjat för mycket. Det enda jag kan säga är att en fylla mixad med för lite sömn och mat kommer att resultera i total dissaster. Jag har tillräckligt med förstånd för att bespara min omgivning den upplevelsen. Men mest mig själv tror jag. HAHA.

Dags för lite sömn. Men först en nattmacka.



Kommer att somna till: Något roligt på dumburken.

Natti Natti. Dröm sött. Om mig ;-).

Kåt, glad och tacksam

Pust och stön.

Filminspelning pågår. Därav mitt plötsliga försvinnande från Cyberuniversumet. Jag och Simon pratade om det idag. Beror efterfrågan på Carina och Simon att vi är eftertraktade och omtyckta? ELLER är det för att vår närvaro i cyberuniversumet är så självklar att när vi håller oss borta ett par dagar - tror folk att vi är döda??

Anyway. Filminspelningen är i alla fall hur kul som helst. Det tar mycket tid - men det är bara att vänja sig vid det. Just nu är jag skådis - men om någon vecka ska jag själv stå bakom kameran. Man lär sig rätt mycket på att se hur arbetet går till. Gain-knappar hit och dit. Vinklar, ljus och ljud. Klappa och allt det där. Det känns redan som en del av mitt liv. :D


Snart kommer unga fröken Andersson hit med ett kärt gammalt tjej-gäng från Ludvika. KISS-brudarna + några till. Dom ska dricka öl. Jag ska dricka pepsi max.
Imorgon är det filminspelning igen. Monika får låna min kropp ett par dagar till. Därför borde jag inte bli full. Jag vet ju inte hur hon blir när hon dricker....Förmodligen väldigt farlig. Carina blir bara VÄLDIGT MYCKET CARINA. DVS Kåt, glad och tacksam.

Dagens låt: "Kiss-Dressed to kill"

fredag 1 februari 2008

Carina is NOT where the action is

Hon är i (M)Uppsala på hemligt (M)uppdrag.
Det första (m)uppdraget bestod i att finna en parkering angenäm för en Voyager. Det var i princip Mission Impossible. Men med lite finess från en fräck och smidig förare, samt en falkögd och extremt begåvad passagerare, är the first mission completed. Nästa uppgift är att, så diskret som möjligt, leda upp två bananer i pyjamas till denna förtjusande lägenhet. Förortsungen Alfons ville natta över i bilen. (Tur att katten Gustaf ville stanna hemma och klona sönder soffan). Barnidoler kan vara riktigt besvärliga ibland. Vi som arbetar som BodyGuards know it all. Men allt är ju sekretessbelagt - så jag kan tyvärr inte dela med mig av mer inside information.

Jag dricker rödvin. Need to say more?

I morgon ska vi hälsa på den kurviga kungen. (Han blev avsugen en gång i tiden - och krockade. Stackars jävel.) Det är bara att ta på sig kostymen och se glad ut. Herr Åberg betalar ju bra.

Dagens låt: "Robbie Williams - Let me entertain you"

torsdag 31 januari 2008

You remind me of someone....

Jag tycker att det är kul när jag möter människor som påminner mig om något djur. Ibland kan det vara läskigt. Riktigt läskigt. Men oftast är det roligt. Jag känner allt från pandor till guppies. Försöker undvika insekterna.

Jag vill tro att jag är en katt. Men innerst inne - så vet jag att jag förmodligen är en mus. Möss är visserligen söta, men ingen vill ju kela med en mus.
Fast vilket djur man påminner om beror ju på vad man jämför med. Utseendet eller personligheten? Det skulle vara kul om någon kunde ge mig ett ärligt svar på frågan (?). Jag tål det mesta. ;-). Jo! En fråga till mina kära konfirmander. Vilket djur (eller kanske en möbel??) skulle vara det värsta att bli jämfört med? Och varför?

Hit me!!

Dagens låt: "The Beatles - I am the walrus"

onsdag 30 januari 2008

Jada Jada

Miss-Tänk-Sam. Mis-Stänk-Sam. Misst-Änks-Am. Misstänksam.

Jag tycker om ord. Dagens ord är Misstänksam. Varför?
Det har präglat min dag - till stor del i alla fall. Det är så märkligt. Jag inte brukar vara misstänksam. Det är så ovanligt - att jag är lite osäker på om det verkligen är misstänksam som jag är.

Misstänka? HAHA. Kul ord, när jag tänker efter. Idag har jag missat att tänka. Konstigt att det heter så eftersom när man är misstänksam - så tänker man antagligen FÖR MYCKET.
Aporna där uppe går på högvarv jämt och ständigt. Varför kan man inte få en Out-of-brain-experience när man verkligen behöver en??