Livets små och stora djävligheter

Man dör bara en gång. Och då för en väldigt lång tid.

Jag tror att det var Da Vinci som sa att när han trodde att han hade lärt sig att leva - lärde han sig egentligen att dö...

Konstvärlden kryllar av "muntergökar". Tack och lov.

Jag vet. Det här tycks inte vara likt mig. Men jag kan också vara lite mörk och bitter ibland. Men kanske inte på det där narcissistiska, manipulativa och självmordsbenägna viset.
Mer som en mörk ljuv chokladkaka. :)

Som oftast känner jag mig rätt odödlig. Jag inbillar mig t ex att om jag (Gud förbjude) råkade ut för en katastrof i stil med Titanic, eller ja, Estonia, så skulle jag överleva. Jag vet inte varför eller hur. Men jag är bara så jävla säker.

Jag skulle dö om jag dog. Ja...alltså inte bara rent kroppsligt. Utan hela min självuppfattning skulle dö som den dödaste död. Útdöd. Dino-död. Ja, ni förstår.
Vad var det då för mening att tro att jag skulle överleva? Att inte veta är alltid att föredra? Nää jag vet inte...Att leva och acceptera sin kommande död är inte samma sak som att man skulle finna sig i den när den väl annalkas. Jag menar. Jag vet ju, nu när jag sitter här vid min dator, att jag en gång kommer att dö. Och visst. Jag kan väl köpa den grejen. Men jag vill inte vara med när det händer....hm.....ja.....äsch....

Ok det föregående stycket får vi överlåta någon professor i filosofi bita i. På tal om det.
Min gamla filosfi/religionslärare Jari Antell saknar jag ibland. Han tyckte om mig. Tyckte att jag hade fina tankar. Han tyckte om min syster med. Han tyckte att de var typ "soulmates".

Och på tal om soulmates. Vänner har vi väl alla. Men hur många av oss har vänner som vi kan räkna med när det "verkligen gäller"? Finns jag där för mina vänner om allas våra liv står på spel? Jag vill gärna tro det. Men ingen kan ju veta. Såvida man inte har utsatts för det. Vilket jag helst slipper erfara. Kanske bäst ändå att inte veta.

Nåväl...jag tänker iaf avsluta detta något märskliga och flummiga inlägg med några visa ord.

Skjut upp allt till imorgon som du kan tänka dig ha ogjort nör du dör.