No peace nor love for me.

Visserligen är jag både fredlig och kärleksfull av mig. Men hippifestivalen får lov att klara sig utan mig den här gången. Pity them. And pity me.

Jag hade faktiskt tänkt hålla mig till traditionen (som påbörjade förra året :P) att arbeta åt Dalarnas Tidningar på festivalområdet. Om jag hade jobbat så hade jag fått dela tält med The Hellacopters (!)....Det hade inneburit peace...men framförallt love...;).....(haha)
Men ett annat "peace and love-event" förhindrade mina planer...

W E D D I N G

När jag tänker efter så innebär det ungefär samma sak att vara festivalbesökare som bröllopsgäst.

Du måste anpassa din klädsel, du kan (eller får) inte glänsa över stjärnorna, efter en formell ceremoni vid entrén/kyrkan börjar den RIKTIGA festen...vad som helst kan hända. Höga förväntningar, jobbiga eller trevliga grannar/bordskamrater. Flipp eller flopp.

Men jag är faktiskt inte speciellt orolig för att bröllopet ska floppa. Däremot kommer det att präglas av en hel del humor. Tänk er en stor fest med massor av Carinor. (fast i olika skepnader, såklart. Och en präst som heter Björn Örn. Två brudnäbbar på 1,5 år som pratar mer än goja...

Ja, ni förstår. :P

Men på fredag ska jag besöka den årliga Ludvikafesten. Kolla på Jimmy Lingon och Pain. Inta en o annan öl. ;)

Så det blir nog, trots allt, lite fred och kärlek för min del med. :D

HäppHäpp

Peace!