Once upon a time

***

onsdag 30 juni 2010

Med order från Sverige...

...Eller Vaxholm, närmare bestämt - flinkar jag in med ett litet inlägg. En aning oplanerat, men fortfarande ett inlägg. Läs och njut. ;-D

Idag är det onsdag, vilket betyder "aktivitetsfri dag" på Sunwing. Men det betyder också att vi är L E D I G A. I vanlig ordning tog vi en sovmorgon som heter duga; Klockan 10.00 på sekunden (Japp, så är det.) slog vi upp våra blå och gröna. Dagen har spenderats på stranden samt i hemmet med golvmoppen i högsta hugg. Vi slog också till på stort idag vad gäller middagen - köttbullar, potatismos och lingonsylt. "Husman när den är som bäst", som en mkt vis ung dam sade. ;)

Jag har också kuckilurat lite på ett par manusidéer. Det känns oerhört kul och skönt att ägna sig åt skrivandet på ett prestationslöst och obajsnödigt vis. Bered er på mästerverk där hemma....;)

Nåväl. Kvällen ägnades åt att kolla på några gamla avsnitt av 100 höjdare. Det är faktiskt bland det bästa med att jobba utomlands - man har datorn och externa hårddiskar fyllda med sina favoritfilmer- och TV-serier. Den bästa TVtablån man kan tänka sig. Vad som, om möjligt, är ÄNNU bättre är ju att ALLA säsongare har sina datorer fyllda med ditt och datt - sådant som en annan inte har. Det är rena rama julafton att byta lite skit med varandra. Vi har bland annat fått True Blood¨- säsong 1 och 2; en serie som jag aldrig skulle få för mig att se hemma. Men nu ska jag det. Alla är sjukt besatta av True Blood här nere. Det måste ju bara undersökas. :)

Nej, tack för nu. Imorgon är det ny arbetsvecka igen. Let's rock!

Hasta luego

måndag 21 juni 2010

Vintersäsong?

När sommarsäsongen just har stabiliserat sig - ja, då är det dags för att förbereda sig inför vintern. Höst- och vinterkollektionerna pryder alla skyltfönster, tidningar, Fan och hans moster. Lite samma sak sker när man ska söka säsongsjobb. Just nu är vi mitt uppe i sommarsäsongen och förebereder oss för midsommarfirandet här nere. Samtidigt är det dags att fundera över vad vi ska pyssla med i vinter. Vi har några dagar på oss att skicka in en ansökan, men jag skickade in min redan idag. Jag och Erik har ju redan pratat om att söka till Thailand...



Här ovan ser vi en bild som är tagen ngnstans i Tahiland - (Phi Phi). Det ser bra härligt ut, inte sant?

Det finns också möjlighet att söka sig till Egypten(!). Ett nybyggt resort- och waterworld i kombination av Sunwing. Det låter ju ganska festligt va? Men lite oroväckande att jobba i ett arabland kan tyckas...Eller är jag bara fördomsfull? Någon som har "koll"? En annan nackdel med Egypten är att säsongen börjar i februari och slutar i oktober 2011. Vi har ju planerat att hålla oss hemma i Sverige nästa sommar....PROBLÄÄÄM! ;)
Jaja, nu ska jag inte tänka så mye mer på detta - utan bara befinna mig här och nu.
Hasta Luego mi amigos!

söndag 20 juni 2010

vilken apa som helst får skriva memoarer theese days.

I onsdags begav vi oss till Gran Canarias huvudstad; Las Palmas. Vi åt och drack mycket gott. Och vi shoppade nästan inget alls. Bara ett par filmer till mig och en flaska blended whiskey till Erik. Guldstjärna till oss. *

En (av de många) fördelarna med att arbeta som fitnessinstruktör är att jag kan unna mig godsaker då och då utan att få dåligt samvete. Därför kan jag också bjuda på denna ganska osmickrande bilden av mig själv och min mun. Passa även på att kolla in mitt "nya" hår - nyklippt (ca 10 cm). Den som är RIKTIGT skarpsynt kan också se att mina ögonbryn faktiskt finns där i den övre delen av ansiktet. De har bara blekts så in i bängen - och jag vågar inte färga dem. ÄVEN om SPA-tjejerna insisterar på att det kommer att bli fint. Jeg vet ikke jeg! Men är man säsongare så ska man väl försöka vara det fullt ut - nämligen prova alla möjliga konstiga saker - ja sånt som jag (förmodligen) aldrig skulle fått för mig att göra innan jag kom hit. Färga ögonbrynen är en av de sakerna...My God in heaven! Gör inte bara old and (or) wierd people det? Jag tänker bara på gamla lärarinnan på mellanstadiet- Brajta Huggorm kom alltid till högtiderna på skolan med ett par väldigt färgade ögonbryn som dessutm matchade färgen på huvudhåret... Men vad har detta med saken att göra? Anyways!




Här ser vi min blivande man - Joakim Von Anka - även kallad Erik - med sin nyinköpta Islay mist. ;)

Restaurangen vi sitter vid är en mycket trevlig liten Bodega med en mkt trevlig personal. Hasta Luego!

Om man inte gillar Paella eller Tapas så bör man inte hoppas på några större gastronomiska uppelevelser i Spanien - men en och annan restaurang gör dödligt gott kött! Herreminskapare alltså! Denna är en utav dem. Bloody good!


Nej, vet ni vad!? Nu ska jag ta och slå mig ner framför en film eller fortsätta läsa de riktigt underhållande och välskrivna memoarerna av ingen mindre (apa) än: Cheeta!

tisdag 15 juni 2010

Tengo algunas metas a lograr durante mi tiempo aquí. Uno de ellos es para aprender español

...Se på den, ni där hemma! ;)

Jag har satt upp ett X antal mål som jag ska försöka uppnå under min tid här nere. Tanken har ju hela tiden varit att jag ska utvecklas mycket, så det vore ju riktigt ledsamt om jag kom hem utan att känna att jag har kommit någonvart. :)

* SPRÅK är ett utav målen. Jag SKA lära mig att tala spanska. Och med tanke på att jag inte kunde mer än att be om "en stor starköl" när jag kom ner, så har jag redan lärt mig "massor". Ja, i förhållande till vad jag kunde innan, alltså. ;) Ett gott tecken på att jag går i rätt riktning iaf. Men vad jag inte riktigt hade i beräkningen innan, är att jag även lär mig både norska och lite danska var dag. Två extra språk på köpet är inget jag tackar nej till direkt. När jag träffade min norska kollega Kine för första gången så förstod jag inte mye ;) alls av vad hon sa - nu förstår jag hur bra som helst. Kann t o m snakke lit norsk. ;) Danska är jag inte riktigt lika bra på än, men jag förstår betydligt mer nu än när jag kom ner. Positiv riktining även där då. :)

* Ett annat mål (som eg inte var ngt mål från början, men som ändå är ett bra mål) är att jag ska våga lite mer. Det målet sattes upp då hela gänget åkte till Aqualand för några dagar sedan. Jag är livrädd för alla läskiga vattenbanor som kan slunga en både hit och dit. Men jag vågade mer och mer under dagen. På slutet av dagen vågade jag t o m åka "fritt fall". Det var ett rör som gick rakt ner i bassängen - man flyger alltså rätt ner några meter. Det var sjuuuukt otäckt - MEN jag vågade. Riktigt stolt är jag över mig själv. :)
Jag har vågat ta mig an den klassen (FLOW) som jag till en början tyckte var riktigt jobbig (mentalt) att instruera i. Men med stöd från kära Kine har jag nu tagit tag i saken ocn instruerar numera även i FLOW och jag ÄLSKAR det! Det är favoriten (näst efter vattengympan då da;))

* Att ta dykarcertifikat. Vi har ett dykcenter alldeles där vi bor, så det är bara en tidsfråga innan vi offrar ett par dagar på stranden för att bli certifierade dykare. :)

* Att spara pengar. :) Det går inte riktigt hand i hand med mitt föregående mål, men där har jag givit mig själv lite dispens. Stödet får jag ju självklart från min blivande man: Joakim Von Anka. ;)

* Att skriva ett manus. Redan påbörjat...:)

Ja, det var nog allt. Iallafall hittills. Jag måste försöka avverka de mål jag redan har satt upp innan jag tar på mig alldeles för mycket. Då kanske det inte blir så mycket alls. :)

***************

Idag hag jag klippt mig också (bröt mot spara-pengar-målet) men det var VÄLDIGT välbehövligt. Dessutom är det billigare här än hemma. Jag är supernöjd med håret. :) Och imorgon tänkte vi ta en tur till Las Palmas för att bara strosa runt lite och ha det gott.

Har DU några mål som du ska uppnå under det här året? Berätta gärna!

Gracias de antemano! Hasta luego - Ciao!

måndag 14 juni 2010

lördag 12 juni 2010

You wanted the best and you got the best....The hottest band in the world!! KISS!


För två år sedan, nästan exakt, befann jag mig just nu på stadion i Stockholm och väntade på att ett utav mina favoritband skulle börja spela. Det var en mycket stor upplevelse för lilla mig. Och just nu vid detta klockslag (svensk tid) 20.30 är KISS tillbaka på stadion. JÄKLIGT tråkigt att jag inte kunde närvara den här gången. Jag hade ju biljett och allt - men var tvungen att sälja den. :´( Sjukt ledsen är jag i ögat - men blir riktigt stolt att KISS-genen har förts vidare i familjen! Här ovan ser vi en mkt snygg version av Paul Stanley! Systersonen Alrik fick KISSbiljetten i 7årspresent och befinner sig just nu på STadion och inväntar sitt favoritband. Jag kan inte annat än bli stolt. Och rörd. ;) Jag får glädja mig å hans vägnar denna gång.
PUSS O KRAM på dig grabben! YOU ROCK!

torsdag 10 juni 2010

Jösses Amalia

...vad håret slits här nere! :S

Jag är så himla trött på mitt hår nu och har seriöst funderat på att göra en Britney. Men jag avstår. Lovar. Även om det är sjukt lockande för tillfället. Dels är det aphett dag ut och dag in. Nätterna bringar inte särskilt mycket svalka heller. Kvalmigt 3000 miljarder. Inte ok om man har en hårman som é moi. Men det slits, somsagt, oerhört mkt på håret här nere. Saltvatten och sol om vartannat. Jag färgade över mitt älskade röda hår med svart för att det skulle passa bättre i solen. Men solblekt svart hår är inte heller särskilt klädsamt. Min naturliga hårfärg börjar närma sig den blonda färgskalan - sakta dock, men säkert.

Nu har jag bokat tid hos frisören och ser oerhört mye fram emot det. Jag hyser eg agg mot allt och alla som kallar sig för frisörer då jag alltför många gånger har blivit hysteriskt besviken gång på gång. Men nu bryr jag mig ärligt talat inte - Gör vad du vill - det kan iaf inte bli värre. Ialla fall vad jag hoppas. Tanken är i allafall att ljusa upp håret -eftersom solen vägrar låta mig ha mörkt. Det ska bli intressant att bli blondin igen. Man får passa på när det ändå "inte går" att ha det på något annat sätt. :)



Så här blond var jag för några år sedan. :) Finns dock inte så mkt bildbevis på det - men några av er minns nog. Vi får väl se hur det blir på tisdag då domedagen är. Håll ögon och andan!

Hasta luego!

måndag 7 juni 2010

The Bucketlist


Just nu sitter jag och drömmer om New York. Jag och Erik har sagt att vi må åka dit innan vi är 30 år fyllda. Vi har alltså 10 år på oss. ;-)

Så nu spar vi pengar för fullt! Jag ska även ta det där förbaskade körkortet också. OM vi inte kommer iväg på vintersäsong med Sunwing så kommer nog dessa två mål att prickas av redan i vinter. Hoppas vi på i alla fall. 8-)
Det är så bra att ha små mål att jobba sig fram emot. Det är det enda som driver en - tror jag iaf!
Nu ska jag ta och påbörja ett utav mina mål som jag ska uppnå här nere - nämligen att skriva ett manus. ;D
Ha det så gott! Hasta luego!

fredag 4 juni 2010

Yada yada yada



I måndags fyllde Linda 27 år (läs 22) vilket firades i Puerto Rico under tisdagsnatten. Vi hade maskerad och temat var HAV. Jag och Kine vad badbabes. Erik var Sebastian krabba - ursöt! :) Några var pirater, andra var beachdamer m.m. :) Riktigt kul kväll!




Efter ett par dagar av mördande hetta, börjar vi återkomma till livet igen. Sakta, men säkert. I onsdags var det riktigt outhärdligt. Ni som känner mig - VET - att jag aldrig gnäller när det är varmt - jag fullkomligt ÄLSKAR värme. Men detta var något utöver det vanliga - det var VIDRIGT på ren och skär spanska. Man skulle kunna beskriva det hela som att vara inlåst i en bastu som bara ångar på med fuktig och het värme. Fenomenet kallas för Calima och det inträffar lite då och då. Jag har hittills upplevt två Calimor. Det lär komma några till, och det värsta av allt är att de blir förmodligen bara värre och värre...Svärmor Lena hade förmodligen klämt in sig en frys eller ngt. Vi får väl se om de lyckas undkomma Caliman när de befinner sig här nere i september. :) Själv bäddade jag in mig i kylklaffar när jag skulle sova. Fullkomligt omöjligt annars att somna.




I torsdags begav vi oss till en dansk restaurang uppe i bergen i Puerto Rico. Vi åt en riktigt god middag ( det händer inte så ofta i Spanien, nämligen) och skulle därpå bli överraskade med lite show under ett par timmar. Och nog blev vi överraskade allt. Jösses anamma! En sorglig liten engelsman som skulle underhålla och värma upp publiken inför det stora numret: Mikael Jackson! Det var bara det att den sorgliga lilla engelsmannen - som utgick för att vara komiker, inte var rolig ö v e r h u v u d t a g e t! Han var snarare pinsam och jäkligt dålig! En rolig sak med honom var visserligen att han trodde att han själv var ett riktigt komiskt geni och publiken var en bunt av nötter utan humor...Det var liiiite roligt.


Nåväl - till slut insåg han nog att han inte skulle kunna underhålla oss särskilt länge till ensam, så han ville ta hjälp utav publiken....ni förstår väl vart detta barkar an?



Jo, visst! Han grabbar en av oss (Sunwingteamet) och det roliga med det var att han valde den enda av oss i sällskapet som inte jobbar på sunwing - utan bara är gäst till en av oss. "Komikern" säger, vad jag tror, ungefär 526 gånger att det är kul att få hjälp av en Sunwingare..(vi hålller andan) Måns (som han heter) spelar med säger att han jobbar med tjejerna i Miniland - och när han uttrycker detta brister vi ut i ett flatgarv som fick berget att skallra. Och ja, möjligen den här "komikern" att suga åt sig vårt skratt som om det vore bensin för honom och hans komik. Han gör miner och skrattar åt sig själv...bland annat....Inga Jim Carrey-miner - snarare Stefan och Christer-miner då såklart.


Nåväl - när chocken väl har lagt sig någorlunda får "komikern" för sig att han ska ha en till Sunwingare till hjälp - och det blev ingen mindre än Erik! :) Jag såg hur Eriks själ bara lämnade kroppen och sjönk långt ner i avgrunden - medan skalet till Erik går (läs lunkar) upp till scenen med total ångest snurrande runt huvudet. I över en halvtimme tvingas Erik och Måns till förnedring i form av löjliga danser, uppmana publiken att skrika och gud vet allt. Kan ni tänka er Erik göra detta? Men arbetsmoral som han har - tog han sig an uppdraget utan att ställa sig på tvären. :) När de slutligen fick lämna scenen och belönats av ett par öl och lite whiskey - trädde Gran Canarias Mikael Jackson in på scenen. Han var väldigt lik må jag säga. Dansade som en...ja, Mikael Jackson. Men engelska kunde han då inte. Inte ens mima till engelska. :) Men det är ju spanien i ett litet nötskal iofs. Han hade tydligen kvalat in i ngn Mikael Jackson-look-alike-tävling i Las Vegas. Inte illa! Vi önskar honom lycka till!


Nåväl - denna kväll kommer vi aldrig att glömma. Av flera olika anledningar. :)



Denna dag har också bringat ett och annat oförglömligt och aningen ångestfyllt moment. Jag vet inte om jag har berättat det tidigare, men jag och Kine ska även köra klasser på ett Sunprimehotell i Playa del Cura eftersom de är en man kort där. Idag var första dagen som de behövde vår hjälp - och det blev jag som fick åka dit....Det var en mkt intressant upplevelse. För det första - det är ett lyxhotell. För det andra - Medelåldern är c:a 50+. För det tredje - Nästan ingen pratar svenska. De klasser jag skulle köra var afro och core. Afro - dans till afrikanska rytmer. Jag vet inte jag..det kanske är mina fördomar, men jag har svårt att föreställa mig att lyxdamer från tyskland skulle uppskatta att skaka loss i en fitnessal till afrikanska trummor...Vad tror ni? :) Nje, det var självklart ingen som var intresserad. Det beror nog ocks delvis på den här värmen också...men det var ändå intressant att komma dit. Jag pratade med människorna som jobbade i SPAet och fitness. Och det är ju alltid kul att träffa nya människor med liknande intressen. Han som var fitness där skulle visa mig hur stereon fungerade osv...Han är proffsdansare från latinamerika...Och så ville han att jag skulle visa honom vår afrodans...haha - jag dog. Men lyckades på ngt vis komma undan förödmjukelsen att behöva visa honom hur man dansar Afro..:)
Och idag fick jag veta att min kära vän Jenny Björnberg har bokat en resa till mig i Augusti! Fantastiskt roligt ska det bli!! :D Looking forward!

Nej, nu får det vara nog för denna gången. Jag bjuder på en liten bild från underhållningen i bergen. :)








torsdag 3 juni 2010

Läser just nu


En av årets mest uppmärksammade internationella litterära debuter; en originell, rolig och rörande roman om den stora kärleken.
Henry är en stilig, bohemisk bibliotekarie som älskar punkmusik. Clare är konstnär med en passion för storslagna pappersskulpturer och thaimat.De möts för första gången när Clare är 6 år och Henry är 36 och gifter sig när Clare är 22 år och Henry 30. Det låter otroligt, men är sant. Henry lider nämligen av en genetisk åkomma som får honom att ofrivilligt resa i tiden. Plötsligt ställer hans genetiska klocka om sig och han kastas framåt eller bakåt i tiden. Och Clare kan inget annat än att vänta på hans återkomst.Henrys tidsresor är en hemlighet som svetsar samman de älskande trots alla smärtsamma avsked. Kampen mot Henrys sjukdom blir en kamp för att hålla fast tiden, livet självt. Tidsresenärens hustru formar sig till en berättelse om ögonblickets skönhet såväl som dess skörhet. Det är en historia om separation och saknad, men också om en närvaro så stark att den spränger alla gränser.Audrey Niffenegger är bildkonstnär och undervisar i bokkonst vid College Chicago Center i USA. Hennes debutroman
Tidsresenärens hustru har uppmärksammats stort världen över. Boken är såld till 25 länder och den har veckovis legat på bestsellerlistor i USA, Storbritannien och Tyskland.