Visserligen är jag både fredlig och kärleksfull av mig. Men hippifestivalen får lov att klara sig utan mig den här gången. Pity them. And pity me.
Jag hade faktiskt tänkt hålla mig till traditionen (som påbörjade förra året :P) att arbeta åt Dalarnas Tidningar på festivalområdet. Om jag hade jobbat så hade jag fått dela tält med The Hellacopters (!)....Det hade inneburit peace...men framförallt love...;).....(haha)
Men ett annat "peace and love-event" förhindrade mina planer...
W E D D I N G
När jag tänker efter så innebär det ungefär samma sak att vara festivalbesökare som bröllopsgäst.
Du måste anpassa din klädsel, du kan (eller får) inte glänsa över stjärnorna, efter en formell ceremoni vid entrén/kyrkan börjar den RIKTIGA festen...vad som helst kan hända. Höga förväntningar, jobbiga eller trevliga grannar/bordskamrater. Flipp eller flopp.
Men jag är faktiskt inte speciellt orolig för att bröllopet ska floppa. Däremot kommer det att präglas av en hel del humor. Tänk er en stor fest med massor av Carinor. (fast i olika skepnader, såklart. Och en präst som heter Björn Örn. Två brudnäbbar på 1,5 år som pratar mer än goja...
Ja, ni förstår. :P
Men på fredag ska jag besöka den årliga Ludvikafesten. Kolla på Jimmy Lingon och Pain. Inta en o annan öl. ;)
Så det blir nog, trots allt, lite fred och kärlek för min del med. :D
HäppHäpp
Peace!
torsdag 26 juni 2008
måndag 23 juni 2008
I leave my shadow to fall behind...
Duffy är min darling. Så mycket känsla, innerlighet och äkthet....ja, en sådan sångerska JAG skulle vilja vara. Kunde jag sjunga - så skulle det vara så där. My God. Have mercy on me woman.
tisdag 17 juni 2008
Livets små och stora djävligheter
Man dör bara en gång. Och då för en väldigt lång tid.
Jag tror att det var Da Vinci som sa att när han trodde att han hade lärt sig att leva - lärde han sig egentligen att dö...
Konstvärlden kryllar av "muntergökar". Tack och lov.
Jag vet. Det här tycks inte vara likt mig. Men jag kan också vara lite mörk och bitter ibland. Men kanske inte på det där narcissistiska, manipulativa och självmordsbenägna viset.
Mer som en mörk ljuv chokladkaka. :)
Som oftast känner jag mig rätt odödlig. Jag inbillar mig t ex att om jag (Gud förbjude) råkade ut för en katastrof i stil med Titanic, eller ja, Estonia, så skulle jag överleva. Jag vet inte varför eller hur. Men jag är bara så jävla säker.
Jag skulle dö om jag dog. Ja...alltså inte bara rent kroppsligt. Utan hela min självuppfattning skulle dö som den dödaste död. Útdöd. Dino-död. Ja, ni förstår.
Vad var det då för mening att tro att jag skulle överleva? Att inte veta är alltid att föredra? Nää jag vet inte...Att leva och acceptera sin kommande död är inte samma sak som att man skulle finna sig i den när den väl annalkas. Jag menar. Jag vet ju, nu när jag sitter här vid min dator, att jag en gång kommer att dö. Och visst. Jag kan väl köpa den grejen. Men jag vill inte vara med när det händer....hm.....ja.....äsch....
Ok det föregående stycket får vi överlåta någon professor i filosofi bita i. På tal om det.
Min gamla filosfi/religionslärare Jari Antell saknar jag ibland. Han tyckte om mig. Tyckte att jag hade fina tankar. Han tyckte om min syster med. Han tyckte att de var typ "soulmates".
Och på tal om soulmates. Vänner har vi väl alla. Men hur många av oss har vänner som vi kan räkna med när det "verkligen gäller"? Finns jag där för mina vänner om allas våra liv står på spel? Jag vill gärna tro det. Men ingen kan ju veta. Såvida man inte har utsatts för det. Vilket jag helst slipper erfara. Kanske bäst ändå att inte veta.
Nåväl...jag tänker iaf avsluta detta något märskliga och flummiga inlägg med några visa ord.
Skjut upp allt till imorgon som du kan tänka dig ha ogjort nör du dör.
Jag tror att det var Da Vinci som sa att när han trodde att han hade lärt sig att leva - lärde han sig egentligen att dö...
Konstvärlden kryllar av "muntergökar". Tack och lov.
Jag vet. Det här tycks inte vara likt mig. Men jag kan också vara lite mörk och bitter ibland. Men kanske inte på det där narcissistiska, manipulativa och självmordsbenägna viset.
Mer som en mörk ljuv chokladkaka. :)
Som oftast känner jag mig rätt odödlig. Jag inbillar mig t ex att om jag (Gud förbjude) råkade ut för en katastrof i stil med Titanic, eller ja, Estonia, så skulle jag överleva. Jag vet inte varför eller hur. Men jag är bara så jävla säker.
Jag skulle dö om jag dog. Ja...alltså inte bara rent kroppsligt. Utan hela min självuppfattning skulle dö som den dödaste död. Útdöd. Dino-död. Ja, ni förstår.
Vad var det då för mening att tro att jag skulle överleva? Att inte veta är alltid att föredra? Nää jag vet inte...Att leva och acceptera sin kommande död är inte samma sak som att man skulle finna sig i den när den väl annalkas. Jag menar. Jag vet ju, nu när jag sitter här vid min dator, att jag en gång kommer att dö. Och visst. Jag kan väl köpa den grejen. Men jag vill inte vara med när det händer....hm.....ja.....äsch....
Ok det föregående stycket får vi överlåta någon professor i filosofi bita i. På tal om det.
Min gamla filosfi/religionslärare Jari Antell saknar jag ibland. Han tyckte om mig. Tyckte att jag hade fina tankar. Han tyckte om min syster med. Han tyckte att de var typ "soulmates".
Och på tal om soulmates. Vänner har vi väl alla. Men hur många av oss har vänner som vi kan räkna med när det "verkligen gäller"? Finns jag där för mina vänner om allas våra liv står på spel? Jag vill gärna tro det. Men ingen kan ju veta. Såvida man inte har utsatts för det. Vilket jag helst slipper erfara. Kanske bäst ändå att inte veta.
Nåväl...jag tänker iaf avsluta detta något märskliga och flummiga inlägg med några visa ord.
Skjut upp allt till imorgon som du kan tänka dig ha ogjort nör du dör.
Man saknar inte kon förren hon är på den andra sidan och äter det grönare gräset...
Och vips uppfann jag ett nytt ordspråk. (?)
Jag har inte dansat (el "aerobicsat") på flera månader. Varken som instruktör eller som...ja vad kallar man det? "Utövare"? Strunt samma.
Motvilligt blev jag tvungen att ta en paus från dansen. Jag har alltid kunnat kombinera mina övriga intressen tidigare. Men denna termin gick det helt enkelt inte.
Filmskapandet vs dansskapandet.
Filmen vann med 100-0. Eller nått.
Men igår kväll fick dansen ett eller två poäng iaf. Mitt hem förvandlades till ett litet minidansgolv/gym. Dansshowen som Må Bättre-gänget, "Catgirls", (haha) uppträdde med förra året, satt som ett smäck i ryggmärgen (benmärgen).
Därefter var det pumping som gällde. Armhävningar, situps, puschups osv....Triceps biceps, rumpa, lår, vader, mage, rygg, axlar och nacke. Statiska övningar. Fönstren immade igen.
Antar att det spekulerades utifrån vad som försiggicks där inne. ;)
Jag blev sentimental efteråt. Insåg hur mycket jag har saknat det. Och er. Sofie, Hanna, Jullan och Linda. Jag bröt inte ihop, ni kan vara lugna. Men det var nog inte långt ifrån.
En annan sak som gör mig knäsvag just nu är...Brasilien. *suck*
Nu ska jag traska hem och fortsätta vara mitt fantastiska jag. :D
Kramelikram
Jag har inte dansat (el "aerobicsat") på flera månader. Varken som instruktör eller som...ja vad kallar man det? "Utövare"? Strunt samma.
Motvilligt blev jag tvungen att ta en paus från dansen. Jag har alltid kunnat kombinera mina övriga intressen tidigare. Men denna termin gick det helt enkelt inte.
Filmskapandet vs dansskapandet.
Filmen vann med 100-0. Eller nått.
Men igår kväll fick dansen ett eller två poäng iaf. Mitt hem förvandlades till ett litet minidansgolv/gym. Dansshowen som Må Bättre-gänget, "Catgirls", (haha) uppträdde med förra året, satt som ett smäck i ryggmärgen (benmärgen).
Därefter var det pumping som gällde. Armhävningar, situps, puschups osv....Triceps biceps, rumpa, lår, vader, mage, rygg, axlar och nacke. Statiska övningar. Fönstren immade igen.
Antar att det spekulerades utifrån vad som försiggicks där inne. ;)
Jag blev sentimental efteråt. Insåg hur mycket jag har saknat det. Och er. Sofie, Hanna, Jullan och Linda. Jag bröt inte ihop, ni kan vara lugna. Men det var nog inte långt ifrån.
En annan sak som gör mig knäsvag just nu är...Brasilien. *suck*
Nu ska jag traska hem och fortsätta vara mitt fantastiska jag. :D
Kramelikram
söndag 15 juni 2008
Carina säger farväl till en gammal vän, och Hej till en ny.
Som jag har våndats!
Efter ett X antal glas av rött guld och långa stirrblickar a la Clintan på min nya lilla sak, bestämde jag mig (äntligen) för att ta tjuren vid hornen. Eller snarare pyrajan vid tänderna.
Jag har inte betalat dyra kulor för att leka arga leken. Nej.
Vänta lite. Jag kanske ska förklara vad det är jag har pysslat med...
Jo jag har "epilerat" benen. Alltså INTE rakat. En epilator påminner lite om en rakapparat. Skillnaden är att den inte klipper av håren. Den RYCKER upp dem. Den är nämligen konstruerad med ett antal pincetter som tar hårstrå för hårstrå....
Ja, nu förstår ni kanske varför jag har undvikit att ta tag i detta? Men som jag nämnde tidigare...Jag har inte betalat 1 miljard för att leka sur glo-cowboy. Dessutom är jag fruktansvärt trött på att raka benen. Det är ett så otacksamt jobb. Visst första dagen är det ju skönt. Men redan dag två kan man ana en stubb. Fy fasiken.
Alla orakade feminister får ursäkta mig. Ni har min respekt. Men va fan. Jag är humanist. Och det är fan inte humant med hår. Det är ofräscht och jag har ingen större lust att bli förväxlad med en apa. Ok nu överdrev jag något. Men hår är inte min grej. Så länge det inte sitter på huvet. Där får det gärna finnas massor. Vilket det iofs också gör. Jag är lika rödhårig som en orangutang. HAHA.
Nåväl...tillbaka till epilerings-tjossanfräsan.
Den omtalade och fruktade smärtan som denna lilla pyraja sägs medföra, är enligt mig en överdrift. Visst kändes det. Men inget att gråta blod över. Däremot är det lite tidskrävande. Det gäller att planera. När ska jag visa benen? Tja...det är sommar. Typ varje dag. Så det är bara att epilera på.
Jag kommer inte ha några större problem med att säga farväl till rakhyveln. Och min nya vän, "Pyrajan", kommer tids nog bli min vän. Den är redan på god väg. Det visar sig med tiden om den kan hålla vad den lovar.
Dags för lite kvällsmat.
Tack för att du har tagit del av ett utav ett inlägg utan sexanspelningar. Min forskning har nämligen visat att "osex-iga" inlägg är utrotningshotade i den här bloggen. Nu har vi gjort en god insats tillsammans.
Häpp Häpp
Efter ett X antal glas av rött guld och långa stirrblickar a la Clintan på min nya lilla sak, bestämde jag mig (äntligen) för att ta tjuren vid hornen. Eller snarare pyrajan vid tänderna.
Jag har inte betalat dyra kulor för att leka arga leken. Nej.
Vänta lite. Jag kanske ska förklara vad det är jag har pysslat med...
Jo jag har "epilerat" benen. Alltså INTE rakat. En epilator påminner lite om en rakapparat. Skillnaden är att den inte klipper av håren. Den RYCKER upp dem. Den är nämligen konstruerad med ett antal pincetter som tar hårstrå för hårstrå....
Ja, nu förstår ni kanske varför jag har undvikit att ta tag i detta? Men som jag nämnde tidigare...Jag har inte betalat 1 miljard för att leka sur glo-cowboy. Dessutom är jag fruktansvärt trött på att raka benen. Det är ett så otacksamt jobb. Visst första dagen är det ju skönt. Men redan dag två kan man ana en stubb. Fy fasiken.
Alla orakade feminister får ursäkta mig. Ni har min respekt. Men va fan. Jag är humanist. Och det är fan inte humant med hår. Det är ofräscht och jag har ingen större lust att bli förväxlad med en apa. Ok nu överdrev jag något. Men hår är inte min grej. Så länge det inte sitter på huvet. Där får det gärna finnas massor. Vilket det iofs också gör. Jag är lika rödhårig som en orangutang. HAHA.
Nåväl...tillbaka till epilerings-tjossanfräsan.
Den omtalade och fruktade smärtan som denna lilla pyraja sägs medföra, är enligt mig en överdrift. Visst kändes det. Men inget att gråta blod över. Däremot är det lite tidskrävande. Det gäller att planera. När ska jag visa benen? Tja...det är sommar. Typ varje dag. Så det är bara att epilera på.
Jag kommer inte ha några större problem med att säga farväl till rakhyveln. Och min nya vän, "Pyrajan", kommer tids nog bli min vän. Den är redan på god väg. Det visar sig med tiden om den kan hålla vad den lovar.
Dags för lite kvällsmat.
Tack för att du har tagit del av ett utav ett inlägg utan sexanspelningar. Min forskning har nämligen visat att "osex-iga" inlägg är utrotningshotade i den här bloggen. Nu har vi gjort en god insats tillsammans.
Häpp Häpp
tisdag 10 juni 2008
Intimisfären
Ok. Jag tror att det är min skyldighet att varna känsliga läsare. Så därför gör jag det nu. Punkt.
....Idag slog jag till. Jag har smygläst forum, diskuterat med väninnor som har provat, trakasserat personer som jag har sett har en "sån" hemma osv osv.
Jag vet inte vad det var som gjorde att denna dag fick bli den dagen då jag bestämde mig för att ta del av fenomenet. För det beskrivs verkligen som ett fenomen...
"åh, du MÅSTE prova!!! Det gör lite ont de första gångerna, men om du ger den lite tid så kommer du ALDRIG att ångra dig!!"
Min inställning har väl varit lite sisådär till makapären. Det finns ju så många olika sorter och de lockar med färger, former, glitter och guuu vet allt. Jag är skeptisk till saker som försöker imponera på mig med sitt yttre. Jag anar ugglor...
MEEEN....What the hack! Den kanske kommer att göra mig till en ÄNNU lyckligare kvinna än vad jag redan är. What to loose? (Actually 1000:-.......) Nåja....Penger pengar.....Det kommer ändå in nya. :D
Dessutom fick jag hela två butiksförsäljare att gå upp i eld och lågor över mitt inköp. Den ena kvinnan var den som jag handlade "the actual thing" av. Den andra kvinnan köpte jag lite efterbehandling av...(det behövs tydligen...:S)
Nåväl....båda kvinnorna öppnade upp sig helhjärtligt och berättade om sina egna erfarenheter med makapären. Vi hade riktigt trevligt, btw. :D
Kvinnan som jag köpte den av sa t o m att hon skulle tänka på mig nästa gång hon använde sin (!) HaHa! Jag tyckte att det var så roligt, att jag lovade att tänka på henne med. Men OM jag inte blir nöjd så kanske det inte blir några snälla tankar....Hon tyckte att jag var kul. Hoppas jag träffar henne någongång ute. HAHA!
Nå...vad är det nu som fröken Andersson har införskaffat? Jag ska ge dig ytterligare några ledtrådar
1. Den går på batteri
2. Den var dyr. 1000:- (men det ska tydligen vara värt det)
3. Den vibrerar
4. Den utlovar tillfredställelse ända upp till 4 veckor (!!!...hell yeah....)
5. Den är rosa.
Jag har köpt en epilator.
Nu ska jag nog hem och kanske våga mig på den. Först måste jag ta ett glas vin. :P
HäppHäpp
....Idag slog jag till. Jag har smygläst forum, diskuterat med väninnor som har provat, trakasserat personer som jag har sett har en "sån" hemma osv osv.
Jag vet inte vad det var som gjorde att denna dag fick bli den dagen då jag bestämde mig för att ta del av fenomenet. För det beskrivs verkligen som ett fenomen...
"åh, du MÅSTE prova!!! Det gör lite ont de första gångerna, men om du ger den lite tid så kommer du ALDRIG att ångra dig!!"
Min inställning har väl varit lite sisådär till makapären. Det finns ju så många olika sorter och de lockar med färger, former, glitter och guuu vet allt. Jag är skeptisk till saker som försöker imponera på mig med sitt yttre. Jag anar ugglor...
MEEEN....What the hack! Den kanske kommer att göra mig till en ÄNNU lyckligare kvinna än vad jag redan är. What to loose? (Actually 1000:-.......) Nåja....Penger pengar.....Det kommer ändå in nya. :D
Dessutom fick jag hela två butiksförsäljare att gå upp i eld och lågor över mitt inköp. Den ena kvinnan var den som jag handlade "the actual thing" av. Den andra kvinnan köpte jag lite efterbehandling av...(det behövs tydligen...:S)
Nåväl....båda kvinnorna öppnade upp sig helhjärtligt och berättade om sina egna erfarenheter med makapären. Vi hade riktigt trevligt, btw. :D
Kvinnan som jag köpte den av sa t o m att hon skulle tänka på mig nästa gång hon använde sin (!) HaHa! Jag tyckte att det var så roligt, att jag lovade att tänka på henne med. Men OM jag inte blir nöjd så kanske det inte blir några snälla tankar....Hon tyckte att jag var kul. Hoppas jag träffar henne någongång ute. HAHA!
Nå...vad är det nu som fröken Andersson har införskaffat? Jag ska ge dig ytterligare några ledtrådar
1. Den går på batteri
2. Den var dyr. 1000:- (men det ska tydligen vara värt det)
3. Den vibrerar
4. Den utlovar tillfredställelse ända upp till 4 veckor (!!!...hell yeah....)
5. Den är rosa.
Jag har köpt en epilator.
Nu ska jag nog hem och kanske våga mig på den. Först måste jag ta ett glas vin. :P
HäppHäpp
lördag 7 juni 2008
Somliga går med trasiga skor. Säg vad beror det på?
Jag är en grubblare. Ibland iaf. Eller nja...grubbla låter så negativt. Jag funderar ofta på saker och ting. Vad allt beror på?
När jag är i det här stadiet så brukar jag vända mig till mina fyra äldre väninnor i New York.
SATC
Säga vad man vill om dem. Men de har fasiken svar på det mesta.
Tex varför de flesta kostymer i maskeradsammanhang för kvinnor består av våp eller häxa. Möjligtvis nunna också. Så ska man definera sig själv någonstans däremellan. Då blir man Askungen. Hon är sexig, präktig och får alla män på fall. "Jäkla häxa", tänker alla andra kvinnor. Voila!
Nåja..det där var väl kanske mer min egen analys av utbudet. haha. Men ja, ni förstår.
Fast när jag tänker efter så har jag aldrig fallit i det där "träsket". Jag har klätt ut mig till en Hon-Djävul nästan varje år. HaHa. Någon som vill göra en analys på det? :D
Sen har jag vart Space-Ace i KISS någon gång.
Om jag hade vart på Moas (inställda) maskerad igår så hade det nog blivit en Piratkapten. Kanske Pippi Långstrump. Maskerad vintertid får det bli mitt Alterego Catwoman. Orka glida runt i en tight lackdräkt i 40 graders hetta. Nej...det blir too HOT to handle. I dubbel bemärkelse....HAHA. :P
På tal om hetta...Nu ska jag gå ut och grilla mig lite i solen.
ByeBye
Å förrästen. Kom ihåg att komma ihåg mig.
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
