Smile you son of a bitch

Imorse vaknade jag med en olidlig huvudvärk. Det blev för mycket igår. Ja, för mkt opponering.

Huvudvärken botades med -

Jäkligt bra film. Nästan lika bra som första. Hajen-filmerna har ALLT; Drama, kärlek, action och spänning etc. etc. Samt ett fantastiskt soundtrack som också spelar en stor roll. Såna här filmer görs inte längre. Förlåt. ÄN så länge. ;)

Nu ska jag ta och förflytta mig från soffan och ta tag i dagen. Det blir ett stort projekt att sätta tänderna i. Phew.

BouncE 24 april 2010

Djävlar i min låda vad lycklig jag är.

Spöket Laban till Ludvika

Idag kommer det lilla spöket Laban till Ludvika och spökar. Mellan klockan 12.oo-15.00 kommer han att befinna sig i Ludvika centrum.

5 mars 2010

Styltbralla och trångkaka

Nu har jag läst igenom mitt manus några gånger - efter inlämningstiden. För att inte vara allt för hård mot mig själv - Det har sina ljuspunkter. Men det är inte bra. Det är inte bra alls. Som helhet. Det här säger jag inte bara för att jag är (för) självkritisk. Det har fler brister än bra sidor. Jag är inte nöjd helt enkelt. Tiden räckte inte till och det är tråkigt. Examinerande är det också. Satan.

Jag ber till gudarna att mina framtida arbetsgivare har massor av tid att ge mig. Får jag bara tid så kan jag leverera. Samtidigt vet jag att det är en orealistisk önskan. Tid finns det aldrig tillräckligt av. Inte för mig iaf. Jag är Skalman i ett människofodral.

Nu ska jag inte bidra med så mkt mer depperier. Jag deppar i min ensamhet istället. :)
Lite roligare grejer: Jag har nyligen gjort en fantastiskt, sjukt rolig upptäckt; Kjell. Bästa beskrivningen görs av självatse Kjell;




Nä. Nu ska jag ta mig en liten whiskey och bädda ner mig i soffan. Håhåjaja.

i got soul but im not a soldier

Jag bara sjuk-tok-super-älskar Ola Salo. Och jag har alltid gjort det. När jag känner mig nere brukar jag lyssna på Ola Salo. Då mår jag genast mkt bättre. Han lever nog inom mig. Synd bara att han inte vill dela med sig av sin vackra sångröst till mig. Jag har visserligen fått höra några gånger att vi är rätt lika. Jag får väl nöja mig med det. :)

Anyway - Lyssna, se och njut.

FAN FAN FAN

Döden var tydligen närmare än vad jag trodde. Igår hade jag världens Tsunami-flyt med manuset. Fingrarna smattrade över tangentbordet och idéerna bara slog sig fram över celtx-dokumentet. Nästan alla scener är enbart bildligt berättat (vilket är bra i filmspråk) och dialogen finns där som ngt litet extra. Fint och härligt tyckte min lärare. MEN. MEN. MEN.

Tydligen så har jag tappat bort mig själv lite grann i Tsunamin. Konflikten är inte tydlig - och den konflikt som jag hade tänkt mig (?) finns inte i de scener jag har skrivit. (WHAAAAAAT?) Det värsta är att jag hela tiden har trott att den finns där. Antingen hittar jag på en ny konflikt. Eller så skriver jag ett helt annat manus. På c:a 24 timmar.

Jag tror fasiken att jag är dum i huvudet. Fan.

Elvis has left the building

är titeln på mitt manus. Texten som-ska-bli ett manus. Just nu väntar jag på lite feedback och vägledning. Imorgon kl 1700 har vi deadline. Döden är alltid nära när man jobbar med kreativa saker. Det är nog därför det heter deadline.

blä

Ångest 375678 miljarder. Kommer fram en bit. Snårar in mig, hittar inte tillbaka och stampar återigen på ruta 1. Vad vill jag berätta? KAN jag berätta? Nej, usch. Just nu känns allt helt och hållet värdelöst och omöjligt. Om några dagar ska ett helt manus vara klart. Jag måste vara lite dum i huvet. Det känns bra att säga så - det är iaf en anledning till att man inte får ihop det.


Imorrn känns det kanske bättre.

idag blir det

Denna ska inspirera mitt skrivande. Hoppas jag.

oua

Är det någon mer än jag som får mord i sinnet av reklamen; "nemas problemas"?
Snacka om att misslyckas med sitt syfte.

Ja - såvida det inte är yrkesmördare som sökes då.

Well, om ett halvår ungefär kommer det ut ett gäng hungriga o arbetslösa mediamänniskor...

cindi-fuckin-rella

städa, diska, tvätta damma, varje dag är det (ej) detsamma....

men snart kommer camilla o mamma.

La-la-lalalalala-La-La-lalalala LA LA LA LA LA LA LA!

att fånga dagen - innan den fångar dig

måndag.

jag gillar faktiskt måndagar. det är söndagar som är värst - "fan - helgen är redan över!" och så går man runt hela söndagen med den tanken molandes i bakhuvudet. "njut för i helvete, NJUT!" men måndagar gillar jag. man gillar läget, liksom. dessutom är det "tillåtet" att vara lite blue på en måndag. jag gillar att få vara lite blue i soffan med mitt kaffe och tv:n.

voila

Vad sägs om min nya look? Jag älskar de här färgerna och vill inreda mitt hem i den skalan.

PS: Om jag vore man, använde lite mer smink och linser så skulle det vara svårt att avgöra om det är jag eller inte. ellerhur? ds. ;)

Home is where your heart is

Idag har jag gråtit hejdlösa flodvågor. Jag älskade den som liten - Idag förstår jag varför.



Den tillhör numera en av mina favoritfilmer. Spielberg kan sin sak.

Den 7 oktober 2000

blev Erik och jag ett par. Jag gick andra året på gymnasiet och Erik hade precis börjat. Vi hade båda spanat in varandra, men utan att känna till varandras dirty minds. Jag minns så väl en dag i skolan. Han satt med sina coola musikpolare utanför musiksalen. Han hade en aukustisk gitarr i sin famn och spelade "I was made for lovin you" när jag gick förbi. Hade jag varit en tecknad figur så hade mitt hjärta bultat ut ur bröstet på mig...*phew*




Idag för nio år sedan hade mina kompisar och hans kompisar anordnat en sammanföringsfest för oss. Jag valde att gå nykter till festen. Hur otroligt det än låter så resonerade jag rätt moget för min ålder (17) ; "han tycker säkert att fulla tjejer är hur dryga som helst". Erik hade säkert också resonerat lika moget om det inte hade varit för att han var så jäkla nervös; "hon är säkert en sån där cool brud. Bäst att supa till lite"...Gud såååå rätt han hade.





Och här ligger vi - ungefär 9 år och 1700 km från festen - genomgått ett par kriser, blivit nyförälskade och nyförlovade. Erik är min klippa, mitt stöd - mitt ALLT. Med Dig är jag lycklig. Jag varken viill- eller kan leva utan Dig. I was made for lovin you!

FRIENDS

idag har jag pratat med två kompisar som jag inte har träffat på år och dagar. den ena (sara) har jag nog inte sett sen vi gick ut gymnasiet (2002). den andra (lisa) har jag nog träffat relativt nyligen, men inte umgåtts riktigt med sedan rolling stones-konserten 2004. förlåt - kiss-konserten 2008.

både sara och lisa är fantastiska människor som jag hoppas kunna hålla kontakten med mkt oftare.

lisa jobbar med mentalt sjuka människor i säter. hon har - liksom jag - ett brinnande intresse för musik och populärkultur i allmänhet. vi brukade skriva låååånga glittriga brev till varandra på gymnasiet. ibland klädde vi ut oss till kiss - tillsammans med camilla och hedvig. vi är båda födda 1983 men jag fyller 8 januari, hon 8 december. när jag fyllde 18 åkte vi till örebro klädda i leopardstrumpebyxor, svart kjol, svart hår och ngn cool rock-t-shirt, för att gå på backyard babies på club idiot. vi kom inte in - eftersom lisa var 17. men vi träffade dregen o company på stan. jag, lisa, dregen och polisongtrummisen fotograferades tillsammans ngnstans mitt i örebro. jag har fotot ngnstans. ska nog se till att scanna in det. sommaren samma år träffade vi dem igen. i borlänge på peace and love. vi var på ett hotell, dregen drog igång brandlarmet och sprang runt i en liten handduk. såna tider....just ja. lisa har en dotter som heter nelly. hon är 6 år.

sara jobbar som cirkusartist i london. deee ni. vi gick estetiska dans och teater tillsammans. jag fick följa med sara en gång på en cirkusträning. jag gjorde några kullerbyttor medan hon hängde i linor, gjorde volter och satt i spagat. då - på gymnasietiden älskade sara -precis som jag gör än i dag - färg och form. hon hade en kort pojkfrisyr som i grunden var blond, men kunde ibland vara rosaröd. sara är den vigaste människa jag känner - hon är så vig att hon kan vika sig ut och in. sara och jag tillhörde samma gäng på gymnasiet. vi var ett gäng färgstarka personer som levde rövare både högt och lågt på högbergskolan mellan 1999-2002. eg kände vi inte varandra så väl - tror vi. vi har pratats vid några gånger via facebook och jag får en känsla av att vi kommer att tycka väldigt mkt om varandra när vi ses - nästa vecka igen. hon är på besök i FALUN.

HÄPP HÄPP

vid helvetets alla brinnande portar

vad kallt det är ute! (och inne med, för den delen).

att skriva filmmanus är inte bara intressant, lustfyllt och verklighetsflyende. den tickande tidsbomben i örat ger hela arbetet en viss spänning också.

jag har 10758 miljarder saker att göra/förneka. tom waits gör det lite lättare för mig just nu.

ps. jag är förälskad i det franska språket och franska filmer. jag behöver inte ens förstå vad som sägs. det är bara så vackert.
ah, ces touristes!

ögon- och örongodis

just like heaven

Ibland händer saker som får mig att undra om inte det finns ngn där uppe (eller där nere) som styr oss med sin(a) joystick(ar). Eller som åtminstinde hjälper/stjälper - beroende på humörets tillstånd. För en gång skull har jag ett exempel;

För en herrans massa år sen bodde jag så långt utanför civilisationen man kan göra. När skolan var slut för dagen återstod det ofta flera timmar kvar till att bussen hem till Hålan skulle avgå. Jag fördrev tiden allt som oftast på biblioteket i Grängesberg. Många böcker blev lästa. Den här tiden blev näst intill helig för mig. (eller så romantiserar jag nu på småtimmarna). Anyway. Jag minns så väl en viss bok. Jag minns känslan, handlingen och hur jag rent ut sagt slukade storyn som ett utsvultet djur. Med hull, hår och inälvor. ALLT. MEN jag mindes aldrig TITELN på boken....Jag har googlat, yahooat, förhört förvirrade bibliotikerier, kollat bokhandlar och Gud vet allt. Men ingen visste vilken bok jag menade. Ett tag trodde jag nästan att jag hade diktat ihop bokfan själv när jag satt på Gränges bibliotek och andades in puckelryggtantens svettlukt. För att inte tala om när Lukta illa 1 och Lukta illa 2 var på besök. Men det är en annan historia....Hursom. Jag har ända fram till idag grunnat över och förbannat den här titellösaboken, som sög tag i mig så. Idag satt jag och zappade på tvn och hamnade på 5an. De skulle visa en film som heter Just like heaven.
"Ah" - tänkte jag. Ngt romantiskt tjaffs. Det är jag på humör för.........

Gissa vilken bok den var baserad på? Alltså, min lycka var total. Jag blev så glad, känslosam och lycklig att jag knappt kunde SE filmen för alla tårar som sprutade. Men känslan var den samma. ...JNu sitter jag här i min soffa och bara ler fånigt. Tillfredställd........ Och just nu när jag tänkte runda av inlägget lite snyggt med att avslöja boktitelns namn - har jag ironiskt nog redan glömt den. Nåja. Jag har iaf känslan kopplad till filmens titel. Och den glömmer jag aldrig; Just like heaven.

Tur och retur

Har jag bara tur eller är det faktiskt min tur? Tur man är uppmärksam på vems tur det är.

Tur? Var kommer order "tur" ifrån? (Klockan är 0200 så jag orkar inte googla nu.)