Once upon a time

***

söndag 30 mars 2008

En clownfisks bekännelser


Vem kunde ana att jag är en man?

Jag tog emot tentaresultatet som en man. Jag höll masken i den offentliga sektorn, men grät stora krokodiltårar inombords. Manligt värre.

Tenta/kursavslutningsfesten resulterade i ännu mera manlighet. Testosteronet bara flödade. Jag och mina kvinnliga mormoner anslöt sig till flocken. Vips dök det upp några flera Östro-gena varelser. Och flocken splittrades upp till ett oroligt fittstim istället. Som i Hitta Nemo.

Efter midnatt. När mörkret blivit mindre diskret och mer konstant - letade sig alla vilsna fiskar mot samlingsplatsen i det stora Kasernrevet. Jag mötte en mkt ful djuphavsfisk på vägen. Mar-Ullker hette han, om jag inte minns fel. Jag lyckades förvilla honom med falska uppgifter angående mina mobila koordinater. Och istället fick han upp ett spår efter fittstimmet. Om han fick sig en mumsbit eller ej förtäljer inte historien. Kanske ligger han på revets bottenvåning och lurar....
Nåväl. Flocken återförenades med hjälp av lågfrekventa ljud. Sådana ljud som bara flocken kan höra. Nemo blev hittad. Något skärrad - men återhämtade sig snabbt. Redo för nya äventyr.



Dagens låt: "Where were you while we were getting high?" - Oasis

Häpp Häpp

fredag 28 mars 2008

Ok Brain. It depends ALL on you now.

Mandomsprovet går av stapeln imorrn. Är jag man eller mus?
Ja, det får jag veta ungefär klockan 11.15 imorgon.

För tillfället känner jag mig mer som en sengångare. Men ser förmodligen ut som en uggla. Få förunnat. Jag luktar i alla fall rätt gott. Ralph Loren för att vara exakt. En 24-årspresent som fortafarande består. Trots daglig påsättning.
Det enda jag har på mig när jag sover är just Ralph Loren....För att citera Miss Monroe. Hon hade dock Chanel N05 i dekolltaget. Inte riktigt min smak. Men fräsigt värre.

Nåväl. Vad vore en bal på slottet? Tråkig. Förmodligen dötrist. Det enda som eventuellt skulle kunna räknas som en eventuell underhållnining skulle kanske vara om kungen hade skrivit bordsplaceringarna och om drottningen var riktigt dräggfull. DÅ skulle den vara alldeles....alldeles underbar.

Men men...Denna Askunge har bara en sak i huvet just nu. Att klara mandomsprovet. OCH att få fira det på kvällen med lite pompa och ståt. Så det blev ju två saker. Men just nu tänker jag i upphöjt till två. Så det blev rätt ia alla fall.

Nu börjar aporna där uppe att trumma i otakt. Dags att stämpla ut.

Dagens låt: I'm a slave for you

Häpp häpp

onsdag 26 mars 2008

Some people stands in the darkness - afraid to step into the light

Oh, summer, where art though?

Nära...men ändå så lång borta.... Tillräckligt långt borta för att jag ska surfa runt bland resesidorna. Min surfbräda är av grå metallic - och heter Acer.....
Jaja, det är inget fel på min fantasiförmåga iaf. En fenomenal egenskap i ett fattigt litet studenthjärta som drömmer om kokosnötter och heta sandstränder. Och brunbränd hud. Och paraplydrinkar. Och grönblått hav....

*DJUP SUCK*

Jag diskuterade djupa saker med lilla fröken Andersson igår kväll via msn. Vi planerar att resa ihop i höst/sensommaren. Till något varmt och paradisaktigt ställe. Andersson, Den Yngre, hittade en rolig artikel om en otroligt vacker paradisö. Man kan väl säga att resebolagets sätt att marknadsföra resmålet var aningen vinklat...."En väl utbredd gaykultur"...
Vi konstaterade att antingen så är det ett perfekt resmål för två svenska 25-åriga kvinnor....eller så är det inte det. Beror på hur man ser på det hela.

Och det var väl ungefär där som vårt seriösa samtal spårade ur till ett oseriöst samtal...
Ön där 2 1/2 men bor.... som av någon märklig anledning ledde till en gammal hard core straight-serie. BAYWATCH. Vi såg nämligen framför oss hur Mitch i de röda shortsen och brädan under armen kom springandes förbi oss (baklänges i slowmo).

Ser ni den också?? Inte??

Men då ska jag hjälpa er lite på "traven"...Some people need...And I'm always there...




See you on the beach!!!

lördag 22 mars 2008

A devil in disguise. And I have sympathy for the devil.

Jag kliver ur duschen och värmer mina fossingar på det varma golvet. Då hör jag tre långsamma, men bestämda knack på ytterdörren. Sakta, men säkert smyger jag mig upp för trappan och ber E att öppna dörren.
Som två paranoida pensionärer hasar vi oss fram mot de stora vackra fönstren, som vetter ut mot sjön Väsman...

KNACK....KNACK.....KNACK

- FY FAN! Utbrister E.
Det är säkert såna där otäcka påsk-kärringar!!! Vägra öppna!!!

HAHA! Vänlighet är en dygd.

Men det roliga/läskiga (beror på hur man ser på det) med situationen är att det var ju inte så himla länge sedan vi själva knatade runt på gatorna med Picasso-liknande kycklingar. Och blev jätteledsna och arga på alla sura tanter och gubbar som blängde på oss.

Tanken slog mig så jäkla hårt att jag var nära att springa efter de jäkla ungarna och be om en jäkligt ful teckning...ja mena...en vacker målning som jag kan ha på väggen hemma. Och varenda gång jag går förbi teckningen ska jag påminna mig själv om vilket hårt arbete som ligger bakom den gula färgen. För att inte tala om förnedringen att tigga godis och pengar hos folk....

Så barn!

Ni må vara otäcka små varelser (ibland). Ni må vara djävulens påfund, vissa djävulen himself.
Vi vuxna har mycket att lära oss av er orädsla för att nå era mål. Barn skulle fungera mycket bättre i arbetslivet än vuxna. Egotänkandet och envisheten som en tre-åring besitter är en förutsättning för att göra karriär.

Missförstå mig rätt. Jag hatar inte barn. Jag älskar barn.

fredag 21 mars 2008

I'm learning to fly, but I ain't got wings

kan man se på något sätt hur många som läser ens blogg? Ja, såvida inte alla som läser den lämnar en kommentar till varje inlägg... *hint hint*

Jaja, shit the same.

Kollade på "I Stig-Helmers fotspår" imorse. Riktigt kul. :P Kuf-humor är skoj. Vi hade så trevligt i soffan att vi glömde bort att vi hade ett tåg att passa. Det blev snabba ryck, men kom ändå iväg lite för sent. Likt två gaseller, jagandes av två dödshungriga lejon, skuttade vi fram längs Promenaden. Med lite hjälp av ett annat fyrbent djur, som plockade upp oss efter vägen, hann vi fram till tåget, och tog oss ända fram till L-A i rättan tid.

Tåget vimmlade av andra resenärer. Rätt spännande att studera människor på sådana ställen, tycker jag. Alla sitter som packade åsnor, men lyckas ändå fly rent mentalt. Själv tog jag fram iPoden och stirrade på alla kroppar som befann sig runt omkring mig. (Ja, för teoretiskt sätt var det bara kroppar). Jag kände mig lite provocerad. Eller jag kände att jag ville provocera, snarare. Gillar att göra sådant som anses som "mot alla konventioners regler". Jag ville t ex rycka boken ur handen på tjejen mitt emot mig och fråga ut henne om innehållet. Hade jag själv läst boken tidigare så hade jag nog gjort det. Och diskuterat boken med henne...vare sig hon ville det eller inte...hahaha. Mannen på andra sidan kollade på mig rätt mkt. Undra vad han ville? Jag borde ha frågat honom. Men jag är så jäkla svensk. Tråkig. *suck*

Jaja...jag satt även själv som en kropp insudlad i en bubbla med min iPod. (men inte för att fly andra människor, utan för att drömma om saker ja vill göra).
Jag är nämligen en äventyrslysten liten själ. Drömmer som oftast om att ta dykarcertifikat och bli ett med mitt favoritelement. Havet. Men idag på tåget drömde jag om att hoppa fallskärm. Det har jag alltid också haft som dröm, men inte lika starkt som att få dyka. Men idag blev längtan så stark. Kan ha att göra med låten jag lyssnade på just då - "Learning to fly" med Tom Petty......

I'm learning to fly, but I ain't got wings....

Well, in L-A...at last.

Första gången jag är här utan att jobba....på hur länge som helst. Lite trevligt. Folket ska tydligen till "Folkan" ikväll. Få se om jag tar mig dit. Egentligen borde jag. Dyker nog upp en och annan gammal vän....jaja.

Det första jag drack när jag kom fram var två glas rödvin och en liten jävel. SEN tog jag ett glas vatten och konstaterade att vattnet här är såååååå gott. I Falun smakar det....inte så gott.
(Intresseklubben antecknar)

Nää nu ska jag nog ta och make my self look pretty. Kan ju inte komma "hem" och se ut som ett lass skit. Wish me luck!

Häpp Häpp

onsdag 19 mars 2008

You're just jealous, because I'm a genuine freak and you have to wear a mask!

Jag har sagt det förut. Men det tål att upprepas.

Tänk vad fräsigt det skulle vara att ha en alldeles egen Theme-song. Ja, ni vet. En sån där trudilutt som sätter igång varje gång man är i farten. Som i film. Att man hör de där romantiska stråkarna om Love is in the air, men man är lite osäker? Eller om en fara lurar bakom ett hörn??

Jag brukar fundera på det ibland, på allvar. Till viss del skulle det underlätta så mkt. Om man vaknar upp i moll så är man förberedd. Eller om man sitter i väntrummet till tandläkaren och hackar tänder, mår illa, läser tidningen upp och ner...ja ni vet. Så spelas "Livet är en fest" i någon extra diegetisk nivå - som är hörbar för den drabbade. Ja, såvida den inte spelas på radion, för det skulle bara ge mer dödsångest i ett sådant läge.

Fast det är så mkt som skulle förstöras också. Spoilervarningar är inte alltid bra. Även om de skulle underlätta i flera sammanhang. Vi skulle sällan få uppleva dråpliga situationer, inget skulle bli spännande längre....Men en Theme-song skulle iaf vara lite kul. Nog för att jag sitter inne med lite ljudeffekter så alla vet när jag är i närheten iaf. Men ändå. Themesong a la Simpsons skulle va skoj. Eller varför inte Beetlejuice. Den är fräsig. Lite läskig och skojig på samma gång. Som jag. :D


Imorrn får jag apa mig lite framför kameran igen. Då kanske jag får tillfälle att införa en Theme-song. Får försöka övertyga produktionsgänget om det.

Häpp Häpp

måndag 17 mars 2008

SOS - Mayday, Mayday!!

Författaren är tillbaka. Hon är nu här för att fortsätta med att blotta sin själ för alla tappra läsare.
Hehe. Nädå. Så illa vill jag nog ingen. HAHA!! (Nog depp-spökat i den här bloggen)
Det finns nog i och för sig vissa som tror att lilla glada Carina lever ett bekymmerslöst liv som tvingas sparka igång aporna "där uppe" för att få något att grubbla över.

Till er har jag bara en liten fin mening att bokstavera: HA-HA-HA-HA-HA-HA!!!!

Fan vad jag älskar att provocera!

Idag har vi äntligen blivit klara med filmuppgiften: "Vinter". Redovisning imorgon bitti. Fildelen gick mer eller mindre smärtfritt. Vi fick många fina bilder, och lyckades få en liten skogsglänta att likna en Sju-mila-skog. Vackert. Vackert. Vackert.
Däremot har tekniken sabbat för oss sedan första steget in i Mac. Riktigt irriterande.
Gårdagens och dagens bravader i skolan skulle ha kunnat knäcka vilket depp-spöke med dåliga nerver som helst. Vilken tur att jag är bekymmerslös och stabil.

Igår bröt inbrottslarmet ut. Jag blev så fucking scared att jag slet tag i alla mina saker och kastade mig ut ur redigeringsrummet - varpå min vattenflaska välte ner över min mobil - vilket ledde till att "MOBILEN BA DOG! Jag var livrädd för att någon stor och muskulös securitas vakt skulle komma och haffa mig.....(hmmmmm...:P) Bekymmerslös och stabil som jag är, såg jag naturligtvis bara det komiska i den situationen.

Idag fortsatte Aldomovar och Tarkovzki att fucka med mig. Dom fick det inte att gå för mig. Usla, usla män!!
Tur att Simon stod vid min sida och tog tag i saken. Till slut gick det.

OBS!! Varning för extremt internt skämt:

Jag slapp ligga som en DV-pöl. Final Cut - The old Pal, har snart gjort sitt final cut.

Nu är jag så Djävulens trött. Måste sova om jag ska kunna hålla mitt kända sken uppe imorrn.

Natti natti