Addicted to...

Vad ska jag göra när det tar slut?

Hola!

Gårdagen tillbringades ute på havet ombord på "världens största Catamaran" (som inte var så jättestor). Det bjöds på mat och dryck (dryck under hela färden) - så det slank ner ett och annat glas vino blanco. Trots att det inte var någon delfintur - såg vi delfiner utefter kusten vid Puerto Rico. Helt otroligt att de håller till så nära land! Fantastiska djur. Efter några timmar på Atlanten begav vi oss hem igen för lite skandinavisk middag på favorithaket - Plaza del Sol.

Om 65 dagar beträder jag svensk mark igen. Då är det den 1 december. Det känns bra att göra entré i firandes- och mysiga tider. Erik, den galningen, kommer att jobba redan dagen efter vi kommer hem. Själv ska jag ta ut lite (välbehövlig) S E M E S T E R! Träffa vänner, träna för EGEN del och bara njuta. Amen.

Dagens klasser: Flow, Vattengympa, Powerstep och Core.

Let's Rock!

It's raining rain, Hallaluja it's raining rain!

Vilket det inte har gjort sedan den 13 april här nere. Snart ett halvår, med andra ord. Det var verkligen på tiden. Tack vädergudarna! Vi satt på balkongen, käkade frukost och beskådade sensationen i över en timme. Det finns nog inget annat vädertillstånd som påverkar oss (nordbor) så mycket som regn gör. Solsken brukar göra oss glada när det väl inträffar - men efter ett tag blir det vardag och därmed taget för givet. Regn däremot. Det vänjer vi nog oss aldrig vid. Oavsätt om regnet är önskat eller inte. Som nu - vi har inte känt, sett eller upplevt regn på ca ett halvår. Och vi beter oss som om vi just varit med om ett mirakel. Har en lång regnperiod hägrat över Sverige blir vissa människor så deprimerade att de knappt kan ta sig upp ur sängen. Nej, jag tror verkligen inte att ngt annat väder kan påverka oss så mkt som just regn. In fact. Regn är otroligt romantiskt. Tänk er en scen där ett par kysser varandra passionerat dränkta i spöregn.....Tänk er sedan samma scen där solen skiner som aldrig förr....
Jag vet vilken jag gillar bäst iaf...:)

Kolla in den här under-under-under-underbara scenen från Woody Allens lika underbara film Match Point:

Just nu...

...pågår en hetsk valvaka hemma i Sverige, kan jag tänka mig. Här nere märks det inte av speciellt mycket må jag säga. Jag försöker följa med i snacket via tidningar och bloggar - och så vitt jag förstår verkar det luta åt blått... (oua) <<< (Uttalas som det stavas. Tolkas som det låter.)

I Dalarna pågick även ett annat typ av val-arrangemang under söndagen; Dalarnas videofestival - gick av stapeln. Vännerna David Billström och Marcus Holmqvist kammade hem följande priser i sin klass (övervikt):

* Bästa film
* Bästa manus
* Bästa manliga huvudroll (David Billström)

ÄNTLIGEN!

Filmerna dyker inom en snar framtid upp på http://www.dalarnasfilmfestival.se/ . (Man själv dyker nämligen upp lite här och där i några av filmerna som visas)....;)

Som en god vän (och även för lite eget deltagande i filmerna) är jag riktigt stolt. Nu blev jag otroligt sugen på att göra film igen! Dags att fila fram ett manus kanske?

För övrigt rullar det på som vanligt här nere; Tiden går fort å ena sekunden och långsamt den andre. På ett vis längtar jag efter att få komma hem till Sverige, medan jag på ett annat känner enorm panik över hemfärden. Livet här nere kommer att saknas varenda sekund som jag fryser tårna av mig, varenda sekund som mörkret tränger sig på och varenda sekund jag känner för att ta ett dopp i havet. Bland annat. Här nere får du tid till saker som du aldrig riktigt dår tid till hemma i Sverige. Här läser vi massor av böcker, har tid till reflektion, filosoferande, film, serier och annat kul som vi kan tänkas ha på datorerna. Jo, jag vet att jag kommer att sakna väldigt mycket med det här livet. Men det är tid att gå vidare - anta nya utmaningar. Den första kommer att bli den svenska kylan. I dubbel betydelse....

Men mina framtidsvisioner sträcker sig ganska långt fram och de talar om för mig att jag inte kommer att behöva frysa alltför länge till...;)

Nej, nu är det dags för lite film...Eller varför inte några avsnitt av True Blood? (Beroendeframkallande).

Hasta luego (Kan uttalas: Kasta lego - om man vill skoja till vardagen lite grann)

Ett axplock från en tid tillbaka. Del 1.

Ute på Atlanten och spanar efter delfiner...

...Vilka ganska snart dök upp och var ungefär lika nyfikna på oss som vi var på dem. Delfiner i det vilda är fantastiskt! En M Å S T E - G Ö R A - A K T I V I T E T för alla som befinner sig på delfinrikt område. Alla som har varit på Kolmården innan kommer att inse att de konster som visas där kan delfinerna redan i havet...Mer eller mindre.

Sandskulpturer ses både här och där. Denna solar sig i Las Palmas på Las Canteras-stranden. (Sandkonstnären var mkt noggran som putsade väldigt länge och väl på det området där handen är placerad...;) )

Den 1:a december...

kommer jag hem igen. I vanlig ordning tampas jag med mina ambivalenta känslor, vilket är typiska symptom för oss människor som lider av separationsångest. :) Hur blir man av med det?

Nåväl - jag kommer iaf hem till en bra period på året...Julfirande med mys och allt vad det innebär. Jag ska träffa vänner och försöka njuta så mkt som möjligt innan jag drar iväg igen. Vart det blir är en annan fråga - men än så länge är jag (vi) inte klar(a) med den stora vida världen....;)

"kläminallafulaorddukanhär"!!!

Det blir inge Thailand.

FAN!