Stora funderingar...

om små (och större) förändringar pågår i fröken Anderssons stackars hjärna.
1. Jag har funderat på att sluta blogga. Åtminstonde för ett tag - jag känner att bloggen har förvandlats till ngt som jag själv inte hade tänkt att den skulle göra från början - En (tråkig)dagbok. Är jag uttråkad så blir ni det med. :) Nej, förändring krävs! Jag har funderingar och tankar om framtida bloggande eller dylikt, men avslöjar inget ännu. Ni får suga på karamellen ett tag till. ;)
2. Att satsa eller att inte satsa. Det är frågan. Allt eller inget är (o)möjligt. :)

3. Livet i bubblan lider mot sitt slut. Känslorna är i ständig konflikt med varandra, men i grunden känns det bra att komma hem igen. Bubbel-livet är på många sätt ett berusande tillstånd som jag tycker att alla borde prova på. Tiden står stilla samtidigt som den går i rasande fart. En typisk paradox som måste upplevas för att bli förståelig. You have to be in it to know about it - som Peter Griffin sa om "Snyggklubben".


Nej, en rejäl pånyttfödelse kommer det att bli när jag kommer hem. Jag ska använda mina nya erfarenheter och kunskaper på bästa sätt för att fortsätta utveckla e moi. Efter att ha träffat så många olika människor i från flera olika länder - levt och jobbat tillsammans med dem i över ett halvår - kommer det självklart att kännas väldigt konstigt....kommer vi aldrig mer att ses?
Ständigt dessa möten och farväl - nyskrivna och avslutade kapitel. Livets gång, yada, yada och yada. Separationsångest Deluxe. Ibland blir jag så trött på att det "måste" vara så. Jag vill tro att allt har en mening - men tänk så kommer jag aldrig på vad meningen var? Fast det kanske inte spelar ngn roll? Det viktigaste kanske är just att "det var meningen". Själva känslan "det var meningen" ger så mkt enerig och inspiration att det är tillräckligt för att göra ngt av mötet. Vad meningen eg var - är kanske inte så viktigt? Eller?

Håhåjaja - avslutar med lite trökdagbokstjaffs...
Ledig dag imorgon - vilket denna gång betyder - Palmitos Park. Det är en djurpark med delfinshow och lite annat smått och gott. Det ska bli riktigt trevligt och mysigt.

Ha det gott där hemma och tack så mkt för mig. För den här gången. Men kika gärna in lite då och då ifall en nyhet dyker upp. Tack så mycket för att ni har följt mig! Vi ses kanske snart igen....

Memento Mori

Häpp Häpp!

Ibland dyker det upp möjligheter för oss människor som vi kanske annars bara skulle kunna drömma om - men samtidigt, när de väl inträffar - skrämmer de slag på oss! Så pass att vi bli handlingsförlamade - i värsta fall. I bästa fall triggar det igång oss och gör oss mer skärpta - vilket också leder till bättre resultat.

Detta hände mig idag. Jag blev sjukt paff, inspirerad, taggad, , superglad och hoppfull...men det förde även med sig skräckslagenhet, "nej, men inte ska väl eller kan väl jag heller...ju..."-känslor och allmän panik.

Yada, yada, yada tycker ni. Det förstår jag. Men jag vill inte säga mer än så. Det här är en början som kanske leder någonstans. Eller inte. Det visar sig. Men spännande är det. Så håll ögonen öppna....snart kanske jag kan ge fler ledtrådar. :)


Från det ena till det andra.
Jag har fått en ny fitnesskollega nu. Sofie, heter hon. Idag var Sofies första arbetsdag. Hon är hur härlig och duktig som helst. Hon körde både Power och AerobicDance. GRYM koreografi. Den får jag jobba på. ;) Kommer att bli sjukt kul min sista tid här i Arguineguín. Det känner jag på mig.

Haha - måste bara bjuda på en kul incident. Jag och Sofie skulle gå och hämta frukt i köket till SPAet. De spanska gubbarna och killarna brukar alltid stoja och skämta med oss på spanska. Till viss del förstår vi, men när de pratar fort och i munnen på varandra förstår vi inget alls. Förutom Sofie då som behärskar spanskan bra....hehe.

Spansk kille no 1: Åh, det är ju hon som är så himla snygg.
Spansk kille no 2: Bry dig inte om henne, hon har kille.
Spansk kille no 1: Fan.

Under tiden står jag och fånler i en vit långrock, svettigt hår och face. Och fattar nada. Säger bara si, si. Gracias.

nu får spanjorerna passa sig för Sofie...;) Tur att de sa ngt snällt ändå. Och kul att de håller reda på säsongarnas civilstatus. Jag o Erik brukar ju inte direkt släta av varandra på arbetsplatsen. Menmen.

Ikväll ska vi kika på show - ABBAshow.
Whoop whoop!

Ahhh you're from France?

Sporadiska inlägg gör det hela lite mer spännande och efterlängtat. Det är därför jag drar ut på mina små meddelanden. ;)

Mycket nytt har hänt och mycket annat är precis som vanligt. Kine åkte exempelvis hem idag för att senare åka vidare till Thailand. Det kommer att bli tomt och konstigt utan henne. Men på söndag kommer en ny fitnesstjej hit till mig som ska vara här hela vintern. Det ska bli riktigt kul!

Här ovan har vi precis firat Peters födelesedag på restaurant Fusion (HOT HOT HOT thailändsk mat). Trevliga dagar borde...nej förlåt...de SKA alltid avslutas med en hoppbild. Kom ihåg det! Eller: "Husk å göre de" /"De må vi göre"- som Kine skulle ha sagt. :)

Idag har jag och Erik tillbringat dagen i Las Palmas. Vi shoppade, studerade människor, drack lite vin, öl och hade det riktigt mysigt. Jag införskaffade mig ett par nya riktigt snygga träningsskor. Jag har tyvärr ingen bild på dem men det är Nike Air - vita med rosa sula och lila skosnören. (På skonsörena är det vita stjärnor) Står jag i solen så kan man ana stänk av glitter i det vita. Solklar beskrivning va? ;) Jag får se till att infoga en bild framöver. Påminn mig gärna!

Erik fann en ny whisky till samlingen med "Tydlig Islay karaktär" - för att citera fantasten.

Förresten! Det har väl knappast undgått någon att jag har varit totalt (uppäten - höll jag på att skriva) upptagen med att frossa True Blood-avsnitt under mina lediga timmar? Nu har jag plöjt igenom alla tre säsonger. Pust och Flämt! I Sverige har nog inte säsong tre visats ännu - men jag antar att det inte har hindrat allt för många att se den ändå....;)
Utan att avslöja för mkt så kan jag bara meddela att det definitvt kommer fler säsonger. 3an slutade med en riktig killer-cliffhanger. Precis som en säsongsavslutning ska göra. Frågan är bara...vad ska jag ägna mig åt för serie nu då? Ja, en som kan fascinera och engagera mig så mycket som True Blood har gjort? Jag tror nästan att jag måste skriva en essä eller liknande om serien...Jag får fundera på saken. Den innehåller många intressanta samhälliga faktorer nämligen.

På tal om skriva. Jag har börjat skriva igen. JIPPIE! Ja, inte bara blogginlägg - utan även kreativa saker. Såsom manusidéer och liknande. Jag har påbörjat flera idéer och det bara snurrar runt med karaktärer i huvudet på mig som bara vill ut och berätta deras historia. MEN. MEN. MEN. MEN! Som alltid. Idén som jag kläckte igår tycker jag idag är helt och hållet urboring. Så fortsätter det. Imorgon kommer jag att hata den här dagens idéer. Vad är det för trams?! Detta har jag inte varit med om förrut. Nåja....Men inte i denna grad.
Någon som har ett bot mot denna "författares" elände?

Well, well. Nu får jag ta och ge mig innan inlägget blir en novell. En mycket dålig och osammanhängande novell. Men dock. :)

Ha det gott!

Addicted to...

Vad ska jag göra när det tar slut?

Hola!

Gårdagen tillbringades ute på havet ombord på "världens största Catamaran" (som inte var så jättestor). Det bjöds på mat och dryck (dryck under hela färden) - så det slank ner ett och annat glas vino blanco. Trots att det inte var någon delfintur - såg vi delfiner utefter kusten vid Puerto Rico. Helt otroligt att de håller till så nära land! Fantastiska djur. Efter några timmar på Atlanten begav vi oss hem igen för lite skandinavisk middag på favorithaket - Plaza del Sol.

Om 65 dagar beträder jag svensk mark igen. Då är det den 1 december. Det känns bra att göra entré i firandes- och mysiga tider. Erik, den galningen, kommer att jobba redan dagen efter vi kommer hem. Själv ska jag ta ut lite (välbehövlig) S E M E S T E R! Träffa vänner, träna för EGEN del och bara njuta. Amen.

Dagens klasser: Flow, Vattengympa, Powerstep och Core.

Let's Rock!

It's raining rain, Hallaluja it's raining rain!

Vilket det inte har gjort sedan den 13 april här nere. Snart ett halvår, med andra ord. Det var verkligen på tiden. Tack vädergudarna! Vi satt på balkongen, käkade frukost och beskådade sensationen i över en timme. Det finns nog inget annat vädertillstånd som påverkar oss (nordbor) så mycket som regn gör. Solsken brukar göra oss glada när det väl inträffar - men efter ett tag blir det vardag och därmed taget för givet. Regn däremot. Det vänjer vi nog oss aldrig vid. Oavsätt om regnet är önskat eller inte. Som nu - vi har inte känt, sett eller upplevt regn på ca ett halvår. Och vi beter oss som om vi just varit med om ett mirakel. Har en lång regnperiod hägrat över Sverige blir vissa människor så deprimerade att de knappt kan ta sig upp ur sängen. Nej, jag tror verkligen inte att ngt annat väder kan påverka oss så mkt som just regn. In fact. Regn är otroligt romantiskt. Tänk er en scen där ett par kysser varandra passionerat dränkta i spöregn.....Tänk er sedan samma scen där solen skiner som aldrig förr....
Jag vet vilken jag gillar bäst iaf...:)

Kolla in den här under-under-under-underbara scenen från Woody Allens lika underbara film Match Point:

Just nu...

...pågår en hetsk valvaka hemma i Sverige, kan jag tänka mig. Här nere märks det inte av speciellt mycket må jag säga. Jag försöker följa med i snacket via tidningar och bloggar - och så vitt jag förstår verkar det luta åt blått... (oua) <<< (Uttalas som det stavas. Tolkas som det låter.)

I Dalarna pågick även ett annat typ av val-arrangemang under söndagen; Dalarnas videofestival - gick av stapeln. Vännerna David Billström och Marcus Holmqvist kammade hem följande priser i sin klass (övervikt):

* Bästa film
* Bästa manus
* Bästa manliga huvudroll (David Billström)

ÄNTLIGEN!

Filmerna dyker inom en snar framtid upp på http://www.dalarnasfilmfestival.se/ . (Man själv dyker nämligen upp lite här och där i några av filmerna som visas)....;)

Som en god vän (och även för lite eget deltagande i filmerna) är jag riktigt stolt. Nu blev jag otroligt sugen på att göra film igen! Dags att fila fram ett manus kanske?

För övrigt rullar det på som vanligt här nere; Tiden går fort å ena sekunden och långsamt den andre. På ett vis längtar jag efter att få komma hem till Sverige, medan jag på ett annat känner enorm panik över hemfärden. Livet här nere kommer att saknas varenda sekund som jag fryser tårna av mig, varenda sekund som mörkret tränger sig på och varenda sekund jag känner för att ta ett dopp i havet. Bland annat. Här nere får du tid till saker som du aldrig riktigt dår tid till hemma i Sverige. Här läser vi massor av böcker, har tid till reflektion, filosoferande, film, serier och annat kul som vi kan tänkas ha på datorerna. Jo, jag vet att jag kommer att sakna väldigt mycket med det här livet. Men det är tid att gå vidare - anta nya utmaningar. Den första kommer att bli den svenska kylan. I dubbel betydelse....

Men mina framtidsvisioner sträcker sig ganska långt fram och de talar om för mig att jag inte kommer att behöva frysa alltför länge till...;)

Nej, nu är det dags för lite film...Eller varför inte några avsnitt av True Blood? (Beroendeframkallande).

Hasta luego (Kan uttalas: Kasta lego - om man vill skoja till vardagen lite grann)

Ett axplock från en tid tillbaka. Del 1.

Ute på Atlanten och spanar efter delfiner...

...Vilka ganska snart dök upp och var ungefär lika nyfikna på oss som vi var på dem. Delfiner i det vilda är fantastiskt! En M Å S T E - G Ö R A - A K T I V I T E T för alla som befinner sig på delfinrikt område. Alla som har varit på Kolmården innan kommer att inse att de konster som visas där kan delfinerna redan i havet...Mer eller mindre.

Sandskulpturer ses både här och där. Denna solar sig i Las Palmas på Las Canteras-stranden. (Sandkonstnären var mkt noggran som putsade väldigt länge och väl på det området där handen är placerad...;) )

Den 1:a december...

kommer jag hem igen. I vanlig ordning tampas jag med mina ambivalenta känslor, vilket är typiska symptom för oss människor som lider av separationsångest. :) Hur blir man av med det?

Nåväl - jag kommer iaf hem till en bra period på året...Julfirande med mys och allt vad det innebär. Jag ska träffa vänner och försöka njuta så mkt som möjligt innan jag drar iväg igen. Vart det blir är en annan fråga - men än så länge är jag (vi) inte klar(a) med den stora vida världen....;)

"kläminallafulaorddukanhär"!!!

Det blir inge Thailand.

FAN!

Mina damer och herrar...

Nu var det ett tag sedan det plitades ner ngt i den här stackars bloggen. Igen. Men jag satsar på kvalitet istället för kvantitet. ;)

En kort rapport om läget just nu ska jag väl kunna knacka ner;

Kine är bättre i ryggen igen och kan börja jobba lite smått - Halleluja. Både för min o hennes skull. För ett par veckor sedan drabbades vi av den värsta caliman hittills. Vi hade upp emot 50 grader +. Kraftiga stekheta vindar. Man kan jämföra det med att stå med en hårfön tätt emot huden konstant. Ingen AC hemma...ja, hur den natten kändes kan ni nog räkna ut själva...;)
Men det är riktigt häftigt att ha fått uppleva det. Några av gästerna som varit i Australien o Afrika förr sa att den värmen inte ens var i närheten av vad det var här. Ja, då kanske ni fattar hur galet hett det var? Sedan dess har iaf temperaturen legat på mer normala siffror - runt 30.
En ny calima är dock på ingång - lagom tills mamma o Knut kommer. ;) Men "de som vet" har sagt att denna inte kommer att bli lika galen som den förra. "Bara" +40. :)

Imorgon kommer alltså mamma och Knut. Vi ska möta upp dem vid hotellet vid 1430-tiden (lokal tid). Vid 1200 sitter jag i frisörstolen och piffas till. Min lejonman ska skäras ner till en mer human tjocklek. Mitt hår alltså. Att vara utrustad med långt och tjockt hår är väldigt trevligt i ett land som Sverige. Men i ett land som detta är det bara pest o pina. Jag har god lust att raka av allt - men avstår ändå. Även om det är extremt lockande just nu. Det ska hursomhelst tunnas ur och bättras på färgen lite grann. Jag har gett upp idén om blonda slingor. Mitt eldiga röda hår har satt sina spår efter några år. Rödhåriga är ju envisa - nu är det bokstavligt bevisat också att även rödfärgen är envis som en åsna. :)

NU kom Erik hem från showandet, vilket betyder mys o samkväm på vår lilla balkong.
Väl mött, gott folk. På återseeende, eller Hasta luego som vi säger här nere.

Lärdomar och insikter

Många skulle nog påstå att jobba som "säsongare" innebär att frivilligt gå med på att försämra komforten på sådant-som-vi-tar-för-givet och därmed sänker livskvalitén med ett x antal procent. Jag kan själv skriva under på flera punkter som skulle kunna radas upp under detta:

* Begagnade madrasser med suspekta fläckar på
* soffor med suspekta fläckar på
* tvättmaskiner som tvättar en vanlig 40 graderstvätt i ca 2 timmar - och ändå bli tvätten inte ren

* TV saknas (och finns det en så får du bara in spanska kanaler)
* AC saknas - det kan bli rejäla bastunätter

And so on and so on....

MEN. Själva jobbet är det bästa som finns! Varje dag och vecka träffar jag nya helt fantastiska människor. Flera av gästerna har aldrig haft varken tid eller lust till träning innan de kom hit - och plötsligt har de en massa tid och lust under vistelesen här nere. Alltså lyckan som jag får se i dessa människors ögon är obetalbar! Väldigt många tårar har förbrukats i dessa möten. Detta väger upp livskvalitén till max igen. Vem behöver TV egentligen? Och det är väl bara att bädda i dubbla lakan i sängen? Lägg i lite lakan i soffan så har du vips en ny och fräsch soffa. Vad beträffande tvätten - släng i tvätten, låt den tvätta i två timmar medan du ser en bra film (på datorn) under tiden. Eller meditera. :)

Alltså, vad jag försöker säga med detta är att jag har verkligen fått lite nya perspektiv på livet. Allt är inte självklart - och allt det som är självklart för oss kanske inte är det egentligen...om vi bara vågar gå emot oss själva en aning...

Jag tror att det är nyttigt för oss människor att kasta oss in i nya världar, våga bryta mönster och inte ta allt på för stort allvar. Varje gång du vågar bryta ett mönster i ditt liv - så växer du. Du kommer att inse hur pass mycket kapacitet du har inom dig - som bara har legat där inne och väntat på att få löpas ut.
Varje dag lär jag mig något nytt. Idag lärde jag mig bland annat att ordet åska heter torden på norska. Imagine what I will know tomorrow....:)

En sak kan jag säga om lärdomen - Ju mer du lär dig om saker och ting, desto mer inser du att du egentligen inte vet så mycket alls. Innan jag förvirrar er alldeles totalt med mitt dravel och mina tankar tänkte jag bjuda på ett fint litet citat av ingen mindre än Nalle Puh;

"Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar."

Håhåjaja....

...är något som jag brukar uttrycka då och då. Ibland betyder det inget annat mer än att jag inte vet vad jag ska säga, ELLER så betyder det just vad det är menat att betyda. Vet du inte vad det är - ja, då får du fundera lite över det. :)

Vad händer då? Jo - vi jobbar i vanlig ordning och försöker att njuta av tiden som vi har kvar här nere. Det är så märkligt - en sida av mig saknar Sverige och allt vad det innebär - och en annan sida av mig vill verkligen inte åka hem. De ständigt ambivalenta känslorna som ska göra livet extra komplicerat för mänskligheten. :) En av de många ting som gör oss till människor. Tror jag.

Nu börjar tjänsterna till Thailand sakta men säkert delas ut. Jag och Erik kommer att få vänta på svar ett tag till eftersom vi har sökt tillsammans och det är olika personer som tilldelar oss platserna. Vi får helt enkelt hålla tummarna för oss. I annat fall kommer vi hem till Sverige lagom till julfirandet. Men till inget hem eller jobb, visserligen. Fast det där brukar ju lösa sig eftervart. Ikke sant? ;)

Här nere pratar vi, som sagt, en salig blandning av norska, svenska och danska (mest norska och svenska) Detta kallas tydligen för Svorsk. Kine, som har jobbat ihop med svenskar rätt mkt har ibland svårt att höra om folk pratar norska eller svenska. Och jag kan komma på mig själv säga norska ord till svenskar och vice versa. :)

Och på tal om Kine. Jag vet inte om jag har nämnt det tidigare, men hon är rejält skadad i ryggen och kan därför inte köra några klasser. Vilket med andra ord betyder att jag måste köra alla klasser själv. Hittills har det gått väldigt bra, man vänjer sig snabbt vid förändringar. :) Jag har haft lite hjälp och avlastning av en tjej i miniland som själv vill bli instruktör. Hon har tagit några vattengympa pass åt mig. Det har vart guld värt när mina ben och knän värker.

Vi får hoppas att Kine blir bra i ryggen snart. Håll tummarna!

Igår på vår lediga dag begav vi oss till ökenstranden i Maspalomas. Milslång strand och stora härliga vågor som kastar alla badare fram och tillbaka. UNDERBART! Här kommer några härliga bilder från äventyret:

En välspelad låt - men har du någonsin tänkt på hur j*vla fantastisk texten är?

How many roads must a man walk down,before you call him a man? How many seas must a white dove sail,before she sleeps in the sand? yes and how many times must a cannon ball fly,before they're forever banned? The answer my friend is blowing in the wind,the answer is blowing in the wind. How many years can a mountain exist,before it is forced to the sea. How many years can some people exist,before they're allowed to be free. Yes and how many times can a man turn his head,and pretend that he just doesn't see. The answer my friend is blowing in the wind, the answer is blowing in the wind. How many times must a man look up,before he can reach in the sky.yes and how many years must one man have,before he can hear people cry.

Isn’t how many deaths will it take till he knows,that too many people have died. The answer my friend is blowing in the wind,the answer is blowing in the wind.

Vad är min nästa tanke?

Att leva i nuet är svårt. Det tror jag att de flesta kan hålla med mig om. Men att det skulle vara SÅ svårt, som det faktiskt är, trodde jag inte.....

Jag och Erik försöker praktisera "att leva i nuet" en liten stund var dag. För mig innebär det ofta att sitta rätt upp och ner och bara glo. Erik brukar ta till iPoden eller en bok. Ibland tar jag till mig en bok, eller sitter och tecknar. Men som oftast - glor jag bara. Det är så förbaskat SKÖNT. Helt och hållet prestationsfritt samtidigt som det kan dyka upp en och annan rolig tanke eller fundering i huvudet...Ett framtida manus kanske...?

Men vänta lite nu! Vi ska ju hålla oss i NUET - INTE i framtiden! Ja, just ja. Men hur? Det är riktigt svårt att tänka på nuet istället för att tänka på saker och ting som ska och kan hända i framtiden. Eller saker som HAR hänt.

En vis kvinna sa en gång till mig att det är en träningssak (precis som allting annat.) Hon sa åt mig att sätta mig ner, sluta ögonen och fundera över vad min nästa tanke är....(ok??) Du ska ställa dig den frågan (tyst för dig själv) i lugn och ro - och när det blir helt tomt i huvudet - du har ingen aning om vad din nästa tanke är - Ja, då är du i nuet. :) En mycket häftig känsla. Första gången det upplevs kan kännas lite konstigt, man tappar koncentrationen snabbt och vips har man lämnat nuet. Men då vet man hur man ska ta sig dit igen, och igen och igen och igen. Efter en tids träning kanske man kan ägna längre stunder i nuet tillsammans med sig själv och sina nära o kära. :)

Låter det här flummigt för dig? Ja, det må så vara - men häftigt är det. Flummigt och häftigt - i en härlig mix.

NU ska jag känna in nuet innan sovdags....Hasta luego! So long, and thanks for all the fish!

Ditt och datt

Ännu en dag lider mot sitt slut här på Gran Canaria. På ett vis känns det som att vi har varit här i bara några veckor, men på ett annat sätt känns det som att vi har varit här hur länge som helst. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men försöker: (lite slarvigt och luddigt) - Det känns som att vi lever i en bubbla. Världen utanför exsisterar, men är oåtkomlig för oss - och vi är oåtkomliga för er. Ja, såvida ni inte bokar en resa hit såklart. :)

För mig känns det som att tiden i Sverige stannade just i samma sekund som jag åkte därifrån. (vadå världen kretsar inte bara kring mig?) Det innebär att det fortfarande är den 14 april och klockan är ungefär 06.30 i Sverige. Märklig känsla och tanke, men den är sann OCH intressant. Kanske.

Förmodligen är det en mix av en känsla och vad jag önskar att det egentligen vore - då jag har missat en hel del i Sverige tack vare att jag befinner mig i den här bubblan. Min lillasyster har både gått och gift sig, samt blivit med barn. Jag fick varken se bröllopet eller kommer inte heller att få se magen växa. Live. När säsongen är slut här nere är hon i princip redo att föda. Så jag får vara glad för det iaf. :) Såvida det inte blir vintersäsong för oss då.....Men den dagen den sorgen.

Men den här bubblan bringar självklart en massa bra saker. Vi utvecklas ständigt på alla sätt och vis. Idag fick jag t ex höra ngt som gjorde mig jätteglad! - Jag har tydligen utvecklats väldigt mycket som instruktör under den här tiden. Visst är jag medveten om att det har hänt en hel del, det är ju som sagt ett nytt sätt för mig att instruera på. (förkoreograferade klasser) Men det känns alltid bra att verkligen få höra det utav ngn utomstående. Självkritisk och hemmablind som man är. :)


Vad beträffande mitt skrivande på manus så finns viljan där. Extremt mycket - men det kommer inte fram så mycket på pappret. Jag ritar mest figurer som jag hoppas ska väcka idéer. Det blir mest gamla pensionärer som stapplar sig fram på käppar och annat. Vi får se vad det leder till. :)

Ha det så gott där hemma - Hasta luego!

Energin...

...är tillbaka igen! Weeeehooo! Som ni vet, har jag gått på lågenergi ett tag. Jag har ingen aning om vad det berodde på, men hobbydoktorn i mig säger att anledningen var väldigt mycket jobb (övertider hit och dit), varma dagar/nätter, hudproblem och sjukdomar som vägrade att bryta ut ordentligt.

Men (peppar, peppar) nu känner jag mig pigg igen. :) Min hy börjar reka sig också. Jag har varit störtnoga med att ägna mycket tid (och en del pengar) på bra hudvård - vilket också har börjat ge bra resultat. För tillfället sitter jag med en djuprengörande lermask på problemområdena. Masken heter Aroma pureté och är från Decleor. Här ska det renas och rensas i varenda liten por. Muy bien, muy bien.

Imorgon har jag sovmorgon (börjar jobba 1300) - vilket är sjutk NAJS och välbehövligt.

Åh, just förresten - Caliman är tillbaka. Inte lika aggresiv som förra gången dock, but still. Men jag tror baske mig att vi har blivit aningen härdade sedan sist. Spanjorerna går runt och muttrar och ojar sig. De förstår inte hur vi kan vara så GALNA att vi reser till GC på sommaren. GALENSKAP! haha - de tycker dessutom att vi är HELT galna som åker hit och jobbar, när man kan tjäna multum i Norge istället. Tja - det må vara en klyscha - men pengar är inte allt...eller? :)

Den som väntar på något gott...

...väntar alltid(?) för länge. Orken att skriva har helt enkelt inte funnits på plats. Den sista tiden har inneburit: jobba, äta (nåja) , sova, jobba, äta, sova, jobba, äta, sova...and so on and so on. Jag undrar om ett litet virus möjligen har byggt bo inom mig och bara väntar på att bryta ut och go bananas all over me. Kroppen bara skriker efter att få vila. Det är bäst att vi lyssnar på nödropet - Så idag, som är vår lediga dag, beslöt vi oss för att ägna oss åt den allmänt klyschiga sysselsättningen "att bara vara". ENORMT skönt måste jag säga. Och välbehövligt. Vi tog oss lite sovmorgon, åt sen frukost, lade oss i sängen igen och kollade på några avsnitt av Kvarteret Skatan och på en dokumentär om Lou Reed. Det gjorde susen för lilla Carina. Erik gick nyss ner till stranden för att ta sig ett dopp och jag ska ta och ge mig själv lite SPAtid; Bodyscrub, ansiktsmask och spikmatta. DEILIGT - på ren och skär norska.

En skandinavisk restaurant - "Plaza del Sol" - har haft den goda smaken att öppna upp mitt emot vårt hem. Det blir eventuellt ett litet besök dit ikväll. Skandinavisk mat låter ju mer än lockande, om jag ska uttrycka mig milt. Spaniens kulinariska utbud är inte något att hänga i julgranen direkt; Paella, kanin och pommes frites. That´s it! Och allt DRYPER i fett.

Just ja - vi har även haft finbesök från Ludvika/Uppsala den här veckan. Anna Fisk och hennes Niklas kom och i princip överraskade oss. Vi fick veta det ett par dagar innan, men de hade tänkt att inte säga ngt, utan bara dykt upp. Haha - DET hade varit riktigt skoj!
Vi åkte iaf till ett av våra favoritställe: Puerto Mogán och badade lite, käkade mat och åkte båt. Vi fick dessutom se en jättesköldpadda komma simmandes och tuggandes på ett litet äpple. Det var riktigt coolt. :)

Och snart börjar besöken att typ rulla in. Om bara ca 3 veckor kommer söta Jenny Björnberg på besök. Några dagar därefter kommer mamma och Knut, och veckan därpå kommer svärisarna Lena och Ecke! Det ska bli så himla kul!

På tal om besök - Igår vinkade vi av några av gästerna som har varit här i tre veckor. Det är ALLTID lika sorgligt att behöva säga hej då. Varje vecka träffar vi människor som är helt underbara. Sådana som man bara känner att vi kommer att ses igen. I KNOW! Det är faktiskt bland det bästa med det här jobbet.
Igår blev både jag och Erik kastade i poolen av en av våra gäster. Jag precis efter vattenbasketen och Erik precis innan Teenidol. Det fick vi bjuda på. :)

Nej, nu ska jag ta och avsluta här och börja dona lite. Ha det så bra - vi ses och hörs.
Hasta luego!

Mallorca-acne...

...är inte så himla kul. Tydligen drabbar det oftast kvinnor i 20-30-årsåldern som solar, svettas och använder feta solkrämer. Det är egentligen ingen vanlig acne - utan mer som exem, men liknar vanliga finnar, bortsett från att det inte blir några pormaskar. Det svårt att få bort, kan ta månader (om man undviker sol och svett helt och hållet) och när de väl är borta så lämnas fula ärrbildningar kvar...Kul.

* Drabbade områden är oftast ansikte, bröst och/eller rygg. Jag har på alla tre ställen...

Känner mig inte riktigt på topp om man säger så. Tänker inte bjuda på ngn bild av eländet heller, tyvärr. Har även drabbats av en aning av hemlängtan. Jag saknar alla nära o kära, den svenska sommaren, den svenska maten och Gud vet allt. Men jag överlever - ingen kris. Det är tur att jag har Erik - annars skulle det nog vara riktigt jobbigt.

Men det är inte bara elände, såklart. :) Jag/vi har det bra här. Mitt team är det bästa! Vi jobbar mycket bra tillsammans och trivs ihop - så det är bara kul! Jag utvecklas hela tiden - både som instruktör och som Carina. Jag och Kine har fått börja rycka in även på Sunprime i Playa del Ingles då lilla Anna har blivit sjukskriven. Stackarn. Nya rutiner, nya fitnessalar och bristande AC på anläggningarna gör att jag uppskattar vår arbetsplats bara mer och mer! Vi har det väldigt bra i jämförelse med flera andra anläggningar.

Men man kan drabbas av Mallorca-acne ändå. Det ser ut som att soldyrkaren får ge upp sitt solande för resten av tiden här om hon vill bli av med skiten. För svettandet kommer det att bli svårt att undvika....Det får helt enkelt bli på bekostnad av en obrun hy när jag kommer hem. Men det känns faktiskt som att det kvittar.

Hasta luego

Delfiner!

Jag och Erik har länge pratat om att bege oss ut på en delfintur, och igår tog vi tag i saken. Tack gode God! Det var verkligen värt varenda euro. (25) Vi trodde att vi på sin höjd skulle få se lite fenor på ett par hundra meters avstånd, men det blev MYCKET bättre än så! Delfiner verkar nämligen vara mycket nyfikna djur - de tog sig ända in till båten och vände och vred på sig medans vi människovarelser tjöt av förtjusning. Hela turen varade i 2,5 timmar och delfinerna bjöd på sig själva under i princip hela turen. Vi behövde inte åka speciellt långt ut på havet innan de dök upp. Vi hade hela tiden Arguineguín och Puerto Rico i sikte medans delfinerna dansade runt båten. Ibland dök de långt ner i havet och gömde sig för oss (på skoj verkade det som, för plötsligt dök de upp igen och frustade - men i mina öron lät de som att de faktiskt skrattade. :))
Med hjälp av ekolod kunde kaptenen och guiden ha koll på var delfinerna befann sig så vi fick valuta för varenda euro och cent. Det tackar vi för! Fler såna turer blir det. Absolut. Vi fick även se lite flygfisk - riktigt besynnerliga, men ack så roliga varelser. Vi fick oss ett och annat gott skratt. Turen var verkligen på vår sida då vi även fick en glimt av en sköldpadda som kom simmandes för sig själv längs båten. Helt otroligt söt! Tyvärr fick vi inga bilder på varken flygfiskarna eller sköldpaddan. Men lite bilder på de härligt poserande delfinerna bjuds det på;

pirates, ödlor, Catwoman, hybris och annat smått och gott

Hola me amigos (-as)! (?)

Mycket har hänt sedan sist, men allt kan tyvärr inte dokumenteras. Jag skulle gärna vilja det, men internetet är inte tillräckligt snabbt och mitt tålamod har gränser även det. :) Som ni säkert har förstått, blir det en hel del utflytker för mig och Erik på våra lediga dagar. Vi tröttnade - nja - "tröttnade" - på att ligga på playan ett tag. Så det har inte blivit så väldans mkt av den varan få sistone. Men inget att gråta blod över - här kommer ett par bilder från våra äventyr;
En dag tog vi (delfin)båten i hopp om att få se delfiner. Ja, vi näst intill förväntade oss att få se dem. Varför skulle det annars heta delfintur? Men blåögda (nåja) svenskar som vi är gick vi på en av de stora turistfällorna - överförsäljning deluxe. Turismen i ett nötskal. Nåväl - vi är inte bittra för det - vi fick ju faktiskt åka båt. SAMT ett fullfjädrat och seglat piratskepp. Ingen Jack Sparrow dock. Här nedan ser vi, btw, Mr Nöjd - personiferad. :)

Fikapaus i Puerto Mogán. "Jäkla gott kaffe!"

Mitt upp i alltihopa blev det maskerad när Mia fyllde år. Självklart plockade jag fram mitt Alterego - Catwoman - ur garderoben. Nu är hela mitt jag blottad och presenterad för Spanien. :)

Idag bestämde vi oss för att ta och sola oss litegrann. Det var så pass länge sedan att vi bleknat lite väl mycket. Vi slog till på stort och begav oss till Vings lyxvariant av Sunwing - Sunprime i PLU (Playa del Cura). Barnförbjudet och dant. Det låter snuskigare än vad det är. Det är bara lugnt och skönt. Och lyxigt. Även fast man inte bor på hotellet så känns det som att man fått världens lyxbehandling bara genom att ligga och gotta sig vid polen i rediga solstolar. Och nu tycker ni (förståeligt) att det är lite märkligt att jag lägger ut en liten ödla som får presentera upplevelsen på Sunprime, men den var så himla söt när den stack upp huvudet i springan (under solstolen bredvid oss) och spanade in poolen. Lägg märke till det stora hålet rätt in i huvudet. Fascinerande litet djur det där.

En annan liten ödla på Sunprime som gottar sig i en solfåtölj i poolen. Med bubbelmassage i. Lyx,lyx,lyx. Vi vältrar oss.

Avslutningsvis erbjuds en bild på stor festlighet här i från Arguineguín. Just nu pågår en vattenfestival här i stan. Det verkligen myllrar av människor högt och lågt. Och de flesta av dem har folkdräkt på sig. Riktigt skoj! Det vill vi se på Ludvikafesten 2011. ALLA som kommer i folkdräkt slipper att betala inträde på 60:-. ;)

PS: Jag måste bara passa på och skryta lite. Kommentar från en gäst :" Bäst med Arguineguín i år var de duktiga och trevliga fitnessinstruktörerna". Jag och Kine fick en liten aning av hybris under dagen - men den förvaltadas väl; vi jobbade hårt med ett leedne på läpparna. ;)

Hej svejs! Hasta luego

Nej, jag har inte dött

Mycket dåligt med inlägg från fröken Andersson. Men det beror helt enkelt på lite bristande tillgång till internet för tillfället. Men hon återkommer inom kort. Eventuellt hinns det med ett litet inlägg ikväll med bilder och annat smått och gott. Håll ut kära vänner och läsare. :)

Hasta Luego

Med order från Sverige...

...Eller Vaxholm, närmare bestämt - flinkar jag in med ett litet inlägg. En aning oplanerat, men fortfarande ett inlägg. Läs och njut. ;-D

Idag är det onsdag, vilket betyder "aktivitetsfri dag" på Sunwing. Men det betyder också att vi är L E D I G A. I vanlig ordning tog vi en sovmorgon som heter duga; Klockan 10.00 på sekunden (Japp, så är det.) slog vi upp våra blå och gröna. Dagen har spenderats på stranden samt i hemmet med golvmoppen i högsta hugg. Vi slog också till på stort idag vad gäller middagen - köttbullar, potatismos och lingonsylt. "Husman när den är som bäst", som en mkt vis ung dam sade. ;)

Jag har också kuckilurat lite på ett par manusidéer. Det känns oerhört kul och skönt att ägna sig åt skrivandet på ett prestationslöst och obajsnödigt vis. Bered er på mästerverk där hemma....;)

Nåväl. Kvällen ägnades åt att kolla på några gamla avsnitt av 100 höjdare. Det är faktiskt bland det bästa med att jobba utomlands - man har datorn och externa hårddiskar fyllda med sina favoritfilmer- och TV-serier. Den bästa TVtablån man kan tänka sig. Vad som, om möjligt, är ÄNNU bättre är ju att ALLA säsongare har sina datorer fyllda med ditt och datt - sådant som en annan inte har. Det är rena rama julafton att byta lite skit med varandra. Vi har bland annat fått True Blood¨- säsong 1 och 2; en serie som jag aldrig skulle få för mig att se hemma. Men nu ska jag det. Alla är sjukt besatta av True Blood här nere. Det måste ju bara undersökas. :)

Nej, tack för nu. Imorgon är det ny arbetsvecka igen. Let's rock!

Hasta luego

Midsommar i Arguineguin

Vintersäsong?

När sommarsäsongen just har stabiliserat sig - ja, då är det dags för att förbereda sig inför vintern. Höst- och vinterkollektionerna pryder alla skyltfönster, tidningar, Fan och hans moster. Lite samma sak sker när man ska söka säsongsjobb. Just nu är vi mitt uppe i sommarsäsongen och förebereder oss för midsommarfirandet här nere. Samtidigt är det dags att fundera över vad vi ska pyssla med i vinter. Vi har några dagar på oss att skicka in en ansökan, men jag skickade in min redan idag. Jag och Erik har ju redan pratat om att söka till Thailand...



Här ovan ser vi en bild som är tagen ngnstans i Tahiland - (Phi Phi). Det ser bra härligt ut, inte sant?

Det finns också möjlighet att söka sig till Egypten(!). Ett nybyggt resort- och waterworld i kombination av Sunwing. Det låter ju ganska festligt va? Men lite oroväckande att jobba i ett arabland kan tyckas...Eller är jag bara fördomsfull? Någon som har "koll"? En annan nackdel med Egypten är att säsongen börjar i februari och slutar i oktober 2011. Vi har ju planerat att hålla oss hemma i Sverige nästa sommar....PROBLÄÄÄM! ;)

Jaja, nu ska jag inte tänka så mye mer på detta - utan bara befinna mig här och nu.

Hasta Luego mi amigos!

vilken apa som helst får skriva memoarer theese days.

I onsdags begav vi oss till Gran Canarias huvudstad; Las Palmas. Vi åt och drack mycket gott. Och vi shoppade nästan inget alls. Bara ett par filmer till mig och en flaska blended whiskey till Erik. Guldstjärna till oss. *

En (av de många) fördelarna med att arbeta som fitnessinstruktör är att jag kan unna mig godsaker då och då utan att få dåligt samvete. Därför kan jag också bjuda på denna ganska osmickrande bilden av mig själv och min mun. Passa även på att kolla in mitt "nya" hår - nyklippt (ca 10 cm). Den som är RIKTIGT skarpsynt kan också se att mina ögonbryn faktiskt finns där i den övre delen av ansiktet. De har bara blekts så in i bängen - och jag vågar inte färga dem. ÄVEN om SPA-tjejerna insisterar på att det kommer att bli fint. Jeg vet ikke jeg! Men är man säsongare så ska man väl försöka vara det fullt ut - nämligen prova alla möjliga konstiga saker - ja sånt som jag (förmodligen) aldrig skulle fått för mig att göra innan jag kom hit. Färga ögonbrynen är en av de sakerna...My God in heaven! Gör inte bara old and (or) wierd people det? Jag tänker bara på gamla lärarinnan på mellanstadiet- Brajta Huggorm kom alltid till högtiderna på skolan med ett par väldigt färgade ögonbryn som dessutm matchade färgen på huvudhåret... Men vad har detta med saken att göra? Anyways!

Här ser vi min blivande man - Joakim Von Anka - även kallad Erik - med sin nyinköpta Islay mist. ;)

Restaurangen vi sitter vid är en mycket trevlig liten Bodega med en mkt trevlig personal. Hasta Luego!

Om man inte gillar Paella eller Tapas så bör man inte hoppas på några större gastronomiska uppelevelser i Spanien - men en och annan restaurang gör dödligt gott kött! Herreminskapare alltså! Denna är en utav dem. Bloody good!

Nej, vet ni vad!? Nu ska jag ta och slå mig ner framför en film eller fortsätta läsa de riktigt underhållande och välskrivna memoarerna av ingen mindre (apa) än: Cheeta!

Tengo algunas metas a lograr durante mi tiempo aquí. Uno de ellos es para aprender español

...Se på den, ni där hemma! ;)

Jag har satt upp ett X antal mål som jag ska försöka uppnå under min tid här nere. Tanken har ju hela tiden varit att jag ska utvecklas mycket, så det vore ju riktigt ledsamt om jag kom hem utan att känna att jag har kommit någonvart. :)

* SPRÅK är ett utav målen. Jag SKA lära mig att tala spanska. Och med tanke på att jag inte kunde mer än att be om "en stor starköl" när jag kom ner, så har jag redan lärt mig "massor". Ja, i förhållande till vad jag kunde innan, alltså. ;) Ett gott tecken på att jag går i rätt riktning iaf. Men vad jag inte riktigt hade i beräkningen innan, är att jag även lär mig både norska och lite danska var dag. Två extra språk på köpet är inget jag tackar nej till direkt. När jag träffade min norska kollega Kine för första gången så förstod jag inte mye ;) alls av vad hon sa - nu förstår jag hur bra som helst. Kann t o m snakke lit norsk. ;) Danska är jag inte riktigt lika bra på än, men jag förstår betydligt mer nu än när jag kom ner. Positiv riktining även där då. :)

* Ett annat mål (som eg inte var ngt mål från början, men som ändå är ett bra mål) är att jag ska våga lite mer. Det målet sattes upp då hela gänget åkte till Aqualand för några dagar sedan. Jag är livrädd för alla läskiga vattenbanor som kan slunga en både hit och dit. Men jag vågade mer och mer under dagen. På slutet av dagen vågade jag t o m åka "fritt fall". Det var ett rör som gick rakt ner i bassängen - man flyger alltså rätt ner några meter. Det var sjuuuukt otäckt - MEN jag vågade. Riktigt stolt är jag över mig själv. :)
Jag har vågat ta mig an den klassen (FLOW) som jag till en början tyckte var riktigt jobbig (mentalt) att instruera i. Men med stöd från kära Kine har jag nu tagit tag i saken ocn instruerar numera även i FLOW och jag ÄLSKAR det! Det är favoriten (näst efter vattengympan då da;))

* Att ta dykarcertifikat. Vi har ett dykcenter alldeles där vi bor, så det är bara en tidsfråga innan vi offrar ett par dagar på stranden för att bli certifierade dykare. :)

* Att spara pengar. :) Det går inte riktigt hand i hand med mitt föregående mål, men där har jag givit mig själv lite dispens. Stödet får jag ju självklart från min blivande man: Joakim Von Anka. ;)

* Att skriva ett manus. Redan påbörjat...:)

Ja, det var nog allt. Iallafall hittills. Jag måste försöka avverka de mål jag redan har satt upp innan jag tar på mig alldeles för mycket. Då kanske det inte blir så mycket alls. :)

***************

Idag hag jag klippt mig också (bröt mot spara-pengar-målet) men det var VÄLDIGT välbehövligt. Dessutom är det billigare här än hemma. Jag är supernöjd med håret. :) Och imorgon tänkte vi ta en tur till Las Palmas för att bara strosa runt lite och ha det gott.

Har DU några mål som du ska uppnå under det här året? Berätta gärna!

Gracias de antemano! Hasta luego - Ciao!

KISSfeber på GranCan

You wanted the best and you got the best....The hottest band in the world!! KISS!

För två år sedan, nästan exakt, befann jag mig just nu på stadion i Stockholm och väntade på att ett utav mina favoritband skulle börja spela. Det var en mycket stor upplevelse för lilla mig. Och just nu vid detta klockslag (svensk tid) 20.30 är KISS tillbaka på stadion. JÄKLIGT tråkigt att jag inte kunde närvara den här gången. Jag hade ju biljett och allt - men var tvungen att sälja den. :´( Sjukt ledsen är jag i ögat - men blir riktigt stolt att KISS-genen har förts vidare i familjen! Här ovan ser vi en mkt snygg version av Paul Stanley! Systersonen Alrik fick KISSbiljetten i 7årspresent och befinner sig just nu på STadion och inväntar sitt favoritband. Jag kan inte annat än bli stolt. Och rörd. ;) Jag får glädja mig å hans vägnar denna gång.

PUSS O KRAM på dig grabben! YOU ROCK!

Jösses Amalia

...vad håret slits här nere! :S

Jag är så himla trött på mitt hår nu och har seriöst funderat på att göra en Britney. Men jag avstår. Lovar. Även om det är sjukt lockande för tillfället. Dels är det aphett dag ut och dag in. Nätterna bringar inte särskilt mycket svalka heller. Kvalmigt 3000 miljarder. Inte ok om man har en hårman som é moi. Men det slits, somsagt, oerhört mkt på håret här nere. Saltvatten och sol om vartannat. Jag färgade över mitt älskade röda hår med svart för att det skulle passa bättre i solen. Men solblekt svart hår är inte heller särskilt klädsamt. Min naturliga hårfärg börjar närma sig den blonda färgskalan - sakta dock, men säkert.

Nu har jag bokat tid hos frisören och ser oerhört mye fram emot det. Jag hyser eg agg mot allt och alla som kallar sig för frisörer då jag alltför många gånger har blivit hysteriskt besviken gång på gång. Men nu bryr jag mig ärligt talat inte - Gör vad du vill - det kan iaf inte bli värre. Ialla fall vad jag hoppas. Tanken är i allafall att ljusa upp håret -eftersom solen vägrar låta mig ha mörkt. Det ska bli intressant att bli blondin igen. Man får passa på när det ändå "inte går" att ha det på något annat sätt. :)

Så här blond var jag för några år sedan. :) Finns dock inte så mkt bildbevis på det - men några av er minns nog. Vi får väl se hur det blir på tisdag då domedagen är. Håll ögon och andan!

Hasta luego!

The Bucketlist

Just nu sitter jag och drömmer om New York. Jag och Erik har sagt att vi må åka dit innan vi är 30 år fyllda. Vi har alltså 10 år på oss. ;-)

Så nu spar vi pengar för fullt! Jag ska även ta det där förbaskade körkortet också. OM vi inte kommer iväg på vintersäsong med Sunwing så kommer nog dessa två mål att prickas av redan i vinter. Hoppas vi på i alla fall. 8-)

Det är så bra att ha små mål att jobba sig fram emot. Det är det enda som driver en - tror jag iaf!

Nu ska jag ta och påbörja ett utav mina mål som jag ska uppnå här nere - nämligen att skriva ett manus. ;D

Ha det så gott! Hasta luego!

Yada yada yada

I måndags fyllde Linda 27 år (läs 22) vilket firades i Puerto Rico under tisdagsnatten. Vi hade maskerad och temat var HAV. Jag och Kine vad badbabes. Erik var Sebastian krabba - ursöt! :) Några var pirater, andra var beachdamer m.m. :) Riktigt kul kväll!

Efter ett par dagar av mördande hetta, börjar vi återkomma till livet igen. Sakta, men säkert. I onsdags var det riktigt outhärdligt. Ni som känner mig - VET - att jag aldrig gnäller när det är varmt - jag fullkomligt ÄLSKAR värme. Men detta var något utöver det vanliga - det var VIDRIGT på ren och skär spanska. Man skulle kunna beskriva det hela som att vara inlåst i en bastu som bara ångar på med fuktig och het värme. Fenomenet kallas för Calima och det inträffar lite då och då. Jag har hittills upplevt två Calimor. Det lär komma några till, och det värsta av allt är att de blir förmodligen bara värre och värre...Svärmor Lena hade förmodligen klämt in sig en frys eller ngt. Vi får väl se om de lyckas undkomma Caliman när de befinner sig här nere i september. :) Själv bäddade jag in mig i kylklaffar när jag skulle sova. Fullkomligt omöjligt annars att somna.

I torsdags begav vi oss till en dansk restaurang uppe i bergen i Puerto Rico. Vi åt en riktigt god middag ( det händer inte så ofta i Spanien, nämligen) och skulle därpå bli överraskade med lite show under ett par timmar. Och nog blev vi överraskade allt. Jösses anamma! En sorglig liten engelsman som skulle underhålla och värma upp publiken inför det stora numret: Mikael Jackson! Det var bara det att den sorgliga lilla engelsmannen - som utgick för att vara komiker, inte var rolig ö v e r h u v u d t a g e t! Han var snarare pinsam och jäkligt dålig! En rolig sak med honom var visserligen att han trodde att han själv var ett riktigt komiskt geni och publiken var en bunt av nötter utan humor...Det var liiiite roligt.

Nåväl - till slut insåg han nog att han inte skulle kunna underhålla oss särskilt länge till ensam, så han ville ta hjälp utav publiken....ni förstår väl vart detta barkar an?

Jo, visst! Han grabbar en av oss (Sunwingteamet) och det roliga med det var att han valde den enda av oss i sällskapet som inte jobbar på sunwing - utan bara är gäst till en av oss. "Komikern" säger, vad jag tror, ungefär 526 gånger att det är kul att få hjälp av en Sunwingare..(vi hålller andan) Måns (som han heter) spelar med säger att han jobbar med tjejerna i Miniland - och när han uttrycker detta brister vi ut i ett flatgarv som fick berget att skallra. Och ja, möjligen den här "komikern" att suga åt sig vårt skratt som om det vore bensin för honom och hans komik. Han gör miner och skrattar åt sig själv...bland annat....Inga Jim Carrey-miner - snarare Stefan och Christer-miner då såklart.

Nåväl - när chocken väl har lagt sig någorlunda får "komikern" för sig att han ska ha en till Sunwingare till hjälp - och det blev ingen mindre än Erik! :) Jag såg hur Eriks själ bara lämnade kroppen och sjönk långt ner i avgrunden - medan skalet till Erik går (läs lunkar) upp till scenen med total ångest snurrande runt huvudet. I över en halvtimme tvingas Erik och Måns till förnedring i form av löjliga danser, uppmana publiken att skrika och gud vet allt. Kan ni tänka er Erik göra detta? Men arbetsmoral som han har - tog han sig an uppdraget utan att ställa sig på tvären. :) När de slutligen fick lämna scenen och belönats av ett par öl och lite whiskey - trädde Gran Canarias Mikael Jackson in på scenen. Han var väldigt lik må jag säga. Dansade som en...ja, Mikael Jackson. Men engelska kunde han då inte. Inte ens mima till engelska. :) Men det är ju spanien i ett litet nötskal iofs. Han hade tydligen kvalat in i ngn Mikael Jackson-look-alike-tävling i Las Vegas. Inte illa! Vi önskar honom lycka till!

Nåväl - denna kväll kommer vi aldrig att glömma. Av flera olika anledningar. :)

Denna dag har också bringat ett och annat oförglömligt och aningen ångestfyllt moment. Jag vet inte om jag har berättat det tidigare, men jag och Kine ska även köra klasser på ett Sunprimehotell i Playa del Cura eftersom de är en man kort där. Idag var första dagen som de behövde vår hjälp - och det blev jag som fick åka dit....Det var en mkt intressant upplevelse. För det första - det är ett lyxhotell. För det andra - Medelåldern är c:a 50+. För det tredje - Nästan ingen pratar svenska. De klasser jag skulle köra var afro och core. Afro - dans till afrikanska rytmer. Jag vet inte jag..det kanske är mina fördomar, men jag har svårt att föreställa mig att lyxdamer från tyskland skulle uppskatta att skaka loss i en fitnessal till afrikanska trummor...Vad tror ni? :) Nje, det var självklart ingen som var intresserad. Det beror nog ocks delvis på den här värmen också...men det var ändå intressant att komma dit. Jag pratade med människorna som jobbade i SPAet och fitness. Och det är ju alltid kul att träffa nya människor med liknande intressen. Han som var fitness där skulle visa mig hur stereon fungerade osv...Han är proffsdansare från latinamerika...Och så ville han att jag skulle visa honom vår afrodans...haha - jag dog. Men lyckades på ngt vis komma undan förödmjukelsen att behöva visa honom hur man dansar Afro..:)

Och idag fick jag veta att min kära vän Jenny Björnberg har bokat en resa till mig i Augusti! Fantastiskt roligt ska det bli!! :D Looking forward!

Nej, nu får det vara nog för denna gången. Jag bjuder på en liten bild från underhållningen i bergen. :)