Yada yada yada

I måndags fyllde Linda 27 år (läs 22) vilket firades i Puerto Rico under tisdagsnatten. Vi hade maskerad och temat var HAV. Jag och Kine vad badbabes. Erik var Sebastian krabba - ursöt! :) Några var pirater, andra var beachdamer m.m. :) Riktigt kul kväll!

Efter ett par dagar av mördande hetta, börjar vi återkomma till livet igen. Sakta, men säkert. I onsdags var det riktigt outhärdligt. Ni som känner mig - VET - att jag aldrig gnäller när det är varmt - jag fullkomligt ÄLSKAR värme. Men detta var något utöver det vanliga - det var VIDRIGT på ren och skär spanska. Man skulle kunna beskriva det hela som att vara inlåst i en bastu som bara ångar på med fuktig och het värme. Fenomenet kallas för Calima och det inträffar lite då och då. Jag har hittills upplevt två Calimor. Det lär komma några till, och det värsta av allt är att de blir förmodligen bara värre och värre...Svärmor Lena hade förmodligen klämt in sig en frys eller ngt. Vi får väl se om de lyckas undkomma Caliman när de befinner sig här nere i september. :) Själv bäddade jag in mig i kylklaffar när jag skulle sova. Fullkomligt omöjligt annars att somna.

I torsdags begav vi oss till en dansk restaurang uppe i bergen i Puerto Rico. Vi åt en riktigt god middag ( det händer inte så ofta i Spanien, nämligen) och skulle därpå bli överraskade med lite show under ett par timmar. Och nog blev vi överraskade allt. Jösses anamma! En sorglig liten engelsman som skulle underhålla och värma upp publiken inför det stora numret: Mikael Jackson! Det var bara det att den sorgliga lilla engelsmannen - som utgick för att vara komiker, inte var rolig ö v e r h u v u d t a g e t! Han var snarare pinsam och jäkligt dålig! En rolig sak med honom var visserligen att han trodde att han själv var ett riktigt komiskt geni och publiken var en bunt av nötter utan humor...Det var liiiite roligt.

Nåväl - till slut insåg han nog att han inte skulle kunna underhålla oss särskilt länge till ensam, så han ville ta hjälp utav publiken....ni förstår väl vart detta barkar an?

Jo, visst! Han grabbar en av oss (Sunwingteamet) och det roliga med det var att han valde den enda av oss i sällskapet som inte jobbar på sunwing - utan bara är gäst till en av oss. "Komikern" säger, vad jag tror, ungefär 526 gånger att det är kul att få hjälp av en Sunwingare..(vi hålller andan) Måns (som han heter) spelar med säger att han jobbar med tjejerna i Miniland - och när han uttrycker detta brister vi ut i ett flatgarv som fick berget att skallra. Och ja, möjligen den här "komikern" att suga åt sig vårt skratt som om det vore bensin för honom och hans komik. Han gör miner och skrattar åt sig själv...bland annat....Inga Jim Carrey-miner - snarare Stefan och Christer-miner då såklart.

Nåväl - när chocken väl har lagt sig någorlunda får "komikern" för sig att han ska ha en till Sunwingare till hjälp - och det blev ingen mindre än Erik! :) Jag såg hur Eriks själ bara lämnade kroppen och sjönk långt ner i avgrunden - medan skalet till Erik går (läs lunkar) upp till scenen med total ångest snurrande runt huvudet. I över en halvtimme tvingas Erik och Måns till förnedring i form av löjliga danser, uppmana publiken att skrika och gud vet allt. Kan ni tänka er Erik göra detta? Men arbetsmoral som han har - tog han sig an uppdraget utan att ställa sig på tvären. :) När de slutligen fick lämna scenen och belönats av ett par öl och lite whiskey - trädde Gran Canarias Mikael Jackson in på scenen. Han var väldigt lik må jag säga. Dansade som en...ja, Mikael Jackson. Men engelska kunde han då inte. Inte ens mima till engelska. :) Men det är ju spanien i ett litet nötskal iofs. Han hade tydligen kvalat in i ngn Mikael Jackson-look-alike-tävling i Las Vegas. Inte illa! Vi önskar honom lycka till!

Nåväl - denna kväll kommer vi aldrig att glömma. Av flera olika anledningar. :)

Denna dag har också bringat ett och annat oförglömligt och aningen ångestfyllt moment. Jag vet inte om jag har berättat det tidigare, men jag och Kine ska även köra klasser på ett Sunprimehotell i Playa del Cura eftersom de är en man kort där. Idag var första dagen som de behövde vår hjälp - och det blev jag som fick åka dit....Det var en mkt intressant upplevelse. För det första - det är ett lyxhotell. För det andra - Medelåldern är c:a 50+. För det tredje - Nästan ingen pratar svenska. De klasser jag skulle köra var afro och core. Afro - dans till afrikanska rytmer. Jag vet inte jag..det kanske är mina fördomar, men jag har svårt att föreställa mig att lyxdamer från tyskland skulle uppskatta att skaka loss i en fitnessal till afrikanska trummor...Vad tror ni? :) Nje, det var självklart ingen som var intresserad. Det beror nog ocks delvis på den här värmen också...men det var ändå intressant att komma dit. Jag pratade med människorna som jobbade i SPAet och fitness. Och det är ju alltid kul att träffa nya människor med liknande intressen. Han som var fitness där skulle visa mig hur stereon fungerade osv...Han är proffsdansare från latinamerika...Och så ville han att jag skulle visa honom vår afrodans...haha - jag dog. Men lyckades på ngt vis komma undan förödmjukelsen att behöva visa honom hur man dansar Afro..:)

Och idag fick jag veta att min kära vän Jenny Björnberg har bokat en resa till mig i Augusti! Fantastiskt roligt ska det bli!! :D Looking forward!

Nej, nu får det vara nog för denna gången. Jag bjuder på en liten bild från underhållningen i bergen. :)