Nu var det ett tag sedan det plitades ner ngt i den här stackars bloggen. Igen. Men jag satsar på kvalitet istället för kvantitet. ;)
En kort rapport om läget just nu ska jag väl kunna knacka ner;
Kine är bättre i ryggen igen och kan börja jobba lite smått - Halleluja. Både för min o hennes skull. För ett par veckor sedan drabbades vi av den värsta caliman hittills. Vi hade upp emot 50 grader +. Kraftiga stekheta vindar. Man kan jämföra det med att stå med en hårfön tätt emot huden konstant. Ingen AC hemma...ja, hur den natten kändes kan ni nog räkna ut själva...;)
Men det är riktigt häftigt att ha fått uppleva det. Några av gästerna som varit i Australien o Afrika förr sa att den värmen inte ens var i närheten av vad det var här. Ja, då kanske ni fattar hur galet hett det var? Sedan dess har iaf temperaturen legat på mer normala siffror - runt 30.
En ny calima är dock på ingång - lagom tills mamma o Knut kommer. ;) Men "de som vet" har sagt att denna inte kommer att bli lika galen som den förra. "Bara" +40. :)
Imorgon kommer alltså mamma och Knut. Vi ska möta upp dem vid hotellet vid 1430-tiden (lokal tid). Vid 1200 sitter jag i frisörstolen och piffas till. Min lejonman ska skäras ner till en mer human tjocklek. Mitt hår alltså. Att vara utrustad med långt och tjockt hår är väldigt trevligt i ett land som Sverige. Men i ett land som detta är det bara pest o pina. Jag har god lust att raka av allt - men avstår ändå. Även om det är extremt lockande just nu. Det ska hursomhelst tunnas ur och bättras på färgen lite grann. Jag har gett upp idén om blonda slingor. Mitt eldiga röda hår har satt sina spår efter några år. Rödhåriga är ju envisa - nu är det bokstavligt bevisat också att även rödfärgen är envis som en åsna. :)
NU kom Erik hem från showandet, vilket betyder mys o samkväm på vår lilla balkong.
Väl mött, gott folk. På återseeende, eller Hasta luego som vi säger här nere.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar