En clownfisks bekännelser

Vem kunde ana att jag är en man?

Jag tog emot tentaresultatet som en man. Jag höll masken i den offentliga sektorn, men grät stora krokodiltårar inombords. Manligt värre.

Tenta/kursavslutningsfesten resulterade i ännu mera manlighet. Testosteronet bara flödade. Jag och mina kvinnliga mormoner anslöt sig till flocken. Vips dök det upp några flera Östro-gena varelser. Och flocken splittrades upp till ett oroligt fittstim istället. Som i Hitta Nemo.

Efter midnatt. När mörkret blivit mindre diskret och mer konstant - letade sig alla vilsna fiskar mot samlingsplatsen i det stora Kasernrevet. Jag mötte en mkt ful djuphavsfisk på vägen. Mar-Ullker hette han, om jag inte minns fel. Jag lyckades förvilla honom med falska uppgifter angående mina mobila koordinater. Och istället fick han upp ett spår efter fittstimmet. Om han fick sig en mumsbit eller ej förtäljer inte historien. Kanske ligger han på revets bottenvåning och lurar....
Nåväl. Flocken återförenades med hjälp av lågfrekventa ljud. Sådana ljud som bara flocken kan höra. Nemo blev hittad. Något skärrad - men återhämtade sig snabbt. Redo för nya äventyr.



Dagens låt: "Where were you while we were getting high?" - Oasis

Häpp Häpp