När jag var liten så ritade jag en fin liten grön ö med en fin palm. Ibland var det två palmer som hängde mot varandra som en fin båge. En solnedgång/uppgång brukade spegla sig i havet. En stor stjärtfena från en val brukade ibland klyva vattenytan. Jag tyckte att jag var så jäkla duktig. Konstnären Carina imponerade på bildläraren. Men när alla andra började rita sina fula palmer blev jag sur. - "Måste alla härma mig?! Ni vill ju ändå inte leka med mig på rasterna iaf!!! Så låt mig ha mina fina palmer ifred!!!"
Men idag - ca 15-16-17 år senare (?) - fick jag veta att jag inte alls var så himla unik och duktig som kunde rita en palm. Palmträdet är en del av barnets/tonåringens utveckling. ALLA ungar ritar pamer. Om de inte gör de så är något riktigt fel. (haha). Detta blev jag underrättad om på en föreläsning. Jag kunde inte hålla mig för skratt. Ninni trodde att jag tyckte att hennes tes var bullshit. Det gjorde jag inte. Jag fick bara en slags inre upplevelse av mig själv som liten igen. HAHA. Märkligt. Jag visse väl att jag var mkt smartare än de andra i min klass!! Jag var sen med den fysiska utvecklingen - men den inre utvecklingen var jag först med. Tyckte att alla i min ålder var långsamma och trögfattade. Jag var en sådan där liten nörd/professor som kunde allt. Men det har gått över. HAHA. Nä då. Jag är fortfarande duktig. Men inte överlägsen som jag var då. Det är skönt. Jag är lagom smart idag.
Har nyss tittat på Full Metal Jacket. Den var bra!! Väldigt jobbig i början. Jag grät. Buhuu.
Men nu ska jag sooooova. Imorgon är det föreläsning och filmning (?) hela dagen. Tjohoo!!
Dagens låt: Hives - The Idiot Walk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar