Ytterligare bekännelser...

Jag tänkte att det var lika bra att lägga korten på bordet. Göra det offentligt. En gång för alla.
Det har besvärat mig under en ganska lång tid nu. Första gången jag gjorde "det" var många, många år sedan. "Det" har vart en del av mitt liv i princip dagligen sedan högstadietiden. Och så för ungefär en månad sedan har jag inte ägnat mig åt "det" knappt alls.

Som ni märker, har jag lite svårt att prata om "det". Jag skäms nämligen över att inte tillfredställa mig själv så som jag vill. Men nu har jag lovat mig själv att ta tag i saken och ge mig själv en riktig omgång. Pust och stön. Och nu är det offentligt. Så ingen återvändo.

Den gamla träningsnarkomanen ska börja träna igen. Amen.