Jag finner, precis som min vän o kollega Bergman, inga ord....Bruce måste ses, upplevas, kännas och jaa...ALLT, för att förstå hans storhet. Jag vet vad jag pratar om. Är en rutinerad "konsert-gårare."
Jag är dock lite orolig. Jag som älskar att gå på konsert. HUR i hela faderullerska-satan- i-gatan-oj-oj-oj, ska jag kunna känna samma sak vid nästa konserttillfälle???
Jag behövde verkligen den här upplevelsen. Den gav mig mycket. Kärlek. Tack.
MEN som den goda och kärleksfulla människa jag är, tänker jag dela med mig lite utav min himlafärd:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar