Once upon a time

***

måndag 7 februari 2011

Ny blogg!

Hej igen!

Tack för att ni fortfarande kikar in ibland. Nu är jag på G med lite skrivande igen - men denna gång på ett annat ställe.

Följ mina nya äventyr här: http://mittsolvingeliv.wordpress.com/

tisdag 19 oktober 2010

Stora funderingar...

om små (och större) förändringar pågår i fröken Anderssons stackars hjärna.
1. Jag har funderat på att sluta blogga. Åtminstonde för ett tag - jag känner att bloggen har förvandlats till ngt som jag själv inte hade tänkt att den skulle göra från början - En (tråkig)dagbok. Är jag uttråkad så blir ni det med. :) Nej, förändring krävs! Jag har funderingar och tankar om framtida bloggande eller dylikt, men avslöjar inget ännu. Ni får suga på karamellen ett tag till. ;)
2. Att satsa eller att inte satsa. Det är frågan. Allt eller inget är (o)möjligt. :)

3. Livet i bubblan lider mot sitt slut. Känslorna är i ständig konflikt med varandra, men i grunden känns det bra att komma hem igen. Bubbel-livet är på många sätt ett berusande tillstånd som jag tycker att alla borde prova på. Tiden står stilla samtidigt som den går i rasande fart. En typisk paradox som måste upplevas för att bli förståelig. You have to be in it to know about it - som Peter Griffin sa om "Snyggklubben".


Nej, en rejäl pånyttfödelse kommer det att bli när jag kommer hem. Jag ska använda mina nya erfarenheter och kunskaper på bästa sätt för att fortsätta utveckla e moi. Efter att ha träffat så många olika människor i från flera olika länder - levt och jobbat tillsammans med dem i över ett halvår - kommer det självklart att kännas väldigt konstigt....kommer vi aldrig mer att ses?
Ständigt dessa möten och farväl - nyskrivna och avslutade kapitel. Livets gång, yada, yada och yada. Separationsångest Deluxe. Ibland blir jag så trött på att det "måste" vara så. Jag vill tro att allt har en mening - men tänk så kommer jag aldrig på vad meningen var? Fast det kanske inte spelar ngn roll? Det viktigaste kanske är just att "det var meningen". Själva känslan "det var meningen" ger så mkt enerig och inspiration att det är tillräckligt för att göra ngt av mötet. Vad meningen eg var - är kanske inte så viktigt? Eller?

Håhåjaja - avslutar med lite trökdagbokstjaffs...
Ledig dag imorgon - vilket denna gång betyder - Palmitos Park. Det är en djurpark med delfinshow och lite annat smått och gott. Det ska bli riktigt trevligt och mysigt.

Ha det gott där hemma och tack så mkt för mig. För den här gången. Men kika gärna in lite då och då ifall en nyhet dyker upp. Tack så mycket för att ni har följt mig! Vi ses kanske snart igen....

Memento Mori

måndag 11 oktober 2010

Häpp Häpp!

Ibland dyker det upp möjligheter för oss människor som vi kanske annars bara skulle kunna drömma om - men samtidigt, när de väl inträffar - skrämmer de slag på oss! Så pass att vi bli handlingsförlamade - i värsta fall. I bästa fall triggar det igång oss och gör oss mer skärpta - vilket också leder till bättre resultat.

Detta hände mig idag. Jag blev sjukt paff, inspirerad, taggad, , superglad och hoppfull...men det förde även med sig skräckslagenhet, "nej, men inte ska väl eller kan väl jag heller...ju..."-känslor och allmän panik.

Yada, yada, yada tycker ni. Det förstår jag. Men jag vill inte säga mer än så. Det här är en början som kanske leder någonstans. Eller inte. Det visar sig. Men spännande är det. Så håll ögonen öppna....snart kanske jag kan ge fler ledtrådar. :)


Från det ena till det andra.
Jag har fått en ny fitnesskollega nu. Sofie, heter hon. Idag var Sofies första arbetsdag. Hon är hur härlig och duktig som helst. Hon körde både Power och AerobicDance. GRYM koreografi. Den får jag jobba på. ;) Kommer att bli sjukt kul min sista tid här i Arguineguín. Det känner jag på mig.

Haha - måste bara bjuda på en kul incident. Jag och Sofie skulle gå och hämta frukt i köket till SPAet. De spanska gubbarna och killarna brukar alltid stoja och skämta med oss på spanska. Till viss del förstår vi, men när de pratar fort och i munnen på varandra förstår vi inget alls. Förutom Sofie då som behärskar spanskan bra....hehe.

Spansk kille no 1: Åh, det är ju hon som är så himla snygg.
Spansk kille no 2: Bry dig inte om henne, hon har kille.
Spansk kille no 1: Fan.

Under tiden står jag och fånler i en vit långrock, svettigt hår och face. Och fattar nada. Säger bara si, si. Gracias.

nu får spanjorerna passa sig för Sofie...;) Tur att de sa ngt snällt ändå. Och kul att de håller reda på säsongarnas civilstatus. Jag o Erik brukar ju inte direkt släta av varandra på arbetsplatsen. Menmen.

Ikväll ska vi kika på show - ABBAshow.
Whoop whoop!

onsdag 6 oktober 2010

Ahhh you're from France?

Sporadiska inlägg gör det hela lite mer spännande och efterlängtat. Det är därför jag drar ut på mina små meddelanden. ;)

Mycket nytt har hänt och mycket annat är precis som vanligt. Kine åkte exempelvis hem idag för att senare åka vidare till Thailand. Det kommer att bli tomt och konstigt utan henne. Men på söndag kommer en ny fitnesstjej hit till mig som ska vara här hela vintern. Det ska bli riktigt kul!






Här ovan har vi precis firat Peters födelesedag på restaurant Fusion (HOT HOT HOT thailändsk mat). Trevliga dagar borde...nej förlåt...de SKA alltid avslutas med en hoppbild. Kom ihåg det! Eller: "Husk å göre de" /"De må vi göre"- som Kine skulle ha sagt. :)


Idag har jag och Erik tillbringat dagen i Las Palmas. Vi shoppade, studerade människor, drack lite vin, öl och hade det riktigt mysigt. Jag införskaffade mig ett par nya riktigt snygga träningsskor. Jag har tyvärr ingen bild på dem men det är Nike Air - vita med rosa sula och lila skosnören. (På skonsörena är det vita stjärnor) Står jag i solen så kan man ana stänk av glitter i det vita. Solklar beskrivning va? ;) Jag får se till att infoga en bild framöver. Påminn mig gärna!


Erik fann en ny whisky till samlingen med "Tydlig Islay karaktär" - för att citera fantasten.


Förresten! Det har väl knappast undgått någon att jag har varit totalt (uppäten - höll jag på att skriva) upptagen med att frossa True Blood-avsnitt under mina lediga timmar? Nu har jag plöjt igenom alla tre säsonger. Pust och Flämt! I Sverige har nog inte säsong tre visats ännu - men jag antar att det inte har hindrat allt för många att se den ändå....;)
Utan att avslöja för mkt så kan jag bara meddela att det definitvt kommer fler säsonger. 3an slutade med en riktig killer-cliffhanger. Precis som en säsongsavslutning ska göra. Frågan är bara...vad ska jag ägna mig åt för serie nu då? Ja, en som kan fascinera och engagera mig så mycket som True Blood har gjort? Jag tror nästan att jag måste skriva en essä eller liknande om serien...Jag får fundera på saken. Den innehåller många intressanta samhälliga faktorer nämligen.

På tal om skriva. Jag har börjat skriva igen. JIPPIE! Ja, inte bara blogginlägg - utan även kreativa saker. Såsom manusidéer och liknande. Jag har påbörjat flera idéer och det bara snurrar runt med karaktärer i huvudet på mig som bara vill ut och berätta deras historia. MEN. MEN. MEN. MEN! Som alltid. Idén som jag kläckte igår tycker jag idag är helt och hållet urboring. Så fortsätter det. Imorgon kommer jag att hata den här dagens idéer. Vad är det för trams?! Detta har jag inte varit med om förrut. Nåja....Men inte i denna grad.
Någon som har ett bot mot denna "författares" elände?

Well, well. Nu får jag ta och ge mig innan inlägget blir en novell. En mycket dålig och osammanhängande novell. Men dock. :)

Ha det gott!

tisdag 28 september 2010

Addicted to...


Vad ska jag göra när det tar slut?

söndag 26 september 2010

Hola!

Gårdagen tillbringades ute på havet ombord på "världens största Catamaran" (som inte var så jättestor). Det bjöds på mat och dryck (dryck under hela färden) - så det slank ner ett och annat glas vino blanco. Trots att det inte var någon delfintur - såg vi delfiner utefter kusten vid Puerto Rico. Helt otroligt att de håller till så nära land! Fantastiska djur. Efter några timmar på Atlanten begav vi oss hem igen för lite skandinavisk middag på favorithaket - Plaza del Sol.

Om 65 dagar beträder jag svensk mark igen. Då är det den 1 december. Det känns bra att göra entré i firandes- och mysiga tider. Erik, den galningen, kommer att jobba redan dagen efter vi kommer hem. Själv ska jag ta ut lite (välbehövlig) S E M E S T E R! Träffa vänner, träna för EGEN del och bara njuta. Amen.

Dagens klasser: Flow, Vattengympa, Powerstep och Core.

Let's Rock!

onsdag 22 september 2010

It's raining rain, Hallaluja it's raining rain!

Vilket det inte har gjort sedan den 13 april här nere. Snart ett halvår, med andra ord. Det var verkligen på tiden. Tack vädergudarna! Vi satt på balkongen, käkade frukost och beskådade sensationen i över en timme. Det finns nog inget annat vädertillstånd som påverkar oss (nordbor) så mycket som regn gör. Solsken brukar göra oss glada när det väl inträffar - men efter ett tag blir det vardag och därmed taget för givet. Regn däremot. Det vänjer vi nog oss aldrig vid. Oavsätt om regnet är önskat eller inte. Som nu - vi har inte känt, sett eller upplevt regn på ca ett halvår. Och vi beter oss som om vi just varit med om ett mirakel. Har en lång regnperiod hägrat över Sverige blir vissa människor så deprimerade att de knappt kan ta sig upp ur sängen. Nej, jag tror verkligen inte att ngt annat väder kan påverka oss så mkt som just regn. In fact. Regn är otroligt romantiskt. Tänk er en scen där ett par kysser varandra passionerat dränkta i spöregn.....Tänk er sedan samma scen där solen skiner som aldrig förr....
Jag vet vilken jag gillar bäst iaf...:)

Kolla in den här under-under-under-underbara scenen från Woody Allens lika underbara film Match Point:


söndag 19 september 2010

Just nu...

...pågår en hetsk valvaka hemma i Sverige, kan jag tänka mig. Här nere märks det inte av speciellt mycket må jag säga. Jag försöker följa med i snacket via tidningar och bloggar - och så vitt jag förstår verkar det luta åt blått... (oua) <<< (Uttalas som det stavas. Tolkas som det låter.)

I Dalarna pågick även ett annat typ av val-arrangemang under söndagen; Dalarnas videofestival - gick av stapeln. Vännerna David Billström och Marcus Holmqvist kammade hem följande priser i sin klass (övervikt):

* Bästa film
* Bästa manus
* Bästa manliga huvudroll (David Billström)

ÄNTLIGEN!

Filmerna dyker inom en snar framtid upp på http://www.dalarnasfilmfestival.se/ . (Man själv dyker nämligen upp lite här och där i några av filmerna som visas)....;)

Som en god vän (och även för lite eget deltagande i filmerna) är jag riktigt stolt. Nu blev jag otroligt sugen på att göra film igen! Dags att fila fram ett manus kanske?

För övrigt rullar det på som vanligt här nere; Tiden går fort å ena sekunden och långsamt den andre. På ett vis längtar jag efter att få komma hem till Sverige, medan jag på ett annat känner enorm panik över hemfärden. Livet här nere kommer att saknas varenda sekund som jag fryser tårna av mig, varenda sekund som mörkret tränger sig på och varenda sekund jag känner för att ta ett dopp i havet. Bland annat. Här nere får du tid till saker som du aldrig riktigt dår tid till hemma i Sverige. Här läser vi massor av böcker, har tid till reflektion, filosoferande, film, serier och annat kul som vi kan tänkas ha på datorerna. Jo, jag vet att jag kommer att sakna väldigt mycket med det här livet. Men det är tid att gå vidare - anta nya utmaningar. Den första kommer att bli den svenska kylan. I dubbel betydelse....

Men mina framtidsvisioner sträcker sig ganska långt fram och de talar om för mig att jag inte kommer att behöva frysa alltför länge till...;)

Nej, nu är det dags för lite film...Eller varför inte några avsnitt av True Blood? (Beroendeframkallande).

Hasta luego (Kan uttalas: Kasta lego - om man vill skoja till vardagen lite grann)

fredag 17 september 2010

Ett axplock från en tid tillbaka. Del 1.

Ute på Atlanten och spanar efter delfiner...
...Vilka ganska snart dök upp och var ungefär lika nyfikna på oss som vi var på dem. Delfiner i det vilda är fantastiskt! En M Å S T E - G Ö R A - A K T I V I T E T för alla som befinner sig på delfinrikt område. Alla som har varit på Kolmården innan kommer att inse att de konster som visas där kan delfinerna redan i havet...Mer eller mindre.

Sandskulpturer ses både här och där. Denna solar sig i Las Palmas på Las Canteras-stranden. (Sandkonstnären var mkt noggran som putsade väldigt länge och väl på det området där handen är placerad...;) )


torsdag 16 september 2010

Den 1:a december...

kommer jag hem igen. I vanlig ordning tampas jag med mina ambivalenta känslor, vilket är typiska symptom för oss människor som lider av separationsångest. :) Hur blir man av med det?

Nåväl - jag kommer iaf hem till en bra period på året...Julfirande med mys och allt vad det innebär. Jag ska träffa vänner och försöka njuta så mkt som möjligt innan jag drar iväg igen. Vart det blir är en annan fråga - men än så länge är jag (vi) inte klar(a) med den stora vida världen....;)

torsdag 2 september 2010

"kläminallafulaorddukanhär"!!!

Det blir inge Thailand.

FAN!

tisdag 24 augusti 2010

Mina damer och herrar...

Nu var det ett tag sedan det plitades ner ngt i den här stackars bloggen. Igen. Men jag satsar på kvalitet istället för kvantitet. ;)

En kort rapport om läget just nu ska jag väl kunna knacka ner;

Kine är bättre i ryggen igen och kan börja jobba lite smått - Halleluja. Både för min o hennes skull. För ett par veckor sedan drabbades vi av den värsta caliman hittills. Vi hade upp emot 50 grader +. Kraftiga stekheta vindar. Man kan jämföra det med att stå med en hårfön tätt emot huden konstant. Ingen AC hemma...ja, hur den natten kändes kan ni nog räkna ut själva...;)
Men det är riktigt häftigt att ha fått uppleva det. Några av gästerna som varit i Australien o Afrika förr sa att den värmen inte ens var i närheten av vad det var här. Ja, då kanske ni fattar hur galet hett det var? Sedan dess har iaf temperaturen legat på mer normala siffror - runt 30.
En ny calima är dock på ingång - lagom tills mamma o Knut kommer. ;) Men "de som vet" har sagt att denna inte kommer att bli lika galen som den förra. "Bara" +40. :)

Imorgon kommer alltså mamma och Knut. Vi ska möta upp dem vid hotellet vid 1430-tiden (lokal tid). Vid 1200 sitter jag i frisörstolen och piffas till. Min lejonman ska skäras ner till en mer human tjocklek. Mitt hår alltså. Att vara utrustad med långt och tjockt hår är väldigt trevligt i ett land som Sverige. Men i ett land som detta är det bara pest o pina. Jag har god lust att raka av allt - men avstår ändå. Även om det är extremt lockande just nu. Det ska hursomhelst tunnas ur och bättras på färgen lite grann. Jag har gett upp idén om blonda slingor. Mitt eldiga röda hår har satt sina spår efter några år. Rödhåriga är ju envisa - nu är det bokstavligt bevisat också att även rödfärgen är envis som en åsna. :)

NU kom Erik hem från showandet, vilket betyder mys o samkväm på vår lilla balkong.
Väl mött, gott folk. På återseeende, eller Hasta luego som vi säger här nere.

måndag 16 augusti 2010

Lärdomar och insikter

Många skulle nog påstå att jobba som "säsongare" innebär att frivilligt gå med på att försämra komforten på sådant-som-vi-tar-för-givet och därmed sänker livskvalitén med ett x antal procent. Jag kan själv skriva under på flera punkter som skulle kunna radas upp under detta:

* Begagnade madrasser med suspekta fläckar på
* soffor med suspekta fläckar på
* tvättmaskiner som tvättar en vanlig 40 graderstvätt i ca 2 timmar - och ändå bli tvätten inte ren

* TV saknas (och finns det en så får du bara in spanska kanaler)
* AC saknas - det kan bli rejäla bastunätter

And so on and so on....

MEN. Själva jobbet är det bästa som finns! Varje dag och vecka träffar jag nya helt fantastiska människor. Flera av gästerna har aldrig haft varken tid eller lust till träning innan de kom hit - och plötsligt har de en massa tid och lust under vistelesen här nere. Alltså lyckan som jag får se i dessa människors ögon är obetalbar! Väldigt många tårar har förbrukats i dessa möten. Detta väger upp livskvalitén till max igen. Vem behöver TV egentligen? Och det är väl bara att bädda i dubbla lakan i sängen? Lägg i lite lakan i soffan så har du vips en ny och fräsch soffa. Vad beträffande tvätten - släng i tvätten, låt den tvätta i två timmar medan du ser en bra film (på datorn) under tiden. Eller meditera. :)

Alltså, vad jag försöker säga med detta är att jag har verkligen fått lite nya perspektiv på livet. Allt är inte självklart - och allt det som är självklart för oss kanske inte är det egentligen...om vi bara vågar gå emot oss själva en aning...

Jag tror att det är nyttigt för oss människor att kasta oss in i nya världar, våga bryta mönster och inte ta allt på för stort allvar. Varje gång du vågar bryta ett mönster i ditt liv - så växer du. Du kommer att inse hur pass mycket kapacitet du har inom dig - som bara har legat där inne och väntat på att få löpas ut.
Varje dag lär jag mig något nytt. Idag lärde jag mig bland annat att ordet åska heter torden på norska. Imagine what I will know tomorrow....:)

En sak kan jag säga om lärdomen - Ju mer du lär dig om saker och ting, desto mer inser du att du egentligen inte vet så mycket alls. Innan jag förvirrar er alldeles totalt med mitt dravel och mina tankar tänkte jag bjuda på ett fint litet citat av ingen mindre än Nalle Puh;

"Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar."

söndag 15 augusti 2010

Håhåjaja....

...är något som jag brukar uttrycka då och då. Ibland betyder det inget annat mer än att jag inte vet vad jag ska säga, ELLER så betyder det just vad det är menat att betyda. Vet du inte vad det är - ja, då får du fundera lite över det. :)

Vad händer då? Jo - vi jobbar i vanlig ordning och försöker att njuta av tiden som vi har kvar här nere. Det är så märkligt - en sida av mig saknar Sverige och allt vad det innebär - och en annan sida av mig vill verkligen inte åka hem. De ständigt ambivalenta känslorna som ska göra livet extra komplicerat för mänskligheten. :) En av de många ting som gör oss till människor. Tror jag.

Nu börjar tjänsterna till Thailand sakta men säkert delas ut. Jag och Erik kommer att få vänta på svar ett tag till eftersom vi har sökt tillsammans och det är olika personer som tilldelar oss platserna. Vi får helt enkelt hålla tummarna för oss. I annat fall kommer vi hem till Sverige lagom till julfirandet. Men till inget hem eller jobb, visserligen. Fast det där brukar ju lösa sig eftervart. Ikke sant? ;)



Här nere pratar vi, som sagt, en salig blandning av norska, svenska och danska (mest norska och svenska) Detta kallas tydligen för Svorsk. Kine, som har jobbat ihop med svenskar rätt mkt har ibland svårt att höra om folk pratar norska eller svenska. Och jag kan komma på mig själv säga norska ord till svenskar och vice versa. :)



Och på tal om Kine. Jag vet inte om jag har nämnt det tidigare, men hon är rejält skadad i ryggen och kan därför inte köra några klasser. Vilket med andra ord betyder att jag måste köra alla klasser själv. Hittills har det gått väldigt bra, man vänjer sig snabbt vid förändringar. :) Jag har haft lite hjälp och avlastning av en tjej i miniland som själv vill bli instruktör. Hon har tagit några vattengympa pass åt mig. Det har vart guld värt när mina ben och knän värker.
Vi får hoppas att Kine blir bra i ryggen snart. Håll tummarna!


Igår på vår lediga dag begav vi oss till ökenstranden i Maspalomas. Milslång strand och stora härliga vågor som kastar alla badare fram och tillbaka. UNDERBART! Här kommer några härliga bilder från äventyret:








söndag 8 augusti 2010

En välspelad låt - men har du någonsin tänkt på hur j*vla fantastisk texten är?

How many roads must a man walk down,before you call him a man? How many seas must a white dove sail,before she sleeps in the sand? yes and how many times must a cannon ball fly,before they're forever banned? The answer my friend is blowing in the wind,the answer is blowing in the wind. How many years can a mountain exist,before it is forced to the sea. How many years can some people exist,before they're allowed to be free. Yes and how many times can a man turn his head,and pretend that he just doesn't see. The answer my friend is blowing in the wind, the answer is blowing in the wind. How many times must a man look up,before he can reach in the sky.yes and how many years must one man have,before he can hear people cry.
Isn’t how many deaths will it take till he knows,that too many people have died. The answer my friend is blowing in the wind,the answer is blowing in the wind.



torsdag 5 augusti 2010

Vad är min nästa tanke?

Att leva i nuet är svårt. Det tror jag att de flesta kan hålla med mig om. Men att det skulle vara SÅ svårt, som det faktiskt är, trodde jag inte.....

Jag och Erik försöker praktisera "att leva i nuet" en liten stund var dag. För mig innebär det ofta att sitta rätt upp och ner och bara glo. Erik brukar ta till iPoden eller en bok. Ibland tar jag till mig en bok, eller sitter och tecknar. Men som oftast - glor jag bara. Det är så förbaskat SKÖNT. Helt och hållet prestationsfritt samtidigt som det kan dyka upp en och annan rolig tanke eller fundering i huvudet...Ett framtida manus kanske...?

Men vänta lite nu! Vi ska ju hålla oss i NUET - INTE i framtiden! Ja, just ja. Men hur? Det är riktigt svårt att tänka på nuet istället för att tänka på saker och ting som ska och kan hända i framtiden. Eller saker som HAR hänt.

En vis kvinna sa en gång till mig att det är en träningssak (precis som allting annat.) Hon sa åt mig att sätta mig ner, sluta ögonen och fundera över vad min nästa tanke är....(ok??) Du ska ställa dig den frågan (tyst för dig själv) i lugn och ro - och när det blir helt tomt i huvudet - du har ingen aning om vad din nästa tanke är - Ja, då är du i nuet. :) En mycket häftig känsla. Första gången det upplevs kan kännas lite konstigt, man tappar koncentrationen snabbt och vips har man lämnat nuet. Men då vet man hur man ska ta sig dit igen, och igen och igen och igen. Efter en tids träning kanske man kan ägna längre stunder i nuet tillsammans med sig själv och sina nära o kära. :)

Låter det här flummigt för dig? Ja, det må så vara - men häftigt är det. Flummigt och häftigt - i en härlig mix.

NU ska jag känna in nuet innan sovdags....Hasta luego! So long, and thanks for all the fish!

måndag 2 augusti 2010

Ditt och datt

Ännu en dag lider mot sitt slut här på Gran Canaria. På ett vis känns det som att vi har varit här i bara några veckor, men på ett annat sätt känns det som att vi har varit här hur länge som helst. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men försöker: (lite slarvigt och luddigt) - Det känns som att vi lever i en bubbla. Världen utanför exsisterar, men är oåtkomlig för oss - och vi är oåtkomliga för er. Ja, såvida ni inte bokar en resa hit såklart. :)

För mig känns det som att tiden i Sverige stannade just i samma sekund som jag åkte därifrån. (vadå världen kretsar inte bara kring mig?) Det innebär att det fortfarande är den 14 april och klockan är ungefär 06.30 i Sverige. Märklig känsla och tanke, men den är sann OCH intressant. Kanske.

Förmodligen är det en mix av en känsla och vad jag önskar att det egentligen vore - då jag har missat en hel del i Sverige tack vare att jag befinner mig i den här bubblan. Min lillasyster har både gått och gift sig, samt blivit med barn. Jag fick varken se bröllopet eller kommer inte heller att få se magen växa. Live. När säsongen är slut här nere är hon i princip redo att föda. Så jag får vara glad för det iaf. :) Såvida det inte blir vintersäsong för oss då.....Men den dagen den sorgen.

Men den här bubblan bringar självklart en massa bra saker. Vi utvecklas ständigt på alla sätt och vis. Idag fick jag t ex höra ngt som gjorde mig jätteglad! - Jag har tydligen utvecklats väldigt mycket som instruktör under den här tiden. Visst är jag medveten om att det har hänt en hel del, det är ju som sagt ett nytt sätt för mig att instruera på. (förkoreograferade klasser) Men det känns alltid bra att verkligen få höra det utav ngn utomstående. Självkritisk och hemmablind som man är. :)


Vad beträffande mitt skrivande på manus så finns viljan där. Extremt mycket - men det kommer inte fram så mycket på pappret. Jag ritar mest figurer som jag hoppas ska väcka idéer. Det blir mest gamla pensionärer som stapplar sig fram på käppar och annat. Vi får se vad det leder till. :)

Ha det så gott där hemma - Hasta luego!

söndag 1 augusti 2010

Energin...

...är tillbaka igen! Weeeehooo! Som ni vet, har jag gått på lågenergi ett tag. Jag har ingen aning om vad det berodde på, men hobbydoktorn i mig säger att anledningen var väldigt mycket jobb (övertider hit och dit), varma dagar/nätter, hudproblem och sjukdomar som vägrade att bryta ut ordentligt.


Men (peppar, peppar) nu känner jag mig pigg igen. :) Min hy börjar reka sig också. Jag har varit störtnoga med att ägna mycket tid (och en del pengar) på bra hudvård - vilket också har börjat ge bra resultat. För tillfället sitter jag med en djuprengörande lermask på problemområdena. Masken heter Aroma pureté och är från Decleor. Här ska det renas och rensas i varenda liten por. Muy bien, muy bien.

Imorgon har jag sovmorgon (börjar jobba 1300) - vilket är sjutk NAJS och välbehövligt.

Åh, just förresten - Caliman är tillbaka. Inte lika aggresiv som förra gången dock, but still. Men jag tror baske mig att vi har blivit aningen härdade sedan sist. Spanjorerna går runt och muttrar och ojar sig. De förstår inte hur vi kan vara så GALNA att vi reser till GC på sommaren. GALENSKAP! haha - de tycker dessutom att vi är HELT galna som åker hit och jobbar, när man kan tjäna multum i Norge istället. Tja - det må vara en klyscha - men pengar är inte allt...eller? :)

onsdag 28 juli 2010

Den som väntar på något gott...

...väntar alltid(?) för länge. Orken att skriva har helt enkelt inte funnits på plats. Den sista tiden har inneburit: jobba, äta (nåja) , sova, jobba, äta, sova, jobba, äta, sova...and so on and so on. Jag undrar om ett litet virus möjligen har byggt bo inom mig och bara väntar på att bryta ut och go bananas all over me. Kroppen bara skriker efter att få vila. Det är bäst att vi lyssnar på nödropet - Så idag, som är vår lediga dag, beslöt vi oss för att ägna oss åt den allmänt klyschiga sysselsättningen "att bara vara". ENORMT skönt måste jag säga. Och välbehövligt. Vi tog oss lite sovmorgon, åt sen frukost, lade oss i sängen igen och kollade på några avsnitt av Kvarteret Skatan och på en dokumentär om Lou Reed. Det gjorde susen för lilla Carina. Erik gick nyss ner till stranden för att ta sig ett dopp och jag ska ta och ge mig själv lite SPAtid; Bodyscrub, ansiktsmask och spikmatta. DEILIGT - på ren och skär norska.

En skandinavisk restaurant - "Plaza del Sol" - har haft den goda smaken att öppna upp mitt emot vårt hem. Det blir eventuellt ett litet besök dit ikväll. Skandinavisk mat låter ju mer än lockande, om jag ska uttrycka mig milt. Spaniens kulinariska utbud är inte något att hänga i julgranen direkt; Paella, kanin och pommes frites. That´s it! Och allt DRYPER i fett.

Just ja - vi har även haft finbesök från Ludvika/Uppsala den här veckan. Anna Fisk och hennes Niklas kom och i princip överraskade oss. Vi fick veta det ett par dagar innan, men de hade tänkt att inte säga ngt, utan bara dykt upp. Haha - DET hade varit riktigt skoj!
Vi åkte iaf till ett av våra favoritställe: Puerto Mogán och badade lite, käkade mat och åkte båt. Vi fick dessutom se en jättesköldpadda komma simmandes och tuggandes på ett litet äpple. Det var riktigt coolt. :)

Och snart börjar besöken att typ rulla in. Om bara ca 3 veckor kommer söta Jenny Björnberg på besök. Några dagar därefter kommer mamma och Knut, och veckan därpå kommer svärisarna Lena och Ecke! Det ska bli så himla kul!

På tal om besök - Igår vinkade vi av några av gästerna som har varit här i tre veckor. Det är ALLTID lika sorgligt att behöva säga hej då. Varje vecka träffar vi människor som är helt underbara. Sådana som man bara känner att vi kommer att ses igen. I KNOW! Det är faktiskt bland det bästa med det här jobbet.
Igår blev både jag och Erik kastade i poolen av en av våra gäster. Jag precis efter vattenbasketen och Erik precis innan Teenidol. Det fick vi bjuda på. :)

Nej, nu ska jag ta och avsluta här och börja dona lite. Ha det så bra - vi ses och hörs.
Hasta luego!

måndag 19 juli 2010

Mallorca-acne...

...är inte så himla kul. Tydligen drabbar det oftast kvinnor i 20-30-årsåldern som solar, svettas och använder feta solkrämer. Det är egentligen ingen vanlig acne - utan mer som exem, men liknar vanliga finnar, bortsett från att det inte blir några pormaskar. Det svårt att få bort, kan ta månader (om man undviker sol och svett helt och hållet) och när de väl är borta så lämnas fula ärrbildningar kvar...Kul.

* Drabbade områden är oftast ansikte, bröst och/eller rygg. Jag har på alla tre ställen...

Känner mig inte riktigt på topp om man säger så. Tänker inte bjuda på ngn bild av eländet heller, tyvärr. Har även drabbats av en aning av hemlängtan. Jag saknar alla nära o kära, den svenska sommaren, den svenska maten och Gud vet allt. Men jag överlever - ingen kris. Det är tur att jag har Erik - annars skulle det nog vara riktigt jobbigt.

Men det är inte bara elände, såklart. :) Jag/vi har det bra här. Mitt team är det bästa! Vi jobbar mycket bra tillsammans och trivs ihop - så det är bara kul! Jag utvecklas hela tiden - både som instruktör och som Carina. Jag och Kine har fått börja rycka in även på Sunprime i Playa del Ingles då lilla Anna har blivit sjukskriven. Stackarn. Nya rutiner, nya fitnessalar och bristande AC på anläggningarna gör att jag uppskattar vår arbetsplats bara mer och mer! Vi har det väldigt bra i jämförelse med flera andra anläggningar.

Men man kan drabbas av Mallorca-acne ändå. Det ser ut som att soldyrkaren får ge upp sitt solande för resten av tiden här om hon vill bli av med skiten. För svettandet kommer det att bli svårt att undvika....Det får helt enkelt bli på bekostnad av en obrun hy när jag kommer hem. Men det känns faktiskt som att det kvittar.

Hasta luego