Once upon a time

***

tisdag 21 april 2009

the lions sleeps tonight

Åh, inatt hade jag en sån häftig/scary dröm (igen) att jag känner att jag vill dela med mig. :)

Jag drömde att jag sov i min säng (!), men vaknade av att det mullrade. Den stjärnklara himmlen skapade en aning huvudbry trots mitt nyvakna tillstånd. Dock ägnade jag ingen vidare tankeverksamhet åt det molnfria åskfenomenet utan skuttade tillbaka ner i sängen. Men det mystiska mullrandet fortsatte och kom allt närmare och närmare. Plötsligt täcktes hela fönstret av ett stort och gult reptilöga. PANG! Rutan går sönder och då går brandlarmet (?). Som ett jehu for jag upp ur sängen och kastade mig ut ur lägenheten för att varna mina vänner. Men det var för sent. Alla hade redan gått ut till samlingsplatsen där de möttes av brandkåren och två stycken livs levande T-rex. Alla försökte att springa tillbaka in men vi fick inte för brandmännen eftersom de inte hade kontrollerat om det brann i huset eller inte...Samtidigt sprutar brandmännen vatten på dinosarna (?) och ringer i en sån där klocka som de hade förr i tiden. Dinosarna blir såklart ännu mer ursinniga och går till attack mot brandbilen....Allt är i total kaos men ingen kom till skada (tror jag) utan alla står bara och skriker på varandra. En massa noise som diskret skalas av och slutligen låter väldigt likt min snooze-signal. Jag vimsar mig till ett vaket tillstånd och klockan visar 08.20. Dags att gå till skolan och kolla på film....

Freud hade nog stämplat mig som en sexgalen fossilälskare. Min egen analys är att jag är i behov av lite ävenyr. :)

1 kommentar:

Robert S. sa...

Hej Carina! Vilken dröm du hade, ett svindlande rus går genom kroppen, när jag undrar hur mycket jag spillde ut från kaffekoppen. Du tar med mig på ordbanor utan dess like, ty din skrivarförmåga bör du nyttja och inte kasta i något dike.

Jag mår bra, och trivs bra med livet här i Brighton där jag nu är och pluggar engelska. Blir här fram till mitten av juni, och sen kanske fortsättning efter det. Vi får se vad som händer!

Ha det så gott,
Robert