Skrönor om 60-talets-tonårspojkar-som-försöker-hångla, har jag läst om många, många gånger.
Men Beatlesmanifestet sticker ut från mängden. Kanske för att den utspelar sig på Island. Och kanske för att man har valt att låta de charmiga "krussi-dull-bokstäverna" vara kvar i översättningen. OCH kanske för att den får mig att skratta hejdlöst oavsätt om jag ligger i min säng eller sitter på ett fullsatt tåg. :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar