Jag är inte bitter

Idag kan jag konstatera att det är ofantligt svårt att resonera vetenskapligt kring något som är konstnärligt.

Hur översätter man t e x "Det där lilla extra" till en vetenskapligt passande formulering? ;)

Sen fick jag ytterligare en del huvdbry gällande att man som manusförfattare tvingas följa ett "säljande koncept" om man ska klara sig någorlunda. Man måste anpassa sig efter marknaden - det som publiken vill se. Ja, när det gäller svensk film så finns det några få riktlinjer:

* Polisfilmer - God cop, bad cop. Mikael Nyqvist eller Mikael Persbrandt måste vara med. (Gärna en typskriven roll för dem).
* Drama - Mikael Nyqvist eller Mikael Persbrandt måste vara med. (Gärna en typskriven roll för dem).


Ja, det var det de. Ska man göra som man själv vill - som Roy Andersson, Lukas Moodysson, Josef Farez eller Thomas Alfredsson, exempelvis - ja, då får man en mycket liten publik i förhållande till de övriga. Helst ska man också kunna hjälpa till att finansiera själv också. Och så ska man inte räkna med att få in så mkt pengar för sitt jobb.

Vad är det med den svenska filmtittaren?! Kan någon som älskar dessa Mikael-filmer tala om för mig vad det är som är så jäkla bra med dem att vi inte behöver något annat?! Är jag den enda som inte har fattat grejen med Mikael-filmerna?!

TELL ME!