Alltså, egentligen borde jag kanske försöka göra något osmart. Ja, inte osmart som i dum-i-huvudet, eller totalt, kollosalt urbota dumt - utan ganska smart osmart. Jag ska försöka bejaka min impulsiva, instinktiva och primitiva sida när jag skriver. Jag vill locka fram förnimmelser och känslor som finns i publikens erfarenhetsbank. Leka med stämningar snarare än symboler. Känslor snarare än dubbeltydiga ord. Reaktioner snarare än händelser.
Gör jag det, kan jag gå långt. Publiken gillar inte smarta filmer. De vill ha filmer som träffar dem rakt i hjärtat. Är det av Amors pil eller av en stenhård farlig supersten -spelar ingen större roll. Bara de slipper använda huvudet och låter kroppen känna filmen istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar