Just nu sitter jag och tittar ut över ett regningt Falun. Eller, ja. Ett regnigt regemente. Ett stort cykelställ med plåttak är placerat precis utanför mitt 4 meter höga och välvda fönster. Bakom det står ett stort gult hus; A-Kasern, tror jag bestämt. Det speglar sig så häftigt i cykelställets plåttak. Krokiga, knutar och assymetriska linjer skapar en mörk expressionistisk feeling. Det absolut häftigaste är när någon människa tittar ut genom sitt fönster och på så vis speglas i "mitt" cykelställs-plåttak. DÅ ser jag sidor och förvrängningar i ett människoansikte som bara den vildaste fantasin kan skapa. Eller ja, även ett cykelställs plåttak. Den sidan av verkligheten som indikerar på att allt inte är som det verkar. Fasiken. Det känns lite som att jag är en karaktär i Tim Burtons värld. Eller Edgar Allen Poe's.
Jag tycker synd om alla Djävlar som inte har ett stort cykelställ med plåttak som ockuperar utsikten framför deras fönster.
Kuriosa: Exakt den där bilden hade jag som förlaga när jag gjorde mina egna julkort för några år sedan. Jag ritade 20 stycken varianter av denna med en silver- och guldpenna på svart bakgrund. Det blev riktigt snyggt och jag var riktigt stolt. ;D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar