Terminen är snart över. "Bara" en tenta som ska avklaras. Även om sommaren är mer än väl välkommen så känns det lite vemodigt. Vissa kommer man träffa igen. Andra inte. Kanske. Kanske inte. Av massor av orsaker och anledningar. Det känns sorgligt.
Jag fick veta idag att en arbetskamrat dog i söndags natt. Hon var strax över 60 år gammal och hade valt att pensionera sig ett par år i förtid. Hennes man är redan pensionär. Hon ville umgås mer med honom och ut och resa. Ödets ironi, eller vad kallar man det?
Jag som alltid känner mig själv och min omgivning som odödlig. Jag gillar inte att få motsatsen bekräftad. Jag gillar inte att veta att "imorgon kan vara för sent".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar