Kombinationen Tim Burton och Alice i underlandet, låter som en härlig mix - ellerhur?
Lägg till en stor klick Walt Disney och den härliga mixen förvandlas till ett jox. Filmen är väldigt mycket Disney och väldigt lite Burton, vilket resulterade i en platt och oerhört förutsägbar story. Näst intill ren smörja. Om Burton hade gjort den här filmen på 90-talet så hade den blivit riktigt grym. Titta bara på Beetlejuice, Edward Scissorhands, Nightmare Before Christmas och Batman, för att bara nämna några. Alla de filmerna har en charm, ett djup och en känsla som är direkt förknippad med Burton. Han lyckades med det stora att vara liten.
Men förutsättningarna finns där; Johnny Depp som The Mad Hatter, Alan Rickman som The Blue Caterpillar, Helena Bonham Carter som The Red Queen, Stephen Fry som The Chesire Cat.
Filmens största potential ÄR de fantastiska karaktärerna - MEN de försvinner, dränks och spolas bort i ett yrväder av flashiga miljöer. Tyvärr skrapas det bara lite på karaktärernas yttre - vilket jag personligen tycker är lite underligt i ett komplext underland med ännu mer komplexa karaktärer.
Det finns några få Burtonallegorier för oss fans, men de är ytterst få och känns mer som en ursäkt snarare än en flirt. Opersonligt, platt och tramsigt.
Den punkiga, rebelliska och personliga touchen är waaaaay gone. Jag undrar lite vem som är den tänkta målgruppen? Det verkar lite som han har övergett sina gamla fans? Ny Burtongeneration på gång?
Sorry Burton, but this teaparty aint my cup of tea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar