En mycket nervös, trött, vemodig och smått galen Carina har spatserat runt idag. Som jag nämnde tidigare, fick jag ett mer eller mindre avslöjande meddelande från framtiden imorse. I det "kryptiska" meddelandet fick jag ett besked om att jag skulle få veta mer under dagen. Som en tok har jag kollat min mail 100 gånger utan något framsteg. Jag hålls ännu en dag på sträckbänken - även om jag misstänker (utifrån rebusen imorse) att jag kommer att få ett positivt besked. ;) Men, som sagt. Jag vågar inte hoppas på för mycket förren det gyllene brevet dimper ner i mailboxen. Om det gör det, vill säga.
Vemodet beror på att jag har sagt upp lägenheten idag. Fina, fina lägenheten som jag trivs så bra i. Mitt hem kommer bara att vara mitt hem i c:a 3 månader till. Vart kommer mitt nya hem att vara om tre månader? Only time will tell. Det är så uppenbart att jag håller på att skriva klart ett kapitel ur mitt liv. Det är ett jobbigt kapitel med mycket hur-ska-det-gå?-känslor. Det känns lite som att jag dödar någon/något. Det kommande kapitlet i mitt liv kommer att bli bra. Det är jag överygad om, men än så länge är det lite för vagt. Något sticker upp i horisonten där framme. Men vad? Only time will tell.
Just ja! Jag har legat på min spikmatta idag. Bästa Bästa Bästa! Pain is pleasure!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
lycka till me beskedet =)
Men duuuuuu, nu fick jag en känsla av vemod efter att ha läst ditt inlägg! Hualigen, snart är det hela sluuuuuuuuuut:(
Men som sagt, snart så, mycket snart, kommer vi ut till verkligheten igen!
Skicka en kommentar