Mina damer och herrar...

Nu var det ett tag sedan det plitades ner ngt i den här stackars bloggen. Igen. Men jag satsar på kvalitet istället för kvantitet. ;)

En kort rapport om läget just nu ska jag väl kunna knacka ner;

Kine är bättre i ryggen igen och kan börja jobba lite smått - Halleluja. Både för min o hennes skull. För ett par veckor sedan drabbades vi av den värsta caliman hittills. Vi hade upp emot 50 grader +. Kraftiga stekheta vindar. Man kan jämföra det med att stå med en hårfön tätt emot huden konstant. Ingen AC hemma...ja, hur den natten kändes kan ni nog räkna ut själva...;)
Men det är riktigt häftigt att ha fått uppleva det. Några av gästerna som varit i Australien o Afrika förr sa att den värmen inte ens var i närheten av vad det var här. Ja, då kanske ni fattar hur galet hett det var? Sedan dess har iaf temperaturen legat på mer normala siffror - runt 30.
En ny calima är dock på ingång - lagom tills mamma o Knut kommer. ;) Men "de som vet" har sagt att denna inte kommer att bli lika galen som den förra. "Bara" +40. :)

Imorgon kommer alltså mamma och Knut. Vi ska möta upp dem vid hotellet vid 1430-tiden (lokal tid). Vid 1200 sitter jag i frisörstolen och piffas till. Min lejonman ska skäras ner till en mer human tjocklek. Mitt hår alltså. Att vara utrustad med långt och tjockt hår är väldigt trevligt i ett land som Sverige. Men i ett land som detta är det bara pest o pina. Jag har god lust att raka av allt - men avstår ändå. Även om det är extremt lockande just nu. Det ska hursomhelst tunnas ur och bättras på färgen lite grann. Jag har gett upp idén om blonda slingor. Mitt eldiga röda hår har satt sina spår efter några år. Rödhåriga är ju envisa - nu är det bokstavligt bevisat också att även rödfärgen är envis som en åsna. :)

NU kom Erik hem från showandet, vilket betyder mys o samkväm på vår lilla balkong.
Väl mött, gott folk. På återseeende, eller Hasta luego som vi säger här nere.

Lärdomar och insikter

Många skulle nog påstå att jobba som "säsongare" innebär att frivilligt gå med på att försämra komforten på sådant-som-vi-tar-för-givet och därmed sänker livskvalitén med ett x antal procent. Jag kan själv skriva under på flera punkter som skulle kunna radas upp under detta:

* Begagnade madrasser med suspekta fläckar på
* soffor med suspekta fläckar på
* tvättmaskiner som tvättar en vanlig 40 graderstvätt i ca 2 timmar - och ändå bli tvätten inte ren

* TV saknas (och finns det en så får du bara in spanska kanaler)
* AC saknas - det kan bli rejäla bastunätter

And so on and so on....

MEN. Själva jobbet är det bästa som finns! Varje dag och vecka träffar jag nya helt fantastiska människor. Flera av gästerna har aldrig haft varken tid eller lust till träning innan de kom hit - och plötsligt har de en massa tid och lust under vistelesen här nere. Alltså lyckan som jag får se i dessa människors ögon är obetalbar! Väldigt många tårar har förbrukats i dessa möten. Detta väger upp livskvalitén till max igen. Vem behöver TV egentligen? Och det är väl bara att bädda i dubbla lakan i sängen? Lägg i lite lakan i soffan så har du vips en ny och fräsch soffa. Vad beträffande tvätten - släng i tvätten, låt den tvätta i två timmar medan du ser en bra film (på datorn) under tiden. Eller meditera. :)

Alltså, vad jag försöker säga med detta är att jag har verkligen fått lite nya perspektiv på livet. Allt är inte självklart - och allt det som är självklart för oss kanske inte är det egentligen...om vi bara vågar gå emot oss själva en aning...

Jag tror att det är nyttigt för oss människor att kasta oss in i nya världar, våga bryta mönster och inte ta allt på för stort allvar. Varje gång du vågar bryta ett mönster i ditt liv - så växer du. Du kommer att inse hur pass mycket kapacitet du har inom dig - som bara har legat där inne och väntat på att få löpas ut.
Varje dag lär jag mig något nytt. Idag lärde jag mig bland annat att ordet åska heter torden på norska. Imagine what I will know tomorrow....:)

En sak kan jag säga om lärdomen - Ju mer du lär dig om saker och ting, desto mer inser du att du egentligen inte vet så mycket alls. Innan jag förvirrar er alldeles totalt med mitt dravel och mina tankar tänkte jag bjuda på ett fint litet citat av ingen mindre än Nalle Puh;

"Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar."

Håhåjaja....

...är något som jag brukar uttrycka då och då. Ibland betyder det inget annat mer än att jag inte vet vad jag ska säga, ELLER så betyder det just vad det är menat att betyda. Vet du inte vad det är - ja, då får du fundera lite över det. :)

Vad händer då? Jo - vi jobbar i vanlig ordning och försöker att njuta av tiden som vi har kvar här nere. Det är så märkligt - en sida av mig saknar Sverige och allt vad det innebär - och en annan sida av mig vill verkligen inte åka hem. De ständigt ambivalenta känslorna som ska göra livet extra komplicerat för mänskligheten. :) En av de många ting som gör oss till människor. Tror jag.

Nu börjar tjänsterna till Thailand sakta men säkert delas ut. Jag och Erik kommer att få vänta på svar ett tag till eftersom vi har sökt tillsammans och det är olika personer som tilldelar oss platserna. Vi får helt enkelt hålla tummarna för oss. I annat fall kommer vi hem till Sverige lagom till julfirandet. Men till inget hem eller jobb, visserligen. Fast det där brukar ju lösa sig eftervart. Ikke sant? ;)

Här nere pratar vi, som sagt, en salig blandning av norska, svenska och danska (mest norska och svenska) Detta kallas tydligen för Svorsk. Kine, som har jobbat ihop med svenskar rätt mkt har ibland svårt att höra om folk pratar norska eller svenska. Och jag kan komma på mig själv säga norska ord till svenskar och vice versa. :)

Och på tal om Kine. Jag vet inte om jag har nämnt det tidigare, men hon är rejält skadad i ryggen och kan därför inte köra några klasser. Vilket med andra ord betyder att jag måste köra alla klasser själv. Hittills har det gått väldigt bra, man vänjer sig snabbt vid förändringar. :) Jag har haft lite hjälp och avlastning av en tjej i miniland som själv vill bli instruktör. Hon har tagit några vattengympa pass åt mig. Det har vart guld värt när mina ben och knän värker.

Vi får hoppas att Kine blir bra i ryggen snart. Håll tummarna!

Igår på vår lediga dag begav vi oss till ökenstranden i Maspalomas. Milslång strand och stora härliga vågor som kastar alla badare fram och tillbaka. UNDERBART! Här kommer några härliga bilder från äventyret:

En välspelad låt - men har du någonsin tänkt på hur j*vla fantastisk texten är?

How many roads must a man walk down,before you call him a man? How many seas must a white dove sail,before she sleeps in the sand? yes and how many times must a cannon ball fly,before they're forever banned? The answer my friend is blowing in the wind,the answer is blowing in the wind. How many years can a mountain exist,before it is forced to the sea. How many years can some people exist,before they're allowed to be free. Yes and how many times can a man turn his head,and pretend that he just doesn't see. The answer my friend is blowing in the wind, the answer is blowing in the wind. How many times must a man look up,before he can reach in the sky.yes and how many years must one man have,before he can hear people cry.

Isn’t how many deaths will it take till he knows,that too many people have died. The answer my friend is blowing in the wind,the answer is blowing in the wind.

Vad är min nästa tanke?

Att leva i nuet är svårt. Det tror jag att de flesta kan hålla med mig om. Men att det skulle vara SÅ svårt, som det faktiskt är, trodde jag inte.....

Jag och Erik försöker praktisera "att leva i nuet" en liten stund var dag. För mig innebär det ofta att sitta rätt upp och ner och bara glo. Erik brukar ta till iPoden eller en bok. Ibland tar jag till mig en bok, eller sitter och tecknar. Men som oftast - glor jag bara. Det är så förbaskat SKÖNT. Helt och hållet prestationsfritt samtidigt som det kan dyka upp en och annan rolig tanke eller fundering i huvudet...Ett framtida manus kanske...?

Men vänta lite nu! Vi ska ju hålla oss i NUET - INTE i framtiden! Ja, just ja. Men hur? Det är riktigt svårt att tänka på nuet istället för att tänka på saker och ting som ska och kan hända i framtiden. Eller saker som HAR hänt.

En vis kvinna sa en gång till mig att det är en träningssak (precis som allting annat.) Hon sa åt mig att sätta mig ner, sluta ögonen och fundera över vad min nästa tanke är....(ok??) Du ska ställa dig den frågan (tyst för dig själv) i lugn och ro - och när det blir helt tomt i huvudet - du har ingen aning om vad din nästa tanke är - Ja, då är du i nuet. :) En mycket häftig känsla. Första gången det upplevs kan kännas lite konstigt, man tappar koncentrationen snabbt och vips har man lämnat nuet. Men då vet man hur man ska ta sig dit igen, och igen och igen och igen. Efter en tids träning kanske man kan ägna längre stunder i nuet tillsammans med sig själv och sina nära o kära. :)

Låter det här flummigt för dig? Ja, det må så vara - men häftigt är det. Flummigt och häftigt - i en härlig mix.

NU ska jag känna in nuet innan sovdags....Hasta luego! So long, and thanks for all the fish!

Ditt och datt

Ännu en dag lider mot sitt slut här på Gran Canaria. På ett vis känns det som att vi har varit här i bara några veckor, men på ett annat sätt känns det som att vi har varit här hur länge som helst. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men försöker: (lite slarvigt och luddigt) - Det känns som att vi lever i en bubbla. Världen utanför exsisterar, men är oåtkomlig för oss - och vi är oåtkomliga för er. Ja, såvida ni inte bokar en resa hit såklart. :)

För mig känns det som att tiden i Sverige stannade just i samma sekund som jag åkte därifrån. (vadå världen kretsar inte bara kring mig?) Det innebär att det fortfarande är den 14 april och klockan är ungefär 06.30 i Sverige. Märklig känsla och tanke, men den är sann OCH intressant. Kanske.

Förmodligen är det en mix av en känsla och vad jag önskar att det egentligen vore - då jag har missat en hel del i Sverige tack vare att jag befinner mig i den här bubblan. Min lillasyster har både gått och gift sig, samt blivit med barn. Jag fick varken se bröllopet eller kommer inte heller att få se magen växa. Live. När säsongen är slut här nere är hon i princip redo att föda. Så jag får vara glad för det iaf. :) Såvida det inte blir vintersäsong för oss då.....Men den dagen den sorgen.

Men den här bubblan bringar självklart en massa bra saker. Vi utvecklas ständigt på alla sätt och vis. Idag fick jag t ex höra ngt som gjorde mig jätteglad! - Jag har tydligen utvecklats väldigt mycket som instruktör under den här tiden. Visst är jag medveten om att det har hänt en hel del, det är ju som sagt ett nytt sätt för mig att instruera på. (förkoreograferade klasser) Men det känns alltid bra att verkligen få höra det utav ngn utomstående. Självkritisk och hemmablind som man är. :)


Vad beträffande mitt skrivande på manus så finns viljan där. Extremt mycket - men det kommer inte fram så mycket på pappret. Jag ritar mest figurer som jag hoppas ska väcka idéer. Det blir mest gamla pensionärer som stapplar sig fram på käppar och annat. Vi får se vad det leder till. :)

Ha det så gott där hemma - Hasta luego!

Energin...

...är tillbaka igen! Weeeehooo! Som ni vet, har jag gått på lågenergi ett tag. Jag har ingen aning om vad det berodde på, men hobbydoktorn i mig säger att anledningen var väldigt mycket jobb (övertider hit och dit), varma dagar/nätter, hudproblem och sjukdomar som vägrade att bryta ut ordentligt.

Men (peppar, peppar) nu känner jag mig pigg igen. :) Min hy börjar reka sig också. Jag har varit störtnoga med att ägna mycket tid (och en del pengar) på bra hudvård - vilket också har börjat ge bra resultat. För tillfället sitter jag med en djuprengörande lermask på problemområdena. Masken heter Aroma pureté och är från Decleor. Här ska det renas och rensas i varenda liten por. Muy bien, muy bien.

Imorgon har jag sovmorgon (börjar jobba 1300) - vilket är sjutk NAJS och välbehövligt.

Åh, just förresten - Caliman är tillbaka. Inte lika aggresiv som förra gången dock, but still. Men jag tror baske mig att vi har blivit aningen härdade sedan sist. Spanjorerna går runt och muttrar och ojar sig. De förstår inte hur vi kan vara så GALNA att vi reser till GC på sommaren. GALENSKAP! haha - de tycker dessutom att vi är HELT galna som åker hit och jobbar, när man kan tjäna multum i Norge istället. Tja - det må vara en klyscha - men pengar är inte allt...eller? :)