Hola!

Nu när örnen har landat är det väl ändå dags för en liten uppdatering. Jag fick nyligen ett besked om att jag slipper köra afropasset imorgon, och behöver därmed inte öva som en dåre resten av kvällen. SKÖNT! Då hinner jag ju blogga lite också, dessutom. ;)

Resan hit gick bra, men den var lååååång. Men tar den i kort;

Tisdag 13/4

18.30 - Perrongen i Ludvika. Jag är helt säker på att jag står på perrongen i Falun och får helt enkelt inte ihop det när Sväris säger att vi faktiskt är i Ludvika. (Vaddå stress?;) ) Jag kom iväg iaf.

21.50 - På Arlanda. Tar bussen ut till Arlanda Hotellby. Kommer dit 23.00 och blir mer eller mindre korsförhörd och jag verkligen är jag...Men till slut köpte kvinnan mig som en carina andersson. Upptäcker att fyllningen i BHn har gått sönder. Gelekladd all over. Godnatt.

Onsdag 14/4

0400 - Klockan ringer.....DUSCH!

0500 - Bussen till Arlanda avgår. 1 miljon ton packning att lyfta in i bussen.

0630 - Boarding. 211 passagerare. 175 pensionärer, resten småbarnsföräldrar, 7 bebisar och jag. 1 av bebisarna gallskriker konstant som om den vore föräldrarlös.

0700 - På planet. Jag sitter på plats 1c. Den skrikande bebisen med päron har plats 1a och 1b. Mamman sjunger "En sockerbagare". Bebisen slutar gråta. Mamman slutar sjunga. Bebisen börjar gråta. Mamman börjar sjunga "En sockerbagare" igen. Och igen. Och igen....Till slut somnar bebisen. En pensionär ställer sig bakom den tonade rutan framför mig. Hon tar av sig tröjan och bär ingen BH. Pappan till bebisen blir generad. Några timmar senare vaknar bebisen och kastar iväg sin "snutte", som landar på mitt välfyllda vattenglas - som i sin tur ramlar ner i mitt knä....Wet ALL over. Inför landing - major turbulence. Planet skakar om oss rejält. Fram och tillbaka, upp och ner, hit och dit; Som den skumpigaste bergodalbana man kan tänka sig. Bebisen skrattar! Halleluja, vi är i Las Palmas.

1200 (Lokal tid, 1300 i sverige) - Ska kliva på transfern till Arguineguin. Hela min miljon-tons-packning faller av vagnen mitt i vägen. Trafiken stoppas. Jag får hjälp av en hjälpsam spanjor. Jag kommer slutligen på bussen.

1300 är jag framme! Möts av Erik och två tjejer som heter Danielle och Nanna. Erik visar mig runt på hotellet och det visar sig att han har ett eget rum fyllt med teknikprodukter. Men nu till saken; Gissa vad rummet heter!!?? - PUMBA! Och så några klistermärken med självaste Pumba på också. Och han har inte döpt rummet själv! Snacka om ironi, va? Ment to be, och gud vet allt. Ja - alltså. Erik har kallat mig för Pumba ända sedan vi träffades första gången. Varför - kan vi ta en annan gång - det är en helt egen historia för sig.


Bilder finns, men ingen sladd! Den måste ligga långt nere i packningen och jag ska inte packa upp än, då vi byter lägenhet om en vecka. Den bara MÅSTE ligga i väskan. Dör 7 gånger om, om den inte finns...

Så tyvärr får ni hålla till godo ett tag till. :)

Människorna här är helt fantastiska. Jag är helt övertygad om att det kommer att bli ett bra gäng.

Nu ser jag på klockan och inser att jag har sjukt lite tid på mig att göra iordning mig för showen ikväll!! Jag får helt enkelt återkomma senare! Men nu har ni fått veta lite grann om min resa hit, so far.

Adios Amigos, so long and thanx for the fish!