Betraktelser

Påskhelgen har varit helt underbar; Många skratt och galenskap har kroppen och knoppen fått utlopp för. Men även ett och annat djupt samtal om livets god- och djävligheter. Underbart! Allt för att få lite perspektiv och insikt om saker och ting.

Just nu känns det BARA bra att åka iväg och jobba utomlands. Jag har bestämt mig för att jag inte lämnar något eller någon bakom mig, utan jag kommer bara att vara lite "idle", så att säga. Åtminstonde i fysisk form för er här hemma. Facebook, msn och Skype kommer att förkroppsliga mig för en sisdodär 7 månader framöver. Jag fick ju faktiskt en kamera av familjen - och enda kravet var att jag skulle ta en massa bilder som ska dyka upp här och på fejan. Det får jag absolut inte slarva med. Och gör jag det så får ni banna på mig, OK? ;)

Erik väntar på mig där nere också. Det kommer att bli härligt att ses igen; sola, bada, mysa och NJUTA av varandra och tillvaron. Det kan inte bli bättre, helt enkelt. :)

Vad beträffande mina drömmar om att arbeta med det som jag faktiskt är utbildad inom finns självklart kvar. Jag känner att jag är tvungen att klargöra detta, då det verkar finnas farhågor om att jag skulle ha gett upp - NO WAY JOSÈ! Ingen behöver oroa sig över detta. Instruktörsjobbet kommer att utveckla mig som person, instruktör OCH filmskapare i olika former. Tänk bara på alla miljöer och människor jag kommer att träffa, se och inspireras av. ;-) Jag har en radiopjäs i mitt lilla, (numera) svarta huvud - som förhoppningsvis kommer att skrivas klart och spelas in under sommaren. Var uppmärksamma på detta!

Falu-kapitlet är snart avslutat. Det har känts både spännande och otäckt. Mest spännande då jag vet att jag kommer att återse staden och dess människor någon gång i livet. Jag vet inte när, men ATT. Jag har också insett att det är sånt här livet går ut på - milstolpar, kapitel, avslut, avsked etc. Vi kan kalla det vad vi vill - men nya eror i våra liv är de som ser till att vi utvecklas, kommer vidare och växer som människor. Och precis som en välskriven roman - hör allt som sker i livet ihop. Även om man inte förstår det precis just då när man är med om det/läser det. Eror avslutas - men "the good stuff" (and sometimes even the bad)tenderar att komma tillbaka tids nog.

Och hur flummigt lät inte det där på en skala? Haha - hursom - Familjen kommer jag givetvis att sakna - men de vet jag ju att jag har kvar i alla lägen. Safe safe. Det jag tycker är liiiiite jobbigare är att lämna er vänner bakom mig. Vilka kommer jag att ha kvar när jag kommer tillbaka, och vilka kommer jag inte att ha kvar? USCH! Skrämmande tanke. BORT!

Någonstans vet jag ju vilka jag kommer ha kvar - och det glädjer mig. Ni vet vilka ni är. ;D

Imorgon blir det ett tandläkarbesök. Jag är tydligen för vis för mitt eget bästa. En del av min vishet måste dras ut. Jag sär jag sär.

Nä vet ni vad - So long and thanx for the fish!