High heels

Det finns många ord som skulle kunna beskriva konserten. Samtidigt känns det som att det inte finns ett enda. Jag får gå på känslan istället.

När Fractured Mirror klingade igång i lokalen bubblade någonting till i min mage och steg upp i mitt huvud. Bandet kom ut en och en på scenen. Slutligen kom självaste Space-Ace ut med sin Gibson Les Paul och rev av låt efter låt så att tid och rum flöt samman och isär. Mitt inre blev mitt yttre och mitt yttre blev mitt inre. Nu förstår jag verkligen varför han kallas för space-ace. Efter alla dessa år! Han tog mig, och resten av publiken, till en utomjordisk plats med sitt spel och sin närvaro. Euforiskt. Jag är fortfarande hög som ett hus. Vem behöver droger?

Samtidigt som jag blev och är oerhört lycklig - blev jag obeskrivligt rörd. Efter alla år av supande och knarkande är han idag nykter och spelar lika bra (om inte bättre!) som han gjorde på 70-talet. Kanske blir även han hög av sig själv idag? Att han verkligen förstår hur stor och viktig han har varit för fansen - inte minst för alla gitarrspelande fans. Min Erik's gitarrspelande är tack vare Ace. Jag kan definitivt höra en mini-ace i honom. Jag är bara så utomjordiskt lycklig. För att jag har fått chansen att uppleva detta. Att jag lever med mannen jag älskar. Att vi fick uppleva detta tillsammans. Vi stod och tittade på varandra under konserten. Lyckan som glittrade i Eriks ögon är inte ngt denna värld skådar varje dag. Åh, himmel.

Och när Ace greppade min hand. Då tog han mig inte bara ut i yttre rymden - utan till helt andra dimensioner.

Jag är en entusiastisk människa. Jag vet. Det är så fantastiskt att kunna bli hög av sig själv och sina känslor. Billigt, skönt och relativt fritt från biverkningar. När jag är mitt uppe i mitt eufori (vilket kan hålla i sig rätt länge) har jag svårt att få saker och ting gjorda. Jag bara glider runt på mina rosa moln och ler. Jag har börjat lösa detta "problem" genom att skriva av mig lite. Som ni ser.

Det här ska jag leva på ända tills KISS-konserten i sommar. Men nu är det dags att komma tillbaka till verkligheten.