Agent Jag - Med all rätt

Jag vaknade upp denna soliga morgon med motivationen att "fit(t)a" till mig lite. Min första aktion var att inta en frukost av hög gastronomisk njutning. Därefter var det skrattmusklerns tur att arbeta. Två Simpsons-avsnitt blev det innan jag drog på mig "dräkten". The last suit I'll ever wear. HaHa. (Var tvungen).

Jag struntade i att koppla in min inbyggda GPS. Tycker ibland att det är skönt att bara gå. Utan destination. Det slutade med en c:a 2 timmar lång Power-walk. Nåväl. Enough with this boring stuff.

På vägen stötte jag på både det ena och det andra. Mestadels det andra om jag ska vara ärlig. Alltså vad är det - som gör att alla knäppisar (Kocknocks enligt Moa) - tycks söka sig till mig? Jag såg den på håll. Ingen kan säga att jag gjorde mitt bästa för att undvika ett eventuellt möte. Den närmade sig. Jag vek av. Den vek av. Jag fick panik. Den fick övertaget. Jag gav mig och fick dåligt samvete när jag såg den lilla tanten närma sig mig. Så jag hälsade så vänligt jag kunde när hon skröpplade fram ett: hheeeej.
DÅ slog den till! Hemskingen som hade klätt ut sig till en snäll tant. Jäkla idiot! SKÄMS! Jag skulle ha litat på min första intuition! Det såg jag ju på långt håll att det var en Kocknock. Nåja. Jag var fast. Och dessvärre insåg jag vad Kocknocken hade in mind. Men det var för sent. Den drog upp en tidning ur handväskan (som såg ut att vara gjord av människoskinn). Jag kände mig förtrollad. Jag hade ingen kontroll över mina handlingar. Jag ville be den att dra åt Fanderns. Jag ville visa mina vampyrtänder, vad tusan som helst. Men den hade slängt någon besvärjelse över mig så jag kunde inget annat än ta emot blaskan. Till slut släppte den sina klor från mig. Förtrollningen gick upp i rök. Varelsen försvann...Jag kunde fortsätta min Power-Walk. Och slänga "gåvan" i en svart tunna med en vit hund på. Lukten var sträv och obehaglig. Tyckte att det var en passande förvaring. Jag borde utbilda mig till hemlig agent. Jag vet inte hur en sådan skulle kunna klara sig undan Kockinocks bättre än jag - men det låter bra iaf när man presenterar sig.

Det enda jag lyckades få fram under mötet var: Jag har ingen Bibel.

Det jag tänkte var: SATANSATANSATANSATAN. Holy water, Holy Water!

Nu ska jag duscha mig i väldigt oreligiöst vatten och ta en promenix till Kaserngården. FilmKväll. Tema: Obehagliga rysare/Thrillers. Dagen till ära.

Häpp Häpp

Magical moments

Although you think I cope,my head is filled with hope...of some place other than here.
Although you think I smile,inside all the while...I'm wondering about my destiny.
I'm thinking about, all the things, I'd like to do in my life.
I'm a dreamer, a distant dreamer,dreaming for hope, from today.
Even when you see me frown, my heart won't let me down, because I know there's better things to come.
And when life gets tough, I feel I've had enough, I hold on to a distant star, I'm thinking about, all the things, I'd like to do in my life...
I'm a dreamer, A distant dreamer, dreaming for hope from today.
I'm a dreamer, A distant dreamer, dreaming for hope from today.
Yeah, I'm a dreamer Oooooooh...Oooooooh...Oooooooh...
I'm a dreamer, a distant dreamer,dreaming for hope from today,
Yeah i'm a dreamer...Oooooooh...Oooooooh...Oooooooh...I'm a dreamer

En clownfisks bekännelser

Vem kunde ana att jag är en man?

Jag tog emot tentaresultatet som en man. Jag höll masken i den offentliga sektorn, men grät stora krokodiltårar inombords. Manligt värre.

Tenta/kursavslutningsfesten resulterade i ännu mera manlighet. Testosteronet bara flödade. Jag och mina kvinnliga mormoner anslöt sig till flocken. Vips dök det upp några flera Östro-gena varelser. Och flocken splittrades upp till ett oroligt fittstim istället. Som i Hitta Nemo.

Efter midnatt. När mörkret blivit mindre diskret och mer konstant - letade sig alla vilsna fiskar mot samlingsplatsen i det stora Kasernrevet. Jag mötte en mkt ful djuphavsfisk på vägen. Mar-Ullker hette han, om jag inte minns fel. Jag lyckades förvilla honom med falska uppgifter angående mina mobila koordinater. Och istället fick han upp ett spår efter fittstimmet. Om han fick sig en mumsbit eller ej förtäljer inte historien. Kanske ligger han på revets bottenvåning och lurar....
Nåväl. Flocken återförenades med hjälp av lågfrekventa ljud. Sådana ljud som bara flocken kan höra. Nemo blev hittad. Något skärrad - men återhämtade sig snabbt. Redo för nya äventyr.



Dagens låt: "Where were you while we were getting high?" - Oasis

Häpp Häpp

Ok Brain. It depends ALL on you now.

Mandomsprovet går av stapeln imorrn. Är jag man eller mus?
Ja, det får jag veta ungefär klockan 11.15 imorgon.

För tillfället känner jag mig mer som en sengångare. Men ser förmodligen ut som en uggla. Få förunnat. Jag luktar i alla fall rätt gott. Ralph Loren för att vara exakt. En 24-årspresent som fortafarande består. Trots daglig påsättning.
Det enda jag har på mig när jag sover är just Ralph Loren....För att citera Miss Monroe. Hon hade dock Chanel N05 i dekolltaget. Inte riktigt min smak. Men fräsigt värre.

Nåväl. Vad vore en bal på slottet? Tråkig. Förmodligen dötrist. Det enda som eventuellt skulle kunna räknas som en eventuell underhållnining skulle kanske vara om kungen hade skrivit bordsplaceringarna och om drottningen var riktigt dräggfull. DÅ skulle den vara alldeles....alldeles underbar.

Men men...Denna Askunge har bara en sak i huvet just nu. Att klara mandomsprovet. OCH att få fira det på kvällen med lite pompa och ståt. Så det blev ju två saker. Men just nu tänker jag i upphöjt till två. Så det blev rätt ia alla fall.

Nu börjar aporna där uppe att trumma i otakt. Dags att stämpla ut.

Dagens låt: I'm a slave for you

Häpp häpp

Some people stands in the darkness - afraid to step into the light

Oh, summer, where art though?

Nära...men ändå så lång borta.... Tillräckligt långt borta för att jag ska surfa runt bland resesidorna. Min surfbräda är av grå metallic - och heter Acer.....
Jaja, det är inget fel på min fantasiförmåga iaf. En fenomenal egenskap i ett fattigt litet studenthjärta som drömmer om kokosnötter och heta sandstränder. Och brunbränd hud. Och paraplydrinkar. Och grönblått hav....

*DJUP SUCK*

Jag diskuterade djupa saker med lilla fröken Andersson igår kväll via msn. Vi planerar att resa ihop i höst/sensommaren. Till något varmt och paradisaktigt ställe. Andersson, Den Yngre, hittade en rolig artikel om en otroligt vacker paradisö. Man kan väl säga att resebolagets sätt att marknadsföra resmålet var aningen vinklat...."En väl utbredd gaykultur"...
Vi konstaterade att antingen så är det ett perfekt resmål för två svenska 25-åriga kvinnor....eller så är det inte det. Beror på hur man ser på det hela.

Och det var väl ungefär där som vårt seriösa samtal spårade ur till ett oseriöst samtal...
Ön där 2 1/2 men bor.... som av någon märklig anledning ledde till en gammal hard core straight-serie. BAYWATCH. Vi såg nämligen framför oss hur Mitch i de röda shortsen och brädan under armen kom springandes förbi oss (baklänges i slowmo).

Ser ni den också?? Inte??

Men då ska jag hjälpa er lite på "traven"...Some people need...And I'm always there...




See you on the beach!!!

A devil in disguise. And I have sympathy for the devil.

Jag kliver ur duschen och värmer mina fossingar på det varma golvet. Då hör jag tre långsamma, men bestämda knack på ytterdörren. Sakta, men säkert smyger jag mig upp för trappan och ber E att öppna dörren.
Som två paranoida pensionärer hasar vi oss fram mot de stora vackra fönstren, som vetter ut mot sjön Väsman...

KNACK....KNACK.....KNACK

- FY FAN! Utbrister E.
Det är säkert såna där otäcka påsk-kärringar!!! Vägra öppna!!!

HAHA! Vänlighet är en dygd.

Men det roliga/läskiga (beror på hur man ser på det) med situationen är att det var ju inte så himla länge sedan vi själva knatade runt på gatorna med Picasso-liknande kycklingar. Och blev jätteledsna och arga på alla sura tanter och gubbar som blängde på oss.

Tanken slog mig så jäkla hårt att jag var nära att springa efter de jäkla ungarna och be om en jäkligt ful teckning...ja mena...en vacker målning som jag kan ha på väggen hemma. Och varenda gång jag går förbi teckningen ska jag påminna mig själv om vilket hårt arbete som ligger bakom den gula färgen. För att inte tala om förnedringen att tigga godis och pengar hos folk....

Så barn!

Ni må vara otäcka små varelser (ibland). Ni må vara djävulens påfund, vissa djävulen himself.
Vi vuxna har mycket att lära oss av er orädsla för att nå era mål. Barn skulle fungera mycket bättre i arbetslivet än vuxna. Egotänkandet och envisheten som en tre-åring besitter är en förutsättning för att göra karriär.

Missförstå mig rätt. Jag hatar inte barn. Jag älskar barn.

I'm learning to fly, but I ain't got wings

kan man se på något sätt hur många som läser ens blogg? Ja, såvida inte alla som läser den lämnar en kommentar till varje inlägg... *hint hint*

Jaja, shit the same.

Kollade på "I Stig-Helmers fotspår" imorse. Riktigt kul. :P Kuf-humor är skoj. Vi hade så trevligt i soffan att vi glömde bort att vi hade ett tåg att passa. Det blev snabba ryck, men kom ändå iväg lite för sent. Likt två gaseller, jagandes av två dödshungriga lejon, skuttade vi fram längs Promenaden. Med lite hjälp av ett annat fyrbent djur, som plockade upp oss efter vägen, hann vi fram till tåget, och tog oss ända fram till L-A i rättan tid.

Tåget vimmlade av andra resenärer. Rätt spännande att studera människor på sådana ställen, tycker jag. Alla sitter som packade åsnor, men lyckas ändå fly rent mentalt. Själv tog jag fram iPoden och stirrade på alla kroppar som befann sig runt omkring mig. (Ja, för teoretiskt sätt var det bara kroppar). Jag kände mig lite provocerad. Eller jag kände att jag ville provocera, snarare. Gillar att göra sådant som anses som "mot alla konventioners regler". Jag ville t ex rycka boken ur handen på tjejen mitt emot mig och fråga ut henne om innehållet. Hade jag själv läst boken tidigare så hade jag nog gjort det. Och diskuterat boken med henne...vare sig hon ville det eller inte...hahaha. Mannen på andra sidan kollade på mig rätt mkt. Undra vad han ville? Jag borde ha frågat honom. Men jag är så jäkla svensk. Tråkig. *suck*

Jaja...jag satt även själv som en kropp insudlad i en bubbla med min iPod. (men inte för att fly andra människor, utan för att drömma om saker ja vill göra).
Jag är nämligen en äventyrslysten liten själ. Drömmer som oftast om att ta dykarcertifikat och bli ett med mitt favoritelement. Havet. Men idag på tåget drömde jag om att hoppa fallskärm. Det har jag alltid också haft som dröm, men inte lika starkt som att få dyka. Men idag blev längtan så stark. Kan ha att göra med låten jag lyssnade på just då - "Learning to fly" med Tom Petty......

I'm learning to fly, but I ain't got wings....

Well, in L-A...at last.

Första gången jag är här utan att jobba....på hur länge som helst. Lite trevligt. Folket ska tydligen till "Folkan" ikväll. Få se om jag tar mig dit. Egentligen borde jag. Dyker nog upp en och annan gammal vän....jaja.

Det första jag drack när jag kom fram var två glas rödvin och en liten jävel. SEN tog jag ett glas vatten och konstaterade att vattnet här är såååååå gott. I Falun smakar det....inte så gott.
(Intresseklubben antecknar)

Nää nu ska jag nog ta och make my self look pretty. Kan ju inte komma "hem" och se ut som ett lass skit. Wish me luck!

Häpp Häpp