Mitt i predikningarna om att "lära sig att säga nej" - kommer Jim Carrey och fröken Andersson och gör precis tvärtom.
Jag sa ja till M, A, C och K. Det ledde till två varv runt Tisken, ett par koppar kaffe, reseplaneringar, bio och så lite öl uppe på det. En perfekt förvaltad fredag, med andra ord. :)
Det ledde även till att inte ett jota av vettighet blev gjort i mitt näste - men det fanns nog någon mening med det. Jag blir t ex inte sysslolös denna lördag. ;)
Jag som dagligen kämpar med tekniska problem - fann detta som inget särskilt att gå upp i atomer över. Om problemet löses - bara genom att byta salong - så är det ju fantastiskt! Men resten av salongen suckar djupt och tycker att det är - citat - "för djävligt". Till slut får jag nog och häver ur mig: "Men det var ett förbaskat gnäll på folk här inne!" Vips slutatde de gnällande kommentarerna att förpesta tillvaron. Men skenet bedrog då vi tvingades att se på reklam IGEN! Herregud vad jobbigt! Jag samlade min positiva energi och skrattade högt och suckade djupt åt de reklamer som jag gillade. Hoppas att jag retade gallfeber på surklubben.
När filmen väl började fick Mr Carrey ta över mitt "jobb". Jag kunde bara luta mig tillbaka och njuta. Ja, mellan varje dubbelvikt skrattattack - vill säga. :) Jag lämnade biografen med ett leende på läpparna och var noga med att säga till den stackars lilla biomannen att salongbytet inte var besvärligt öht. Han log tillbaka. Kan ni tänka er? Ett litet ord eller två kan göra så mkt! Ja. :)
Häpp Häppy day!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar