Det är inte klokt! Blod har spillts ännu en gång! Må Gudarna ha någon terapeutisk tanke med detta.
Jag står framför 20 adrenalin-peppade människor och ska till att klämma fast headsetet i byxan. Klykan är trög och jag tvingas ta i med kung och fosterland. Folket glor på mig. Till slut får jag fast den. Jag hälsar alla välkomna och presenterar mig själv. Då känner jag fukten i min högra hand och tänker: "men gud. är jag så svettig redan?" Och så tittar jag snett ner i handen och ser att den är FULL i blod!!!! "HELVETE!! INTE NUUUU IGEN!!!" Min nagel måste ha ruckats upp medan jag fäste det förbaskade headsetet i byxlinningen.
Så. Vad gör man? Hade jag vart hemma hade jag sett till att få utlopp för min fasa. (naglar och blod i kombination. HUVVA!!!!) Men nu var jag på jobbet. Som gruppledare på ett träningspass. Jag var tvungen att svälja skräcken och göra mitt jobb. Är det någon gång man inte får balla ur - så är det när man ska leda andra människor.
Och hur gick det då?
Jo. Det gick faktiskt väldigt bra. Jag höll mig skärpt och klarade hela passet utan problem. Eferåt fick jag beröm och glada miner. Jag antar att det inte är en osanning att man presterar som bäst när man är under press...
Dock vill jag försöka använda mig av mindre jobbiga situationer. På blodigt allvar! ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kan ju oxå vara så att blodet klär dig då det matchar håret ;P
Skämt åsido, tycker det var strongt av dig att inte röra en min utan bara köra järnet. Det är girlpower det! :D
KRAM!
haha - du har en poäng där jenny. ;D
Tack. Det hade kunnat sluta riktigt illa. haha. Hur går det för dig å jobbet då? Satkärringar och gud vet allt?
KRAM
fint skrivet om mig i din länk. ler från öra till öra :)
oj. de är Amanda Larsdotter som skrev. från sin katt zingos blogg ;)
Skicka en kommentar