Falu blodbad 2009 - jag lät den rätte komma in

Efter ett par glas rött vin, några timmar efter skymning under fredagsaftonen, offras ett av mina finfina vinglas. Heliga Graal. Jag blev förkrossad. I berusad sorg och olycka begraver jag likdelarna i en avfallspåse....

Dagen efter kvällen före fick jag besök av min ömma moder och hennes käre vapendragare Knut. Detta högtidliga besök fick mig att glömma smärtan i både knopp och själ. På gott och ont. Mest ont visade det sig...

När lördagen börjar skymma och "lörkvällen" gry tag jag mig ut för att göra en kommunal insats - nämligen slänga mitt fint (nåja) sorterade avfall. Jag sätter påsen mot avgrundshålet och ger den nådastöten då jag plötsligt känner en grym smärta pilandes in i min hand. Mitt vinglas - Heliga Graals - sista dödsryck och livstecken. Blod pulserar ut och färgar den vita snön röd. Jag får rödvinsmak i munnen. Mitt skri harmonierar med glasets kras i avgrunden och tonar ut i absolut tystnad. Mitt andetag försvinner upp mot den stjärnklara himmelen. Jag lyckas, på oförklarigt vis, ta mig in i mitt näste igen. Jag åkallar en ängel som vidarebefodrar mitt kall till en ängel stationerad på närmare håll. Hon säger att jag måste släppa in honom. Min räddning är nära. När han väl uppenbarar sig, befinner jag mig i en skruvad verklighet, bokstavligt talat. Allting snurrar och förvrids. Värre än den värsta rödvinsberusningen någonsin. Jag är så omedveten man kan vara vid medvetande. Den mörka ängeln lutar sig över mig och vill titta närmare på det öppna såret. Plötsligt utbrister jag: "VAMPYYYYR!" Varpå den mörke ängeln svarar med ett leende...

Ett lugn föll över mig och jag lät mig själv bli hjälpt. Jag lät den rätte komma in. :)

Tack!