Jag analyserar pianot för fulla muggar. Eller ja. Jag försöker. Filmen är avancerad på alla tänkbara nivåer. Poetisk och dimmig. På gott och ont. Jag kan tolka den hur jag vill....Yeah right. Det finns nog ett facit någonstans....i Bergakungens sal.
Jag funderar på att gå in i rollen som Ada imorrn på seminariet. Dvs agera stum och få barnsliga raseriutbrott om "någon" säger åt mig att göra något jag inte vill.
MEEEEEN vid närmare eftertanke inser jag att detta vore detsamma som att vilja dö. Dö en långsam död.
Nähäpp! Dags att övergå till ANALyserandet.
Häpp Häpp
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hahaha, jag döööör:D
Nästan så man har lust att knyta fast sig i en flygel efter det här.
Ja, där ser man.
Skicka en kommentar