Dagens hunk

Heta Heath är inte så jobbig att vila ögonen på. Godnatt!

Är rätt lik dig darling. Miss you!

Take a Walk(en) on the Wild side

Här är en av mina hustomtar/inspirationskällor. Fantastisk skådespelare, dansare och komiker. Jag slår vad om att han är bra på att laga mat också. Det enda jag vet att han inte är bra på är att rida. Well, nobody is perfect.

PS: Den som vill veta hur det gick till att spela in Sleepy Hollow trots Mr Walkens problem med hästar, kan få låna min film. Intressant och inspirerande extramaterial. Men lånet måste gå undan isåfall. Det är en av mina (många) se-om-filmer. DS.

Carina kanske inte svarar. Upptagen.

Medan jag sitter och grämer mig över alla miljarder saker jag måste göra på onaturligt kort tid, tar jag mig tid att blicka över mina msn-kontakters status...

Någon vill inte bli störd. En annan ger mig och övriga kontakter en indikation på att han/hon är olycklig. En tredje vill ha en "mac". Jag antar att det inte är en Mac av mänskligt kött och blod som står på önskelistan. ;)

Flera av online-kontakterna visar liknande bekymmer. Några få sticker ut från mängden med humoristiska eller obegripliga citat. Andra väljer att inte ge ngn information alls om det aktuella tillståndet - mer än att de är "tillgängliga" eller "inte vid datorn". Ni gör mig nyfiken. Vad sysslar ni med - egentligen? För att inte tala om er som ständigt är "upptagna". TELL ME!

Min aktuella status: "Det är mkt nu. Lagar mat så länge".
Det är 50% inkorrekt just nu iaf. För en timme sen var den 100% korrekt. Dags att uppdatera och sätta fart.

Carina is "Busy pants".

Genialt dåligt filmmanus?

Kommer ni ihåg de där "innehållslösa", motsägelsefulla men ack så påhittiga och finurliga historierna som många av oss berättade för varandra när vi var yngre?

Ex: "EXT - Utanför det rivna huset - KVÄLL

En varelse av odefinerat kön smyger sig fram mot det rivna huset.

INT - Inne i det rivna huset - KVÄLL

Han går in i det och traskar upp för den obefintliga trappan. På övervåningen står ett bord. På det ligger fem uppätna smörgåsar. De åt han upp. Plötsligt hör han ljudlösa steg bakom sig. En mörk skugga riktar en bladlös kniv mot honom. Han får kniven i hjärtat.

Men turligt nog var hjärtat i halsgropen..."

Ja, ni förstår konceptet. Jag älskade att hitta på, berätta och lyssna på dem. Idag pluggar jag filmmanus- och bildproduktion. Hur ska jag överträffa ett sådant genialt dåligt filmmanus?

Filmstjärnor till Kasern

Den röda mattan rullas ut. Filmvärldens största stjärnor dyker upp på kasern imorgon, lördag.
I'm all excited! See ya!

Kommer Du så kommer jag! ;)

Falu Blodbad 2009 # 2

Det är inte klokt! Blod har spillts ännu en gång! Må Gudarna ha någon terapeutisk tanke med detta.

Jag står framför 20 adrenalin-peppade människor och ska till att klämma fast headsetet i byxan. Klykan är trög och jag tvingas ta i med kung och fosterland. Folket glor på mig. Till slut får jag fast den. Jag hälsar alla välkomna och presenterar mig själv. Då känner jag fukten i min högra hand och tänker: "men gud. är jag så svettig redan?" Och så tittar jag snett ner i handen och ser att den är FULL i blod!!!! "HELVETE!! INTE NUUUU IGEN!!!" Min nagel måste ha ruckats upp medan jag fäste det förbaskade headsetet i byxlinningen.

Så. Vad gör man? Hade jag vart hemma hade jag sett till att få utlopp för min fasa. (naglar och blod i kombination. HUVVA!!!!) Men nu var jag på jobbet. Som gruppledare på ett träningspass. Jag var tvungen att svälja skräcken och göra mitt jobb. Är det någon gång man inte får balla ur - så är det när man ska leda andra människor.

Och hur gick det då?

Jo. Det gick faktiskt väldigt bra. Jag höll mig skärpt och klarade hela passet utan problem. Eferåt fick jag beröm och glada miner. Jag antar att det inte är en osanning att man presterar som bäst när man är under press...

Dock vill jag försöka använda mig av mindre jobbiga situationer. På blodigt allvar! ;)

Falu blodbad 2009 - jag lät den rätte komma in

Efter ett par glas rött vin, några timmar efter skymning under fredagsaftonen, offras ett av mina finfina vinglas. Heliga Graal. Jag blev förkrossad. I berusad sorg och olycka begraver jag likdelarna i en avfallspåse....

Dagen efter kvällen före fick jag besök av min ömma moder och hennes käre vapendragare Knut. Detta högtidliga besök fick mig att glömma smärtan i både knopp och själ. På gott och ont. Mest ont visade det sig...

När lördagen börjar skymma och "lörkvällen" gry tag jag mig ut för att göra en kommunal insats - nämligen slänga mitt fint (nåja) sorterade avfall. Jag sätter påsen mot avgrundshålet och ger den nådastöten då jag plötsligt känner en grym smärta pilandes in i min hand. Mitt vinglas - Heliga Graals - sista dödsryck och livstecken. Blod pulserar ut och färgar den vita snön röd. Jag får rödvinsmak i munnen. Mitt skri harmonierar med glasets kras i avgrunden och tonar ut i absolut tystnad. Mitt andetag försvinner upp mot den stjärnklara himmelen. Jag lyckas, på oförklarigt vis, ta mig in i mitt näste igen. Jag åkallar en ängel som vidarebefodrar mitt kall till en ängel stationerad på närmare håll. Hon säger att jag måste släppa in honom. Min räddning är nära. När han väl uppenbarar sig, befinner jag mig i en skruvad verklighet, bokstavligt talat. Allting snurrar och förvrids. Värre än den värsta rödvinsberusningen någonsin. Jag är så omedveten man kan vara vid medvetande. Den mörka ängeln lutar sig över mig och vill titta närmare på det öppna såret. Plötsligt utbrister jag: "VAMPYYYYR!" Varpå den mörke ängeln svarar med ett leende...

Ett lugn föll över mig och jag lät mig själv bli hjälpt. Jag lät den rätte komma in. :)

Tack!