Once upon a time

***

måndag 9 mars 2009

Skräckblandad förtjusning 2

Här har ni bilden som illustrerar mitt förra inlägg. Jag får passa på att tacka John för senast, samt för ditt engagemang i min önskan. :)

Se vad glada vi är! Det ser lite ut som en sån där pratbubbel-bild. Nån som törs ta sig an min tävling? Vad säger vi? ;)
Häpp Häpp, så länge

söndag 8 mars 2009

Skräckblandad förtjusning

Jag befann mig i Hufvudstaden under hela gårdagen. Vi skulle lansera senaste Spöket Laban-filmen. Till min överraskning och förnöjelse skulle även boken och filmen "Låt den rätte komma in" lanseras. Två skräckfilmer i en smäll, med andra ord. :)




Anyway. Allt detta innebar att vi skulle dela loge och efter att alla inblandade hade hälsat på varandra och berättat vad vi gjorde där - så var det dags för mig att spöka ut mig. Regissören Tomas Alfredson och författaren, John Ajvide Lindqvist, blev helt i eld och lågor stormförtjusta och kastade sig över mig och fotograferade för fulla muggar. I hysterin och under spökdräkten befann jag mig i en lätt surrealistisk situation. Mellan skratten och hojtanden om vilka som skulle få dessa fräsiga mms skickade till sina mobiler - försökte jag kontaka min käre, men ack så förvirrade, chef Lie-mannen och be honom att fotografera mötet. Men eftersom han inte förstod vilka männen var - struntade han i min önskan. Min frustration var på topp. Det snälla lilla spöket Laban:s inre var i kaos. Ja, nästan iaf. :)




Nu kanske ni inte tycker att det var hela världen att jag aldrig fick något foto. Det är det eg inte heller, men situationen var frustrerande för mig. Att inte bli lyssnad på.


Idag är det den internationella kvinnodagen. Jag får väl höja min röst, lite ytterligare, så jag hörs. Kanske kontakta Tomas och be honom att skicka mig bilden? Om jag får den - så lovar jag att lägga upp den här på bloggen.

Peace out




fredag 6 mars 2009

Rymdblommor

Yada Yada Yada

En sån här har jag alltid önskat mig:

Åskbollen.

Säkert grymt opraktisk. Men dess utomjordiska karaktär slår funktionen den här gången. Ungefär som Carolina af Ugglas eller Dileva.

Nu ska jag rena mig lite och bära hän mot mormorsgatan. Värdinnan M utmanar mig i Xboxius 360 och Salte Laqritus. Må bäste kvinna vinna. Eller försvinna! :O

Imorrn far jag mot Hufvudstaden igen och spökar. Be afraid. Be very afraid. ;)

So long så länge

Det här är bara ett exempel

Fredag.

Livet leker. (Men inte med mig.)

Men jag har tyvärr inte tid att leka just nu så livet får återkomma en annan dag. Då är jag med på allt som erbjuds. Well, nästan i alla fall.

Min upptagenhet innebär dock inte att jag har så tråkigt att det dammar om mig. Jag ska, tillsammans med Miss Jo, tillträda fantasins värld för att översätta Oidipus-pjäsen till en modern berättelse. Vi tänker: "Artistvärlden". Det är lite klurigt, trots att inavel-aktiga aktiviteter och annat missbildande är centralt bland dagens artister. (hehe) Vem ska stå för profetian? Kabbalah? Carola? Ja, det tåls att tänka på. Måndag ska det vara klart iaf....

Dessutom har jag fått förfrågan om att förlänga mitt workout-pass från en halvtimma till en timmes långt pass. (!) Jag fick så mycket fina ord av min klass i måndags att jag bara måste se till att göra ett ÄNNU bättre pass till nästa gång. Allt för kunderna och självklart - mitt Ego. ;)

Nej. Nu ska jag göra en livsavgörande insats...la-la-la

torsdag 5 mars 2009

Avslöjanden jag älskar att älska



Ur: Batman returns







Ur: True romance

Tur och Retur

Den som sa "hellre tur än skicklighet" visste en hel del om livet. Många skräms av att slumpen styr så mycket i våra liv. Det känns hemskt att tänka sig att så mycket är okontrollerbart. Det händer ibland i en tenninsmatch att bollen hejdas på nätkanten och under bråkdelen av en sekund kan den fortsätta över nät eller falla ner. Med lite tur går den över nät...och du vinner. Eller också inte...och du förlorar.

Do you feel lucky? Well, do ya, punk?!

onsdag 4 mars 2009

For those about to rock. We salut you.

Good day, mate!

AC/DC-konserten var hur fantastisk, cool, ball, tung, outstanding, (riff)raffinerande och trevlig som helst. Det enda som störde mig var ett gäng rökandes och dräggfulla unga killar vid min vänstra sida. Min revange kom när den ena av dem blev så apfull att han somnade och därmed missade en stor del av konserten. Han blev knäckt. Jag blev (skade)glad. MOahahahaha. Nåväl.

Jag önskar att ni andra hade fått vart där och upplevt AC/DC live. Snäll som jag är, lägger jag till en länk här nedan, av en mkt uppskattat låt. Bidraget ger er en LITEN känsla av hur det är att se Bandet live. Denna fick väl näst intill hela Globen att explodera. Tänk att få åkalla åskgudarna på Ullevi i sommar med denna...


http://www.youtube.com/watch?v=zvoeeq-BH4w

Förrästen. Är det någon mer än jag som tycker att Angus Young's bror, Malcolm Young, är lite lik Iggy Pop?



Just ja. En sak till. Jag såg många pappor som var där med sina tioåriga söner. Fint, tycker jag. Men tanken slog mig; vilka (då, legendariska) band/artister ska jag ta med mina barn på om c:a 20 år? Idol-Agnes?


Nää tack. Jag avslutar detta inlägg med lite svart kaffe i en rosa kopp prydd med blommor. Den-jag-fick-av-Therese. Adorebul.


Angus Young. En av världens absolut coolaste gitarrister. Hard as a rock!