Höjdpunkter

Satan i gatan vad gårdagens (kvällens) step-pass var kul/svettigt. Finns det något härligare än att köra allt man har tills man nästan stupar? Drypande svett som svider i ögon och får en att se ut som att man har badat med kläderna på. Musklerna ska vara så slutkörda att de knappt orkar hålla en uppe. Living on the edge. Nej, väldigt få saker slår känslan som infinner sig inom en då. Man vill slå sina egna reckord, nå nya toppar/höjder för varje gång man kör ett pass. Om ens med minimala förbättringar. Status Que går också bra - men inte lika bra. Jag kan tänka mig att det är ungefär så här en narkoman resonerar kring sina "bergsbestigningar".

Nåväl. I morgon fredag 7/8 är sista dagen på jobbet. Sen börjar semestern. Helgen kommer att tillbringas i Falun med vänner; ännu en lyckorusning. Hoppas att så många som möjligt från gänget kan närvara. :)

Idag följer jag med syrran hem till LA. Vi ska plocka blåbär och mysa. Sen blir det att knåpa ihop en paj tillsammans som vi kan bjuda kollegorna på nu när vi båda ska ta examen/gå i pension från DT.

Nåväl 2. På tisdag bär det av till Stockholm då jag ska få bo hos snälla Jenny och Jimmie ett par dagar innan jag emigrerar.

Livet känns väldigt bra just nu. Tack.