Ny blogg!

Hej igen!

Tack för att ni fortfarande kikar in ibland. Nu är jag på G med lite skrivande igen - men denna gång på ett annat ställe.

Följ mina nya äventyr här: http://mittsolvingeliv.wordpress.com/

Stora funderingar...

om små (och större) förändringar pågår i fröken Anderssons stackars hjärna.
1. Jag har funderat på att sluta blogga. Åtminstonde för ett tag - jag känner att bloggen har förvandlats till ngt som jag själv inte hade tänkt att den skulle göra från början - En (tråkig)dagbok. Är jag uttråkad så blir ni det med. :) Nej, förändring krävs! Jag har funderingar och tankar om framtida bloggande eller dylikt, men avslöjar inget ännu. Ni får suga på karamellen ett tag till. ;)
2. Att satsa eller att inte satsa. Det är frågan. Allt eller inget är (o)möjligt. :)

3. Livet i bubblan lider mot sitt slut. Känslorna är i ständig konflikt med varandra, men i grunden känns det bra att komma hem igen. Bubbel-livet är på många sätt ett berusande tillstånd som jag tycker att alla borde prova på. Tiden står stilla samtidigt som den går i rasande fart. En typisk paradox som måste upplevas för att bli förståelig. You have to be in it to know about it - som Peter Griffin sa om "Snyggklubben".


Nej, en rejäl pånyttfödelse kommer det att bli när jag kommer hem. Jag ska använda mina nya erfarenheter och kunskaper på bästa sätt för att fortsätta utveckla e moi. Efter att ha träffat så många olika människor i från flera olika länder - levt och jobbat tillsammans med dem i över ett halvår - kommer det självklart att kännas väldigt konstigt....kommer vi aldrig mer att ses?
Ständigt dessa möten och farväl - nyskrivna och avslutade kapitel. Livets gång, yada, yada och yada. Separationsångest Deluxe. Ibland blir jag så trött på att det "måste" vara så. Jag vill tro att allt har en mening - men tänk så kommer jag aldrig på vad meningen var? Fast det kanske inte spelar ngn roll? Det viktigaste kanske är just att "det var meningen". Själva känslan "det var meningen" ger så mkt enerig och inspiration att det är tillräckligt för att göra ngt av mötet. Vad meningen eg var - är kanske inte så viktigt? Eller?

Håhåjaja - avslutar med lite trökdagbokstjaffs...
Ledig dag imorgon - vilket denna gång betyder - Palmitos Park. Det är en djurpark med delfinshow och lite annat smått och gott. Det ska bli riktigt trevligt och mysigt.

Ha det gott där hemma och tack så mkt för mig. För den här gången. Men kika gärna in lite då och då ifall en nyhet dyker upp. Tack så mycket för att ni har följt mig! Vi ses kanske snart igen....

Memento Mori

Häpp Häpp!

Ibland dyker det upp möjligheter för oss människor som vi kanske annars bara skulle kunna drömma om - men samtidigt, när de väl inträffar - skrämmer de slag på oss! Så pass att vi bli handlingsförlamade - i värsta fall. I bästa fall triggar det igång oss och gör oss mer skärpta - vilket också leder till bättre resultat.

Detta hände mig idag. Jag blev sjukt paff, inspirerad, taggad, , superglad och hoppfull...men det förde även med sig skräckslagenhet, "nej, men inte ska väl eller kan väl jag heller...ju..."-känslor och allmän panik.

Yada, yada, yada tycker ni. Det förstår jag. Men jag vill inte säga mer än så. Det här är en början som kanske leder någonstans. Eller inte. Det visar sig. Men spännande är det. Så håll ögonen öppna....snart kanske jag kan ge fler ledtrådar. :)


Från det ena till det andra.
Jag har fått en ny fitnesskollega nu. Sofie, heter hon. Idag var Sofies första arbetsdag. Hon är hur härlig och duktig som helst. Hon körde både Power och AerobicDance. GRYM koreografi. Den får jag jobba på. ;) Kommer att bli sjukt kul min sista tid här i Arguineguín. Det känner jag på mig.

Haha - måste bara bjuda på en kul incident. Jag och Sofie skulle gå och hämta frukt i köket till SPAet. De spanska gubbarna och killarna brukar alltid stoja och skämta med oss på spanska. Till viss del förstår vi, men när de pratar fort och i munnen på varandra förstår vi inget alls. Förutom Sofie då som behärskar spanskan bra....hehe.

Spansk kille no 1: Åh, det är ju hon som är så himla snygg.
Spansk kille no 2: Bry dig inte om henne, hon har kille.
Spansk kille no 1: Fan.

Under tiden står jag och fånler i en vit långrock, svettigt hår och face. Och fattar nada. Säger bara si, si. Gracias.

nu får spanjorerna passa sig för Sofie...;) Tur att de sa ngt snällt ändå. Och kul att de håller reda på säsongarnas civilstatus. Jag o Erik brukar ju inte direkt släta av varandra på arbetsplatsen. Menmen.

Ikväll ska vi kika på show - ABBAshow.
Whoop whoop!

Ahhh you're from France?

Sporadiska inlägg gör det hela lite mer spännande och efterlängtat. Det är därför jag drar ut på mina små meddelanden. ;)

Mycket nytt har hänt och mycket annat är precis som vanligt. Kine åkte exempelvis hem idag för att senare åka vidare till Thailand. Det kommer att bli tomt och konstigt utan henne. Men på söndag kommer en ny fitnesstjej hit till mig som ska vara här hela vintern. Det ska bli riktigt kul!

Här ovan har vi precis firat Peters födelesedag på restaurant Fusion (HOT HOT HOT thailändsk mat). Trevliga dagar borde...nej förlåt...de SKA alltid avslutas med en hoppbild. Kom ihåg det! Eller: "Husk å göre de" /"De må vi göre"- som Kine skulle ha sagt. :)

Idag har jag och Erik tillbringat dagen i Las Palmas. Vi shoppade, studerade människor, drack lite vin, öl och hade det riktigt mysigt. Jag införskaffade mig ett par nya riktigt snygga träningsskor. Jag har tyvärr ingen bild på dem men det är Nike Air - vita med rosa sula och lila skosnören. (På skonsörena är det vita stjärnor) Står jag i solen så kan man ana stänk av glitter i det vita. Solklar beskrivning va? ;) Jag får se till att infoga en bild framöver. Påminn mig gärna!

Erik fann en ny whisky till samlingen med "Tydlig Islay karaktär" - för att citera fantasten.

Förresten! Det har väl knappast undgått någon att jag har varit totalt (uppäten - höll jag på att skriva) upptagen med att frossa True Blood-avsnitt under mina lediga timmar? Nu har jag plöjt igenom alla tre säsonger. Pust och Flämt! I Sverige har nog inte säsong tre visats ännu - men jag antar att det inte har hindrat allt för många att se den ändå....;)
Utan att avslöja för mkt så kan jag bara meddela att det definitvt kommer fler säsonger. 3an slutade med en riktig killer-cliffhanger. Precis som en säsongsavslutning ska göra. Frågan är bara...vad ska jag ägna mig åt för serie nu då? Ja, en som kan fascinera och engagera mig så mycket som True Blood har gjort? Jag tror nästan att jag måste skriva en essä eller liknande om serien...Jag får fundera på saken. Den innehåller många intressanta samhälliga faktorer nämligen.

På tal om skriva. Jag har börjat skriva igen. JIPPIE! Ja, inte bara blogginlägg - utan även kreativa saker. Såsom manusidéer och liknande. Jag har påbörjat flera idéer och det bara snurrar runt med karaktärer i huvudet på mig som bara vill ut och berätta deras historia. MEN. MEN. MEN. MEN! Som alltid. Idén som jag kläckte igår tycker jag idag är helt och hållet urboring. Så fortsätter det. Imorgon kommer jag att hata den här dagens idéer. Vad är det för trams?! Detta har jag inte varit med om förrut. Nåja....Men inte i denna grad.
Någon som har ett bot mot denna "författares" elände?

Well, well. Nu får jag ta och ge mig innan inlägget blir en novell. En mycket dålig och osammanhängande novell. Men dock. :)

Ha det gott!

Addicted to...

Vad ska jag göra när det tar slut?

Hola!

Gårdagen tillbringades ute på havet ombord på "världens största Catamaran" (som inte var så jättestor). Det bjöds på mat och dryck (dryck under hela färden) - så det slank ner ett och annat glas vino blanco. Trots att det inte var någon delfintur - såg vi delfiner utefter kusten vid Puerto Rico. Helt otroligt att de håller till så nära land! Fantastiska djur. Efter några timmar på Atlanten begav vi oss hem igen för lite skandinavisk middag på favorithaket - Plaza del Sol.

Om 65 dagar beträder jag svensk mark igen. Då är det den 1 december. Det känns bra att göra entré i firandes- och mysiga tider. Erik, den galningen, kommer att jobba redan dagen efter vi kommer hem. Själv ska jag ta ut lite (välbehövlig) S E M E S T E R! Träffa vänner, träna för EGEN del och bara njuta. Amen.

Dagens klasser: Flow, Vattengympa, Powerstep och Core.

Let's Rock!

It's raining rain, Hallaluja it's raining rain!

Vilket det inte har gjort sedan den 13 april här nere. Snart ett halvår, med andra ord. Det var verkligen på tiden. Tack vädergudarna! Vi satt på balkongen, käkade frukost och beskådade sensationen i över en timme. Det finns nog inget annat vädertillstånd som påverkar oss (nordbor) så mycket som regn gör. Solsken brukar göra oss glada när det väl inträffar - men efter ett tag blir det vardag och därmed taget för givet. Regn däremot. Det vänjer vi nog oss aldrig vid. Oavsätt om regnet är önskat eller inte. Som nu - vi har inte känt, sett eller upplevt regn på ca ett halvår. Och vi beter oss som om vi just varit med om ett mirakel. Har en lång regnperiod hägrat över Sverige blir vissa människor så deprimerade att de knappt kan ta sig upp ur sängen. Nej, jag tror verkligen inte att ngt annat väder kan påverka oss så mkt som just regn. In fact. Regn är otroligt romantiskt. Tänk er en scen där ett par kysser varandra passionerat dränkta i spöregn.....Tänk er sedan samma scen där solen skiner som aldrig förr....
Jag vet vilken jag gillar bäst iaf...:)

Kolla in den här under-under-under-underbara scenen från Woody Allens lika underbara film Match Point: