Vilken lirare....

Det är så kul med människor.

Jag var på en innebandymatch häromdagen. Falun mot "det andra laget". Falun förlorade. Anyway. Min uppgift var att se söt ut och utse matchens lirare. (inte ensam, tack och lov). Vi fick stränga åtsägelser att enbart bedömma lirarens spel, inte hur han ser ut. Herregud, tänkte jag. Vad 17 tar dom mig för, eg? 25 testosteronstinna killar med rakade ben, farandes fram och tillbaka i en gympasal med ett gemensamt vokabulär: "ÖH! FAN - ÄRRU BLIND DOMMARJÄVEL!?"

Laganda. Kul!

Jag lyckades även se årets kanske sämsta skådespelarinsats. Kille 1 buttar till kille 2. Kille 2 kollar sig omkring och kastar sig sen ner, efter flera sekunder, på golvet och kvider av "smärta". PATETISKT!
Men underhållande. :)

Ungefär så såg 3x20 minter ut den kvällen.

Det MEST underhållande dock, var det som skedde på läktaren. Killar, män, pappor, mor- och farföräldrar hoppar upp och ner, kastar saker, ropar glåpord och uppför sig allmänt barbariskt medan kvinnorna vid deras sida, ser måttligt roade ut. Faktum är att de ser "avstängda" ut. Tom blick, huvudet på sned och kaffet i knät istället för i koppen. Och så vidare...

Familjen Svensson och Jansson turns Familjen Hedenhös och Flinta? Eller vad? Det var min första tanke iaf. Och den var tillräckligt stark för att jag skulle fantisera fram en träklubba i varje mans näve och lite fina benknotor till juveler. Jag tyckte till och med mig höra ngn utbrista: "Ugha Bugha"! Han kanske hade munnen full av burgare och bad om mer? Vad vet jag?

Vid den här tiden tyckte jag att det fanns en mängd potentiella lirare. Men jag förstod att det var kanske svårt att övertyga de andra om mina kandidater. Istället ägnade jag mig åt att försöka urskilja åtminstånde 2 minuters gott uppförande och schysst spel på plan. Jag uppmärksammade genast nummer 10. Han fixade nästan 2 minuter. 1 minut och 58 sekunder. Dommaren tittade bort. Sekunden efter manglade han sig över en motspelare och föll själv handlöst mot golvet. Snyggt och välplanerat. Allt detta under de sista minuterna av matchen. Det avgjorde saken, för min del.

Min motivering: " Med en stark och intensiv känsla lyckas han samla in alla mina intryck av kvällen i ett enda fall. Och genom det höga hudgnisslet mot gympasalsgolvet, offrar han sig själv och sina rakade ben till att bekräfta alla mina fördomar om sportkillar och deras fans. Det är en sann lirare det. Grattis nr 10. "

MÅL

Meningar med livet

meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet. meningen med livet.

You got to cry without weeping

And so she woke up

from where she was lying still

Said we got to do something about where were going

Step on a steam train

Step out of the driving train

Maybe run from the darkness in the night

Singing ha la la la de day

Singing ha la la la de day

Sweet the sin

But the bitter taste in my mouth

I see seven towers

But I only see one way out

You got to cry without weeping

Talk without speaking

Scream without raising your voice

You know I took the poison, from the poison stream,

Then I floated out of here

Singing ha la la la de day

Singing ha la la la de day

She runs through the streets, with her eyes painted red

Under black belly of cloud in the rain

In through a doorway she brings me white gold and pearls stolen from the sea

She is raging, She is raging

and the storm blows up in her eyes

She will suffer the needle chill

She is running to stand still

I was kissed by a girl - and I liked it

På Harrys.

Hon slog armarna om mig och sa: "Jag är varken homo eller bi. Men du är den enda här inne som jag skulle kunna tänka mig ha sex med. Du är HET!!!!"

Mitt svar var: "OK".
Min tanke var: "WOW!"

Jag är inte heller homo eller bi. Men det var lite fräsigt må jag säga. Tjejer har oftast bättre smak än killar - så jag antar att det var därför som jag blev smickrad.

Häpp häpp

ett "atomic swing"

Just i detta nu är jag i upplösningstillstånd. Atomerna gör väl uppror, I guess. Jag klandrar dem inte för det. Det kan inte vara lätt att vara en atom i dagens läge. Ingen tror väl på naturvetenskapen längre(?). Jag menar. Dess teorier och konstateranden är ju bara sanna ända tills motsatsen bevisas. Jorden var ju faktiskt platt för några tusen (?) år sen. Jag undrar vad vi kommer "veta" imorgon?

Äsch! ORKA!

Det här vet jag:

* imorrn ska jag kolla på The Hellacopters näst sista spelning i Sthlm. (fick inte tag på biljetter till den sista. Den naturliga förklaringen är: de tog slut.)

* På tisdag ska synopsiset för dokumentären vara inlämnat och klart. Jag oroar mig. Den naturliga förklaringen är: att deadlinen är på tisdag.

* Idag måste jag städa och dona. Den naturliga förklaringen är: Det är lördag.


Nåväl. Nu är det dags att börja bevisa min "vetenskap". Börjar bakifrån. Tar sedan nr 1 före nummer 2. Allt för att strida mot logikens lagar. ;)

Att Hellacopters ska sluta spela är också "olagligt". Här ber dem om ursäkt:

Bling Bling, Barbapappa och Jag

Nej - det här är inget försök till en glamourblogg. Det är Barbapappa in close-up. ;D

Nog för att jag kan medge att livet är lite roligare när det glittrar till lite då och då. Men jag är alldeles för orutinerad i bling-blingandet för att kunna tillföra ngt extra åt extravagant-ismen. Eller?

Jag gillar ju till trots att slänga med ord som "fabuless", "sammet", "dyrgrip", "ferrari" och "bubbel". Dessa ord är så pass glamourösa att de lämnar en eftersmak av jordgubbar glaserade med finfin choklad.

Kanske har jag med denna mening lyckats ge dessa (faktiskt) ganska ytliga attribut en minst lika smakfull insida? Kanske kan en "ragdoll" som jag faktiskt ge det lilla extra till Bling-kulturen?

Men vad kan blinget erbjuda mig? Tja.... När jag känner mig fabuless - så glittrar jag. När jag får smeka på sammet - glittrar jag. När jag ser en dyrgrip som en ferrari - glittrar jag. Och när jag får dricka lite sparkling, bubbling drycks - glittrar jag.

Och var kommer barbapappa in i bilden? Ja bortsett från i mina drömmar - så är han ju faktiskt lite "blingig" han med. Jag menar. Innefolket betalar ju dyrt för att ha honom hemma hos sig. I alla dess former. Dessutom är han rosa och matchar alla glamourdamers outfits. Det är bling om något.

Häpp Häpp

je ne sais pas

Long time no see, my dear friends.

Jag önskar att jag kunde säga att min frånvaro har berott på busy-womanisch-things. Men sanningen är, tyvärr, att jag helt enkelt inte har vetat vad jag ska säga.

Det är sällan jag är mållös. Jag har ofta svar på tal. Men det finns ändå saker som gör att jag drar mig tillbaka, hellre flyr än illa fäktar, slänger in handduken...ja, ni förstår.

Fast det är väl lite det som livet handlar om, i guess. Det måste finnas saker som ruskar om oss, får oss att "hoppa ur spår". Jag har stått och tittat på spåret och funderat mkt. "vart hade jag hamnat, och vad hade hänt, om jag hade vågat tagit den där krångliga vägen?" "vart leder den här vägen?", "fan vad vilsen jag är". "Kommer jag någonsin fram?".

Jag har frysit, svettats, gråtit och skrattat. Resan har bestått av mestadels uppförsbackar som verkligen har satt press på mig och min stackars kondition. De få nedförsbackar jag har åkt på - var så branta att de gick alldeles för fort ner. Vissa så fort att det gjorde ont.
Men just nu befinner jag mig på ett rakare spår. Jag kan stanna upp, ta en kopp varm choklad och titta lite bakåt och känna att "fan, jag klarade av det". Jag inser också att det spelar inte så stor roll vilka vägar man tar. Det handlar om att bestämma sig. Nu kör jag det här racet - och det får bli som det blir. Jag kommer iaf att lära mig något av det. Ibland kan det vara värt att ta de krångliga, snåriga vägarna. De enkla vägarna kan däremot få dig att köra på - utan att stanna upp och känna efter. Risken är stor att du aldrig går ur spår och får skåda en vacker solnedgång/uppgång. Kanske den vackraste metaforen för att livet går vidare.

THAT I know. :)