Just i detta nu är jag i upplösningstillstånd. Atomerna gör väl uppror, I guess. Jag klandrar dem inte för det. Det kan inte vara lätt att vara en atom i dagens läge. Ingen tror väl på naturvetenskapen längre(?). Jag menar. Dess teorier och konstateranden är ju bara sanna ända tills motsatsen bevisas. Jorden var ju faktiskt platt för några tusen (?) år sen. Jag undrar vad vi kommer "veta" imorgon?
Äsch! ORKA!
Det här vet jag:
* imorrn ska jag kolla på The Hellacopters näst sista spelning i Sthlm. (fick inte tag på biljetter till den sista. Den naturliga förklaringen är: de tog slut.)
* På tisdag ska synopsiset för dokumentären vara inlämnat och klart. Jag oroar mig. Den naturliga förklaringen är: att deadlinen är på tisdag.
* Idag måste jag städa och dona. Den naturliga förklaringen är: Det är lördag.
Nåväl. Nu är det dags att börja bevisa min "vetenskap". Börjar bakifrån. Tar sedan nr 1 före nummer 2. Allt för att strida mot logikens lagar. ;)
Att Hellacopters ska sluta spela är också "olagligt". Här ber dem om ursäkt:
lördag 25 oktober 2008
torsdag 16 oktober 2008
Bling Bling, Barbapappa och Jag
Nej - det här är inget försök till en glamourblogg. Det är Barbapappa in close-up. ;D
Nog för att jag kan medge att livet är lite roligare när det glittrar till lite då och då. Men jag är alldeles för orutinerad i bling-blingandet för att kunna tillföra ngt extra åt extravagant-ismen. Eller?
Jag gillar ju till trots att slänga med ord som "fabuless", "sammet", "dyrgrip", "ferrari" och "bubbel". Dessa ord är så pass glamourösa att de lämnar en eftersmak av jordgubbar glaserade med finfin choklad.
Kanske har jag med denna mening lyckats ge dessa (faktiskt) ganska ytliga attribut en minst lika smakfull insida? Kanske kan en "ragdoll" som jag faktiskt ge det lilla extra till Bling-kulturen?
Men vad kan blinget erbjuda mig? Tja.... När jag känner mig fabuless - så glittrar jag. När jag får smeka på sammet - glittrar jag. När jag ser en dyrgrip som en ferrari - glittrar jag. Och när jag får dricka lite sparkling, bubbling drycks - glittrar jag.
Och var kommer barbapappa in i bilden? Ja bortsett från i mina drömmar - så är han ju faktiskt lite "blingig" han med. Jag menar. Innefolket betalar ju dyrt för att ha honom hemma hos sig. I alla dess former. Dessutom är han rosa och matchar alla glamourdamers outfits. Det är bling om något.
Häpp Häpp
Nog för att jag kan medge att livet är lite roligare när det glittrar till lite då och då. Men jag är alldeles för orutinerad i bling-blingandet för att kunna tillföra ngt extra åt extravagant-ismen. Eller?
Jag gillar ju till trots att slänga med ord som "fabuless", "sammet", "dyrgrip", "ferrari" och "bubbel". Dessa ord är så pass glamourösa att de lämnar en eftersmak av jordgubbar glaserade med finfin choklad.
Kanske har jag med denna mening lyckats ge dessa (faktiskt) ganska ytliga attribut en minst lika smakfull insida? Kanske kan en "ragdoll" som jag faktiskt ge det lilla extra till Bling-kulturen?
Men vad kan blinget erbjuda mig? Tja.... När jag känner mig fabuless - så glittrar jag. När jag får smeka på sammet - glittrar jag. När jag ser en dyrgrip som en ferrari - glittrar jag. Och när jag får dricka lite sparkling, bubbling drycks - glittrar jag.
Och var kommer barbapappa in i bilden? Ja bortsett från i mina drömmar - så är han ju faktiskt lite "blingig" han med. Jag menar. Innefolket betalar ju dyrt för att ha honom hemma hos sig. I alla dess former. Dessutom är han rosa och matchar alla glamourdamers outfits. Det är bling om något.
Häpp Häpp
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
