Once upon a time

***

onsdag 6 augusti 2008

Män jag drömmer om - jag drömmer om män

Sommaren har vart för kort. Det mesta har regnat bort...

Nej, jag borde inte citera Tomas Ledin - MEN jag kunde inte låta bli. Det blir nästan som en tvångstanke. Säga vad man vill om Leejeans-rockarn - men pränta in dåliga texter i våra svenska huven, det kan han. Han och Per Gessle. De är förmodligen Sveriges farligaste och mest manipulativa män.

På tal om farliga och manipulativa män. Dom besöker mig om nätterna. Ja - inte Ledin och Gessle (tack och lov).
Nejnej. De som tränger sig in (*i-) och hos mig (haha, *tvångstanke nr 2), gömmer sig inte bakom fendergitarrer och "gulligt" trall-la-la-la-la. Nope. De är genomruttna. Inte bara enligt typiskt svineri, utan ruttna - som i döda....

Let me tell you this story. But I'll have to warn you. This could give you nightmares....it did to me...haha

Jag står mitt i ett vimmel av människor. En man i 30-årsåldern stegar bestämt mot mig. Jag inser direkt att det är Döden som har kommit för att hämta mig. Han lägger sin hand på min axel och säger med en mörk stämma - "Nu ska du följa med mig".
Vips är vi på ett helt annat ställe. Det är rått och kallt. Jag står mitt i ett nytt vimmel av människor. Efter en stund inser jag att jag känner igen alla. Och alla är kvinnor.

Döden harklar sig: "- Mina damer. Nu ska ni klä av er nakna."

Vi vägrar. Han höjer rösten "- Ni är ändå döda. Det spelar ingen roll! Av med kläderna! Omedelbart!"

Vi gör som han säger.
Därefter tar han med oss till ett disco/en pub. Där kryllar det av män. Påklädda män. Jättedöda män. Zombies.

Döden: " - Ni måste välja en av dem. Annars väljer dom ut er. Så sätt fart".
Han vänder på klacken, drämmer igen en stor och tung järndörr.

Det luktar ruttet kött. Ett väsande och flåsande läte närmar sig mig. En unken tung andedräkt bolmar upp mitt framför mitt ansikte. Iskalla sliskiga händer sliter och kladdar över min kropp. Jag springer och försöker skydda mig med mina bara händer. Flera händer rycker tag i mig. De river mig i håret, slickar och biter på mig. Jag är maktlös och redo att ge upp. Plötsligt slutar de bara.
En till zombie har dykt upp. Han kastar undan de andra och hjälper mig upp från golvet. Han slår ner en zombie som närmar sig mig. Han skyler min kropp med sin och tar mig därifrån.

Snäll Zombie " - Du MÅSTE välja en av oss för att kunna gå vidare. För att bli fri."
Jag " - Då tar jag dig!! För du är så.....sn... snäll."

Han ler ett brett tandlöst grin och kysser mig. Jag anstränger mig för att inte spy.

Snäll Zombie " - MEN! Vi måste skriva ett kontrakt tillsammans.

SVISCH

Bankliknande miljö med mkt guldtoner.

En lång kö av nakna kvinnor och "uppklädda" zombie-män står på rad. (vi slipper alltså inte kösystemen ens i dödsriket)
Det är högljutt och glatt.

Jag hör mitt- och "min" zombies namn ropas upp i en högtalare. Han leder mig fram till en lucka. Kontraktet är skrivet med guldfärg. Då ser jag - till min förskräckelse - att de har stavat mitt namn fel. Carina med K.

BACKSTORY:

Jag stöter då och då på tillfällen då folk envisas med att stava mitt namn med K istället för C. Detta har jag retat mig på så förbaskat mkt - men valt att inte ta den striden. Så jag har låtit det ligga och pyrt inombords...

Röd av ilska skriker jag rakt ut
Jag " - Ni har ju för i helvete stavat mitt namn fel!!!! C ska det vara. C!!!!! Det här är mitt sista kontrakt någonsin. Jag MÅSTE i alla fall få kräva att mitt jävla namn ska stavas rätt!! Ska det vara så förbannat jäkla svårt!!!! Se till att ordna det här. NU!

Det blir helt tyst. "Min" zombie-man skruvar på sig och försöker lugna ner mig. Jag klipper till honom. Kvinnan i disken ser ut som en fågelholk - men drar försiktigt tillbaka kontraktet och ändrar K:et till ett C.

T H E E N D

När jag vaknade ur denna totalt skruvade och knäppa dröm hade jag mängder av frågor. haha. Efter att ha presenterat detta för typ alla jag känner - så har jag fått många svar. Men de har inte gjort mig klokare. haha. Finns det ngn som kan ge mig en förklaring till detta?? :D

Men....jag måste erkänna... det har inte slutat här. Jag har fortsatt att drömma skumma drömmar. Den ena är knasigare och knäppare än den andra.

I nästa inlägg ska jag berätta om när jag blev kompis med en fiskmås och Barbapappa.

Nu är det snart läggdags. Dröm sött mina vänner.

Häpp Häpp

Inga kommentarer: